Dammsjön i ett väldigt dåligt klimat

I Dammsjön väster om Järnsta blev det ett nära vägen-bad. Dessa är värdefulla ur ett allmänbildningsperspektiv, känner jag. Precis som S och jag visade upp svensk sed för ett holländskt par vid Klosstjärn bjöd F2 och jag en sannolikt inhemsk förare av en äldre Golf på insikten att det visst finns folk som står i enbart handduk intill en till 99 % istäckt sjö i början av april, ifall hen till äventyrs skulle ha förnekat det tidigare.

99 % istäckt ja. Den sista procenten är viktig och återfinns så här års inne vid land, där smältvattnet fyllt på sjön. Nerför en brant och stenig strand tog jag mig till en lika stenblockig sjö. Den tunna ishinnan gick lätt att pilla sönder med fötterna och vattnet där inunder uppmättes faktiskt till hela tre grader varmare än förra sjön. Jag klev uppfriskad upp för slänten och noterade både tussilago och slaggsten i marken. Återvändande liv och påminnelse om tider som har flytt. En fin aprilupplevelse!

Lyssnar man annars på internätet kan man få intrycket att Ludvika verkligen är ett ställe man borde hålla sig borta ifrån om våren. Titta bara här:

Denna fantastiska autogenererade information hämtar jag från nar-och-vart.se. ”Glöm inte att klä dig!” Alldeles riktigt. Mössa, foppatofflor och badbyxor måste man ha i månaden april i Ludvika.

Rekommenderad klädsel och beteende i Ludvika kommun i månaden april.

Precis som ett nära vägen-bad kan ha en pedagogisk inverkan på omgivningen vill jag också ta tillfället i akt att använda geografin i de här trakterna för mer pedagogik. För visst ställer ni er alla frågan ”Var går gränsen mellan en tjärn och en sjö?” en till flera gånger om dagen? Det ska vi fördjupa oss i nu.

Tyvärr finns det ingen klar gräns. Ibland används en godtyckligt satt gräns om en hektar i statistik över sjöar, men då inte nödvändigtvis som en definition över vad som är en sjö utan snarare vilka sjöar vi ska inkludera i just den aktuella statistiken (som här i SMHI:s artikel om Sveriges sjötätaste landskap). Men vi kan väl ändå vara överens om att en sjö är större än en tjärn, eller hur? Beklagligt nog – för vän av ordning – stämmer inte ens det alltid. Och det här kan vi alltså jättepedagogiskt illustrera med de två senaste inläggens sjöar. Kolla:

Karta från Lantmäteriet.

Lövtjärn är 10 hektar stor medan Dammsjön bara är 6 hektar, så här har vi en sjö som är tydligt mindre än en tjärn. Säger namnet någonting om omgivningen runt vattnet då? Ligger en tjärn till exempel kanske lite mer sankt till? Nej, någon sådan skillnad hittar jag inte heller i mina skogar. Men om vi arbetar oss nedåt i storlek hittar vi ju under tjärnarna flyna, som allt som oftast är mindre än tjärnar. Och, faktiskt, alltid mindre än vattensamlingar med sjönamn, åtminstone i Ludvika kommun. Dock finns det ett fly, Digerskyttflyet, som är 1,2 hektar stort och därmed kvalar in i sjöavgränsningen ovan. Ett fly är ett öppet vatten i en sankmark och ett typiskt inlägg om ett bad i ett sådant finns här. På andra håll i landet säger man göl eller myrgöl istället för fly. Fly ska inte blandas ihop med gungfly som är flytande växter invid kanten av ett fly (eller tjärn eller sjö), som kanske eller kanske inte håller att gå på. Jag har varit med om både och. Det är bättre när de håller.

Vid Dammsjön var strandkanten fri från gungfly och det gör ju ingenting vid vårbad. Imorgon avslutar vi vårbadturen med ett ännu bättre dopp i Stora Ångtjärn.

Badstället i Dammsjön sett från udden intill.

Dammsjön (väster om Järnsta)

Datum: 2021-04-02
Löpnummer: 129
Område: Norhyttan

Väder: 6 grader, halvklart
Vattentemperatur: 4 grader
Höjd över havet: 192 meter
Botten: storblockig sten (3)
Vatten: u.a. (3)
Strand: starkt sluttande, troligtvis konstgjord udde med slagg och stenblock (3)
Placering: 2 mil nordväst om Ludvika (3)
Tillgänglighet: alldeles intill vägen men brant ner till sjön (4)
Utsikt: lätt kuperad skog, en gård på andra sidan (3)
Omgivningar: småkuperad och tjärnrik skog med några små gårdar (4) (jo, jag vet att det gäller för en stor del av kommunen)
Faciliteter: –
Officiell badplats: nej
Folk: 0
Fiskesjö: nej
Återvända: nej

Lövtjärn, +1°

I början av april ligger isen fortfarande på de flesta mindre sjöar i kommunen. Men smältvattnet som börjar rinna till gör att det är lättare att hitta öppet vatten än en månad tidigare, och framför allt kan terrängen vara lite mer lättgången på vägen till det öppna vattnet. Jag ska inte säga att jag har blivit bekväm av mig när det gäller sånt, men jag är rädd om mina följeslagare. För mycket snår och sankmark idag och de börjar hitta på ursäkter i framtiden. Särskilt F2, tidigare känd från aprilbadet 2017, skulle lätt kunna skylla på att han ska blästra en Bubbla eller byta fönster eller tröska en harv eller något annat handarbete. Men den här gången gjorde han inte det, och jag bjöd till så gott jag kunde så att han ska resonera likadant nästa gång.

Fortsätt läsa

Gettjärn och ett glömt bad

Jag följer en blogg som heter Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad, för alla borde följa åtminstone en skåning som jobbar inom Dalarnas kollektivtrafik. Lars Grahn delar med sig av betraktelser av vardagen på ett alltid tänkvärt, ibland vemodigt sätt, nästan alltid med en nyfikenhet på mot- och medmänniskor. Ett av mina favoritinlägg berör det allmängiltiga behovet av att ha en egen busstation. Det är det, och den där nyfikenheten på folk som vi med största sannolikhet bara interagerar med en enda gång i livet, som har inspirerat det här inlägget.

Fortsätt läsa

Oktober i Norra Pungtjärn

Norra Pungtjärn, Grangärde socken, 24 oktober 2021. Nordanvinden kyler ner oss och utgör en skarp kontrast mot värmekänslan i benen, som kommer sig av risporna från det döda blåbärsriset. Tio meter bakom oss, i fåfängt lä bland de glesa träden, hänger vinterjacka, tröja, t-shirt, ulltröja, strumpor, byxor och överdragsbyxor på trädgrenar. Två par tjocka skodon står i undervegetationen.

Fortsätt läsa

Kristi himmelsfärdbad 2019: Kalven, men inte med badare som på grönbete

Redaktionen har vittjat extra mycket flaskpost ur Gårlångens strida vatten efter det förra inlägget, där jag berörde mina erfarenheter av lifehacks från 90-, 00- och 10-talet. “Skriv någonting mer om din och Ludvikas nutidshistoria”, ber läsekretsen nästan samstämmigt, “och koppla samman det hjälpligt med nästa sjö att redovisa”. Nästan samstämmigt, ja. En trogen flaskpostskickare, som enträget påpekar att jag använder “ord som inte finns”, nämnde som vanligt inga önskemål om framtida ämnen. I det här fallet, upplyste brevskrivaren mig genom det prydligt ihoprullade tabulatorpapperet, som hämtat ur skrivaren till en Amiga 500, att ordet “ambitiösade” inte finns. Jag skickade mitt standardsvar till vederbörande, att från början fanns inget ord över huvud taget, men så småningom hittade någon på dem, ett efter ett, och nu hade det blivit tur för “ambitiösade” som ett verb i preteritum, vad hen än tyckte om saken.

Fortsätt läsa

Marsbad 2021: Nedre Hedtjärn

”Vi kan gå tillbaka samma väg vi kom. Går vi åt andra hållet får vi se nåt nytt men det blir å andra sidan ungefär en mil längre. Ni får välja ni som är lite äldre.”

Fem års psykologistudier och nio års praktiserande av dem har lärt mig så pass mycket om människor att jag i vissa, enskilda fall kan vara ganska säker på att få som jag vill fastän det utåt sett ser ut som att jag lämnar över valet till någon annan. Så var fallet denna tidiga, soliga marsdag när D2, som gjorde badtursdebut för att se och lära, H och jag sammanstrålade vid Övre Hedtjärn längs riksväg 66 norr om Nyhammar i Ludvika kommuns norra del. Att H är stark som en oxe och D2 springer långt, långt på elitnivå står sig slätt mot det faktum att de är födda på 70-talet medan jag är en ung 80-talist. Men vi backar bandet och tittar på dagens badtur:

Fortsätt läsa