När jag satt i aprilsolen och kontemplerade över det här inlägget kom jag till en insikt. Inget som skakar om världen i form av ett äpple som trillar ner från ett träd, men ändock en insikt, ödmjukande som få. Häng med här:

Här går jag omkring och säger att jag har badat i över etthundrafemtio sjöar i Ludvika kommun. Det är sant till en viss del. Ett mer rättvist uttryck vore ju att säga att jag har badat i delar av etthundrafemtio sjöar. Väldigt små delar. Ta mars månads bad till exempel. Det ägde rum i Lilla Laxsjön i kommunens nordöstra del, och det samtidigt som ungefär 99,947 procent av sjön var isbelagd. En bedrift i sig, kan man tycka, men avrundar man det har jag ju inte badat i sjön alls. Till allra, allra största delen är Lilla Laxsjön obebadad av mig. Ännu mindre blir mitt bad om man inte bara ser till ytan utan även till djupet. Under det snabba, obehagliga badet vid den lilla bäckmynningen rörde jag mig kanske i tre kubikmeter av sjöns volym. Med lite överslagsräkning och ett hastigt höftande av Lilla Laxsjöns medeldjup innebär det att jag enbart har badat i 0,0025 procent av sjön.