Två tjärnar och en lunch senare gick vi längs den hundraåriga grusvägen och upptäckte att vattnet började ta slut. Inte vattnet i sjöarna, även om vattenståndet var lägre än normalt, men väl vattnet i våra vattenflaskor. Därför blev vi glada över att genom den stilla vinden höra porlet från en skogsbäck, som kastade sig nerför på sin väg från Brakotjärn till Stentjärn. Ett så idylliskt rinnande vatten är friskt vatten, resonerade jag, och om det var så eller om vi hade otur och tappade upp våra flaskor med vatten kontaminerat med dött djur eller spillning från dött eller levande djur lär vi aldrig få veta, men det återkommer vi till i senare inlägg. Fortsätt läsa
Ludvika
Smulläderkyckling vid Hästtjärn (Skifsen runt 2017)
Ett hygge som övergick i myr som övergick i gungfly som övergick i tjärn som det föll några tentativa regndroppar på. Det var scenen som mötte oss när vi kom ut ur slyn och åter hade fritt siktfält. Inte det vackraste landskapet i skogen och inte den mest lättbadade tjärnen eller det sympatiskaste vädret. Här skulle badas. Fortsätt läsa
Svandyk i Brakotjärn (Skifsen runt 2017)
Gräset var vått men inte stigen. Himlen var mulen men inte regnig. Jag hade gummistövlar. Till och med I hade gummistövlar. Skifsen runt 2017 startade med en behaglig promenad längs Skifsenleden, en 22,5 km lång vandringsled mellan Säfsen och Skifsen. Vi skulle förstås inte gå hela leden, för den går bara direkt förbi sex sjöar och det är lite dålig utdelning för två mils vandring. Som jämförelse har jag planerat turer med det dubbla på halva sträckan. Dagens plan var alltså någonting däremellan. Brakotjärn skulle bli vårt första av sex badstopp under nio kilometer. Tja, sju badstopp blev det ju, men i sex unika sjöar. Fortsätt läsa
Skifsen runt 2017
Ibland behöver en ändra sig. Vara flexibel. Tänka om och tänka nytt. På jobbet är det inga problem för mig. Jobbar en med människor går det sällan att följa en detaljerad planering och en hittar sig ofta i situationer där improvisation är vägen framåt. På fritiden och ute i skogen är det skillnad. Har jag planerat en badtur som innebär 7,5 kilometers gång i stiglöst land, nio sjöar, sex berg och en massa barr i gummistöveln tycker jag alls inte om när verkligheten sätter käppar i hjulet för mig. Det gjorde verkligheten denna 5 augusti, när I och jag hade planerat att följa upp fjolårets Motvindsbad med en tur med betydligt behagligare väder. För vädret hotade med att inte vara ett dugg behagligare och den stiglösa skogen var nyregnad och tanken på att sova i tält under skyar som verkade kunna öppna sig när som helst lockade inte särskilt mycket. Fortsätt läsa
Hjällsåsdammen och kort om alltings flyktighet
Det är något speciellt med dammar. Något lockande som jag ändå inte tycker om. Jag tror att det har att göra med att de bara är här på besök. Fortsätt läsa
Predikstolen, Tansväggen och … Lorttjärn
Det finns en del oförtjänta namn i skogarna häromkring. Namn som inte alls verkar beskriva platsen ifråga, men som ändå har klamrat sig fast, hävdat sin rätt, och står att läsa på kartor och vägskyltar. Silverhöjden är ett bra exempel. Den som förväntar sig en solglittrande, högt belägen by med pittoreska gårdar blir troligen ganska besviken av att komma ner i en djup dal med en gudsförgäten camping och en stor röd hangar med texten Överskottslager i stora vita bokstäver. I stan har vi Ludvika ström, som efter vattenkraftverkets byggnation knappt gör skäl för namnet Ludvika rännil. Längst bort i väst ligger Antiberget, som inte alls är en dal som man skulle kunna tro, utan ett berg.* Och flyttar vi än en gång blicken över kartan, till de nordligaste utposterna (sånär som på det konstiga hornet som utgör kommunens allra nordligaste spets) möts vi av det föga lockande namnet Lorttjärn, som är dagens sjö att redovisa. Fortsätt läsa
Släktfunderingar vid Öratjärnsdammen
Innan Internets ankomst, när det krävdes energi och entusiasm för att släktforska, började vår släkt på pappas sida med min farmors mormors far, som kom från Skinnskatteberg. Det var länge vårt narrativ. Det var på sätt och vis behändigt ur fantasisynpunkt, för beroende på vart tankarna ville ta sig kunde hans förfäder i sin tur vara såväl valloner som svedjefinnar som vikingar. Med tanke på mitt intresse för Dan Andersson och dennes skrivna alster om just den finska invandringen såg jag mest framemot att hitta tidiga nybyggare från Finlands östra landskap i släkten.
Snabb-bad längs länsväg 245: Saxen
På andra sidan vägtrumman byter Nedre Noren namn till Saxen, ett namn som den delar med två andra sjöar i kommunen och otaliga andra i Sverige. Varför heter de så? Jag letade. Och fann fyra olika förklaringar. Fortsätt läsa
Vårbad 2017: Vasselsjön
Orten Hällsjön i Ludvika kommuns sydöstra hörn är för alltid inskrivet i uppfinningarnas historieböcker. Härifrån gick den 18 december 1893 världens första lyckade överföring av trefas växelström mellan den nybyggda kraftstationen och Grängesbergs gruvor. Fortsätt läsa
Nedre Noren på väg till Luossafest
Varje år sedan 1944 arrangerar Skattlösbergs bygdegille Luossafesten till minne av finnmarksskalden Dan Andersson. Luossafesten är som Uppsala reggaefestival fast med slokhattar istället för rastaflätor och något färre polisingripanden för brott mot narkotikalagstiftningen. Dessutom hålls den mitt ute i skogen och inte i Sveriges fjärde största stad. När Dan Anderssons popularitet var som störst befann sig 3 000 personer på Luossastugans tun. Det var den första söndagen i augusti 1988 och har världen någon gång varit nära att nå en kritisk massa av slokhattar på ett och samma ställe så var det där och då. Sedan dess har det gått närmare trettio år. De har slagit hårt på Luossafestens målgrupps förmåga att vandra de 800 kuperade meterna från parkeringarna på slåtterängarna uppe i byn ner till stugan, där Dan Andersson bodde under några år på 1910-talet. Det hindrar inte att parkeringen fortfarande behöver bemannas för att hindra att trafikstockningar uppstår på den mötesfria* byvägen. Men svunna är de dagar när en arbetsstyrka på tolv tretton personer sprang över stenrösena och pratade i komradior inte bara för att det var häftigt utan för att det behövdes för att inom loppet av ett par timmar lotsa in många hundra bilar i byn där det under lågsäsong inte bor mer än tjugo personer. Fortsätt läsa
