Varje gång jag åkt förbi Malingarna har jag tänkt att man borde stanna där någon gång. Gå längs strandkanterna, utforska de små uddarna, dricka en kopp te och fundera över alla pilgrimer som gick sträckan fram till reformationens start 1528 när pilgrimsfärder förbjöds. I höstas, under S2:s och min dagstur, var det dags. Vi hittade ett par solglasögon, såg en ovanlig vägskylt och grillade korv i solskenet. Det var en bra dag.
Fortsätt läsaMalingarna
S:t Olof vid St. Malingen
Genom naturreservatet Malingarna går en riksväg rakt över den mest sevärda delen. Det låter ju tillgängligt så det förslår, om än inte särskilt genomtänkt ur naturhänseende. Men om man betänker att den här sträckan har varit del av färdvägen mellan Mälardalen och Västerdalarna i åtminstone tusen år kan man ju åka runt och känna sig historisk där uppe på rullstensåsen.
