Innan S och jag besökte gravarna vid Björken tog vi dagens första bad i Långtjärn som ligger på skogen ovanför Norrvik, efter Stora och Lilla Prästtjärn. Valet av Långtjärn var ingen slump, eftersom det för det första ligger en fin badbrygga precis där vägen går mellan sjön och en sommarstuga uppe på en liten höjd, och för att stugan för det andra var till salu, så sannolikheterna att dess ägare a) firade midsommar där och/eller b) skulle misstycka att vi badade där bedömdes som lägre än vanligt*. Läget för sommarstugan är mycket vackert och hade varit perfekt om det inte vore för att vägen, om än sparsamt trafikerad, går precis utanför och alltså mellan stugan och sjön. Sannolikt ligger värdet på stugan ungefär hälften så högt som det skulle ha gjort om vägen hade gjort en avstickare på skogssidan om huset, men nu var det som det var med den saken och endast i mäklarannonsen märktes ingenting av vägen.
Natur
En Knottdödare vid Igeltjärn
”Aaargh!” K viftade i halv panik med handen framför ansiktet och uttryckte sig nedlåtande om den flygande plågan genom att benämna hela varelserna med namnet på en enda i deras fall mycket liten kroppsdel. F2 och jag bestämde oss för att lindra K:s plåga och blandade en Knottdödare åt K, som vägrade ta emot den, varpå knotten fortsatte att attackera honom. Detta tog vi som ytterligare ett bevis för att den legendariska dalska drycken, uppfunnen där och då, hade effekt, men kanske hade den vetenskapliga slutsatsen inte ens godkänts av Paolo Macchiarini. Fortsätt läsa
Dunderberget 2: Dunderbergstjärn har lost that lovin’ feeling
430 meter över havet, på en platå som bryter av fint mot den annars kuperade terrängen, möttes S2 och jag av Dunderbergstjärn. Med sina felplacerade klippor (de låg bredvid och sluttade ner i myren istället för i sjön), halvgrunda dybotten trots lång gungfly som borde ha möjliggjort djupare vatten samt knott och mygg fanns det klart förbättringsutrymme gällande tjärnens wowfaktor. Men ibland kan ju förkunskaperna man har om en plats förändra upplevelsen av den, liksom förkunskaperna om en låt och dess artist kan förändra upplevelsen av att lyssna på låten. Som i fallet med Brian Wilsons cover av Righteous Brothers-hiten ”You’ve Lost That Lovin’ Feeling”. Fortsätt läsa
Sista vilan vid Björken
Det här inlägget kommer tätare på det förra än vad som har varit brukligt på 581sjoar. Det beror på att bloggen i juni har varit mycket sparsamt uppdaterad, först på grund av jobb, sedan på grund av fotbolls-EM. När fotbollen väl tog en paus mellan gruppspel och slutspel sammanföll det med midsommar och allt vad det innebär med att sova med sju sorters kakor under kudden för att drömma om ens framtida diabetes. Med åtminstone jobb och midsommar avklarade utnyttjar jag nu spelavbrotten i matcherna för att komponera ifatt. Fortsätt läsa
Dunderberget 1: Svarttjärn, på väg in i älgens land
Hittills har jag redovisat (nästan) alla sjöar i kronologisk ordning. I sommar tänkte jag prova ett nytt grepp och hoppa mellan redovisningarna av S1:s och min resa i ett sommarvarmt Dalarna under midsommarhelgen och S2:s och min resa i ett vintervarmt Dalarna två helger tidigare. Jag tror att det kommer att ge en dynamisk och spännande upplevelse. Så, tänk Pulp Fiction framöver (fast utan våldsverkan och stilbildande dance moves).
Dagens tur gick från vägs ände precis under t:et i Kampberget, genom dalen åt nordväst till Svarttjärn, vidare med riktning på gemena d:et i Dunderberget mot Dunderbergstjärnen, tvärs över nästa höjd till Lilla Långtjärnen och Stora Långtjärnen, på vars nordostsida i den sol som till sist tittade fram korv inmundigades. Vägen tillbaka gick över Dunderbergets topp precis under u:et i Dunderberget. Totalt en tur på mindre än en halvmil fågelvägen. Vi gick inte fågelvägen. Karta från Lantmäteriet.
Över snittet vid Övre Hillen
En av få öar i den del av Hillen som ligger i Ludvika kommun. Här fotograferad på Juldagen 2014.
När Gårlången har runnit förbi orten Landforsen och den nu inte längre existerande forsen med samma namn* byter Gårlången namn till Övre Hillen och förser sig med både ett förorenat inlopp från Marnästjärnsbäcken, en fin badplats på andra sidan Sandviksudden och en kommungräns. Det finns mycket att skriva om Hillen, vars badplats ligger blott två kilometer från centrala Ludvika. Man kan ta upp Hillängsgruvan, i drift till en sisådär 60 år sedan, med hög manganhalt i den annars något fattiga järnmalmen, och grannen Knipgruvan precis intill badplatsen vilka både användes som beredskapsoljelager för 170 000 kubikmeter olja innan staten tyckte att beredskap kändes väldigt mycket 1980-tal och tömde dem. Man kan ta upp Hillängens idrottsplats, där Ludvika FK slog GIF Sundsvall med 6-1 och Pär Östlund gjorde hattrick 1998, och man nämna att det nuvarande namnet ABB Arena inte alls är ett lika vackert namn som Hillängens idrottsplats. Man kan peka på att Mor Annas äng är ett fint rekreationsområde trots att de har flyttat grillplatsen till andra sidan Biskopsnäset, och att sommarstugorna norr om Mor Annas äng helt klart har ett bra läge.
Stads- och genomfartsnära bad. Vägen som försvinner österut i bild går till Smedjebacken och sedermera Västerås och Stockholm. Karta från Lantmäteriet.
Husen vid Hyttbacken sydväst om Gårlången
På Hyttbacken i Ludvika står några äldre byggnader som vid första anblick ser ganska oansenliga ut. Ja, för det otränade ögat ser de ganska oansenliga ut även vid en andra anblick. Men faktum är att dessa byggnader är några av de äldsta kvarvarande i hela Ludvika. De får finnpörtet på Finngammelgården i Skattlösberg att te sig närmast modernt med 1771 som sitt förmodade byggår. Husen på Hyttbacken är från sent 1600-tal eller tidigt 1700-tal och uppförda precis intill Ludvika ström, den korta men kraftiga fors som binder samman sjöarna Väsman med Gårlången/Hillensjöarna, och som är själva anledningen till att det över huvud taget finns ett Ludvika. För det var Ludvika ström som Gustav Vasa runt 1550 tyckte var ett schysst vattendrag att utnyttja för stångjärnssmide, och här anlades snart Sveriges första kronobruk, det vill säga ett statligt ägt järnbruk. De gamla byggnaderna vid Ludvika ströms kant minner om forna tider, när Ludvika var en industriort utan att orden ABB och HVDC-kontrakt behövdes. I sin enkelhet utgör de en fin kontrast mot Ludvika herrgård med tillhörande byggnader längre uppströms.
Hyttbacken är inringat i rött mitt emellan Gårlången och Väsman. Karta från Lantmäteriet. Fortsätt läsa
Bredsjön: elva grader och hala klippor
Min badsäsong började redan första helgen i april, men det går ju inte att sticka under stol med att det är behagligare när det är tvåsiffriga grader i både vatten och luft. Helgen som gick tog jag hjälp av inte bara S2 på badutflykten, utan även D, som har erfarenhet från bad i jämtländska fjällsjöar i regn och blåst (medan S2 har erfarenhet av att titta på när D badar i jämtländska fjällsjöar i regn och blåst). Med dem som ciceroner kom vi till Bredsjöns sydstrand i lördags eftermiddag. 
”Bredsjön”, tänker ni nu, ”har han inte redan badat där?” Fortsätt läsa
Sjöstatistik 2015, del 2
Vi fortsätter sammanställningskavalkaden med sådana genrer som bäst utsikt, knottigast, obehagligast, behagligast, nesligast och bästbildigast 2015!
Bäst utsikt
Utsikt är väl kanske inte det viktigaste attributet hos en badsjö. Men ett bad i rekreationssyfte behöver ha en vacker fond för att vara riktigt rekreerande. Därför kan jag med långsamt upptinande hand efter vårens första bad rekommendera sjöarna på den här listan. De har alla fått en fyra i betyg på den femgradiga skalan. Den springande punkten (the running dot) för dig handlar om din inställning till barrskog. Om du inte tycker om barrskog till dess yttre kommer du inte hålla med mig i min bedömning.
Sjöstatistik 2015, del 1
När jag började mitt projekt med att bada i alla Ludvika kommuns sjöar hade jag redan ett drygt halvdussin under mitt badbälte från tidigare i livet. Vi pratar förstås konventionella badsjöar som Väsman och Hillen och Norra Hörken men också Saxen (en av dem, det finns tre) och Nedre Noren, två sjöar som ingick i 2014 års badprojekt som gick ut på att bada 30 dagar på raken*. På två dagar i juli hade jag fördubblat antalet bebadade Ludvikasjöar, och jag har nu inför 2016 års säsong bara en sisådär 540 kvar. Året som gick var mycket lärorikt och lärde mig att uppskatta så skilda saker som insektsgift och personer som drar upp mig med rep ur vattnet. Jag har beskådats av holländska turister, varit nära att elda upp en raggsocka och blivit skrämd av en skogsfågel. Ja, som ni förstår har min bucket list blivit betydligt kortare redan första året. Fortsätt läsa
581 sjöar 