Duggregnet upphörde och S2 och jag
trampade genom sank skog, förbi hjortonblommorna som om ett par månader skulle ha förvandlats till brandgula skapelser som vissa, men inte jag, kallar delikatesser. Stora Långtjärn, i norra änden av samma myr som Lilla Långtjärn, där vi fick lov att bygga en bro, var nästa mål. Kanske verkade den större av tjärnarna något mindre svårbadad – en viss tröst så här på den sena junieftermiddagen. Vi hade tillryggalagt tre tjärnar på tre och en halv timme och två och en halv kilometer* och befann oss alltså lika långt från en bra bit ut i ingenstans – vilket ju var där vi hade parkerat bilen. S2 hade fått exakt ingenting i utdelning på sitt fiskande och längtade förmodligen till en put-and-take-sjö. Kanske var det också därför som han höll extra utkik över sjön, för plötsligt ropade han till. Fortsätt läsa
Säfsen
Dunderberget 3: Brobygge till ö i Lilla Långtjärn
Resumé: S2 och jag har lämnat bilen för strax över två timmar sedan, jag har badat i två ogästvänliga sjöar med en sammanlagd temperatur på 28 grader, vi är båda blöta om fötterna och solen har skinit i några minuter. Det är juni och tolv grader varmt. Fortsätt läsa
Dunderberget 1: Svarttjärn, på väg in i älgens land
Hittills har jag redovisat (nästan) alla sjöar i kronologisk ordning. I sommar tänkte jag prova ett nytt grepp och hoppa mellan redovisningarna av S1:s och min resa i ett sommarvarmt Dalarna under midsommarhelgen och S2:s och min resa i ett vintervarmt Dalarna två helger tidigare. Jag tror att det kommer att ge en dynamisk och spännande upplevelse. Så, tänk Pulp Fiction framöver (fast utan våldsverkan och stilbildande dance moves).
Dagens tur gick från vägs ände precis under t:et i Kampberget, genom dalen åt nordväst till Svarttjärn, vidare med riktning på gemena d:et i Dunderberget mot Dunderbergstjärnen, tvärs över nästa höjd till Lilla Långtjärnen och Stora Långtjärnen, på vars nordostsida i den sol som till sist tittade fram korv inmundigades. Vägen tillbaka gick över Dunderbergets topp precis under u:et i Dunderberget. Totalt en tur på mindre än en halvmil fågelvägen. Vi gick inte fågelvägen. Karta från Lantmäteriet.
Sjöstatistik 2015 del 3 av 3
Vi har kommit till den sista delen av 2015 års sjöstatistik och kastar oss raskt in i flottyrmunkdiagrammets förlovade värld. Diagrammet nedan illustrerar information som du omöjligt kan vara utan, nämligen fördelningen av sjöar per hundrametersintervall avseende höjd över havet. Där ser vi att den största delen av alla bebadade sjöar hittills ligger mellan 200 och 299 meters höjd och att blott en är belägen mer än 500 meter över havet. 2015 års lägst belägna sjö var Botjärnen på 219 meters höjd medan den som tronar över alla andra i kommunen, Lejbergstjärnen, ligger 511 meter över havet. Det finns ett stort antal sjöar på 100-199 meters höjd, men dessa har inte begåvats med ett besök ännu. Däremot finns ingen sjö under 100 meter över havet; kommunens lägsta punkt ovanför marken är sjöarna Gårlången och Övre Hillen, som ligger på 138 meters höjd enligt senaste uppgifterna från Lantmäteriet (när jag växte upp var angivelsen minsann 137 meter, och så snabbt borde inte landhöjningen ha gått; alternativt är jag mycket äldre än vad jag tror).
Groeten uit Klosstjärnen
Lijsbeth van den Nieuwenhuizen och hennes man Pieter var på väg hem till Baambrugge efter två veckor i vildmarken. Ja, de hade ju förstås bott på en camping i sin husbil, men campingen i sin tur låg i Fredriksberg i Dalarna i Sverige, och det var väl bara machostinna före detta soldater som söker till Naked and Afraid som inte ansåg att det kunde räknas som vildmark. De hade haft en trevlig vistelse (Lijsbeth och Pieter alltså, inte de machostinna männen som söker till Naked and Afraid), precis som förra gången de var där, men semestern hade saknat det där lilla extra som man gärna sätter som rubrik på en semester när man sorterar in den i sina minnen. Som förra gången, när de fick lov att uppsöka vårdcentralen och en älg knallade förbi utanför läkarens fönster, vilket läkaren också såg men inte verkade tycka var något att hetsa upp sig över. Snarare blev han lite vresig över att behöva vänta ytterligare några minuter på att Pieter skulle varva ner så att han skulle kunna ta hans blodtryck. De här fjorton dagarna hade inte inbegripit några älgar, men paret hade bestigit Stora Kullerberget (231 meter högre än Nederländernas högsta berg), besökt den sjungande guiden i Luossastugan samt ätit sylt till maträtter som inga andra än svenskarna skulle komma på att ha sylt till. Men det här hade de gjort förra gången de var här också. (För övrigt var vanan att göra samma sak varje gång de besökte ett resmål anledningen till att deras nästan vuxna barn vägrade semestra med dem längre.) Kort sagt, resan saknade en unik upplevelse. Fortsätt läsa
Finnmarkens minsta strand (Holmsjön)
Idag börjar vi med en bild för en gångs skull, men där slutar nymodigheterna. Bilden visar för trygghetens skull som vanligt en sjö i Ludvika kommun.
Sommarens sista helbaddag innebar sju sjöar och en fors, en kvadrathalvmeter stor sandstrand, fem flädersafttunnor och två förvånade holländare. Idag ska ni få läsa om skogens minsta sandstrand. De kommande inläggen berör alltså samma dag som S och jag besökte Stora Låsen, och som tidigare har nämnts blev vi lurade på sandstranden vid den sjön. Satellitbilden över Holmsjön, tre kilometer rakt söderut, lovade emellertid också sandbotten, så vi begav oss dit på strandjakt. Eftersom skylten vid vägen upplyser den läskunnige om att Holmsjön bara är öppen för isfiske räknade vi med att få ha den här sjön för oss själva. Visserligen hade det inte varit jättevarmt i Stora Låsen – 15 grader – men pimpelis såg vi inte röken av. Det gjorde vi heller inte vid Holmsjön, men ensamma blev vi inte. Det bodde bärplockare i fiskestugan, så vi åkte tills vägen tog slut och parkerade där istället för att inte störa dem. Fortsätt läsa
Den upptagna sandstranden vid Stora Låsen
Sommaren 2015 funderade jag på om Bibeln hade missuppfattat det här med Guds utseende bara för det där stycket om att människorna är gjorda till hens avbilder. Mina tankar gick i riktningen mot att Gud i själva verket var en knottsvärm, eftersom hen tycktes befinna sig precis överallt, som Gud ibland påstås göra. Fortsätt läsa
Bloggstatistik 2015
Ni vet de där julavsnitten som sitcoms och tecknade satirserier brukar visa? När de tänker tillbaka på tidigare händelser och sedan visar små snuttar ur program som ni redan sett? När Seth MacFarlane sitter framför brasan och pratar om Family Guy? Som ni tänker ”Hade de inte bara kunnat göra ett vanligt avsnitt istället?” kring? Här är min bloggs version av detta. 2015 är slut och 581sjoar.wordpress.com fyller 5 månader och 3 veckor. Så här var året på bloggen: Fortsätt läsa
Lilla Sandsjön och ett makalöst skådespel
En långgrund, enslig sandstrand. En spegelblank skogssjö. Avsaknad av blodiglar, något min far annars hade varnat för, för när han badade där på 50-talet fanns det minsann sådana där. En ljummen sommarkväll i finnmarkens mitt. Vad kunde gå fel? Ledtrådarna finns redan, men jag ska förklara. Fortsätt läsa
Vittjärn och andra mustiga finska platsnamn
För en sisådär 400 år sedan, när finnarna började kolonisera skogarna väster om Ludvika, upptäckte de de hundratals sjöar och tjärnar som ligger utspridda i skogarna. De gavs förstås namn. Flertalet, särskilt i trakterna runt Skattlösberg, har fortfarande namn med den finska ändelsen -lamm (-tjärn). (Det har bara funnits en sjö i Ludvika kommun med det finska ordet för sjö, järvi, som ändelse, nämligen Soasjärvi, som försvann när Lisjön bildades. När väl Lisjön bebadas kommer dess historia att gås igenom, säkerligen i mer detalj än vad många anser nödvändigt.) Några enstaka finska förled lever kvar i dagens namn på Ludvika kommuns sjöar, däribland det smågömda vitt-, som i skrift lätt kan tolkas som vit- om det sitter ihop med -tjärn, vilket det gör. Men Vittjärnen uttalas Vitt-tjärn(en). Detta är ett vanligt namn på fisklösa småsjöar; det finns åtminstone tre i kommunen. Dess svenska betydelse får du om du Fortsätt läsa
581 sjöar 