Författare: Martin

Club Amor, Östansbotjärn och annat viktigt i Ludvika

/ Martin / 2 kommentarer

I förra inlägget skrev jag om att all kunskap jag har samlat på mig genom att bo i och sedermera läsa om Ludvika och dess historia gör att jag kan ”sätta liv på skogen”, för att använda min vän H:s ord. Det gäller även för Ludvika tätort. För tillfälliga besökare kan jag förstå att inte alla delar att Ludvika riktigt glänser och får en att vilja ströva omkring planlöst på gatorna och ta in den kombination av arkitektur och stadsplanering som, slumpmässigt kan det tyckas, lett fram till det Ludvika vi känner idag.

Fig 1. Hjärtformat träd i Ludvika.

Där turisten bara ser en brun, igenbommad byggnad i korsningen Grågåsvägen-Timmermansvägen ser jag Pia närköp, sedermera Pressbyrån, salustället för det vi kallade vaniljkolor för 1 kr och det hutlöst dyra lösviktsgodiset (14:90 kr/hg i mitten på 90-talet, mina damer och herrar). Här köpte vi ammunition till våra ballongbellor i form av gula ärter i blåa kartonger.

Fortsätt läsa →

Smala Sandsjöns komplex

/ Martin / 1 kommentar

Efter ett långt dygn med bad i åtta sjöar, där en eller möjligtvis två skulle kunna räknas som badbara för normalstörda personer, samt en å, tyckte I att vi skulle avsluta turen på en riktig badplats. En där bottnen är någorlunda pålitlig och sålunda inte sluter sig om ens fot och virvlar upp omkring en. Så vi for till Stora Sandsjön, en vacker sjö i en vacker skog, där jag tidigare badat, och I blev nöjd. När vi ändå var där gick vi från badplatsen vid dess södra strand till grannsjön, Smala Sandsjön, för totala tio sjöbad på en tur var ju ändå något som lockade, åtminstone mig.

Fortsätt läsa →

Horntjärn (känd från tv)

/ Martin / 2 kommentarer

I stod med mobilkameran redo. Jag tvekade några ögonblick, där jag stod med fötterna på en smal sten belägen strax under ytan i den lilla skogstjärnen. Liggbad var aldrig behagliga, men när det nu dessutom skulle förevigas på rörlig bild fick inget gå snett. Till sist tog jag ett stadigt tag om det blåa repet och lutade mig bakåt.

Repet sitter stadigt.
Fortsätt läsa →

Alldeles lagom Stora Vittjärn

/ Martin / 2 kommentarer

Vi fortsatte grusvägen söderut efter vårt arla morgondopp i Svensksjön, I och jag. Japp, jag fortsätter med serien Svensksjön 2018 som om ingenting har hänt, snart två år efter senaste kapitlet. Det är det som är så bra med att ha en blogg som man själv bestämmer över. Solen försommarsken på högsta växeln och fick till och med den gamla granskogen att se ljus ut. I visade mig hur man flossade – den stora dansflugan denna vår – men den koordination som detta krävde gick min kropp bet på att uppbringa.

Myrtallarna lystes också upp av solen.
Fortsätt läsa →

Mörthöjdsflynas matematik

/ Martin / 9 kommentarer

Oftast är det enkelt. En sjö har en del och ett namn i tydlig singularisform. Någon enstaka gång delar två små sjöar på ett namn, t ex Hälltjärnarna, men det är fortfarande inget problem på taket, biffen är spikad och allt sånt där, för det finns inga frågetecken om vilka, eller hur många, vattensamlingar som åsyftas. Även om det inte alltid är lättbadat är det lätt att förstå vad som ska göras.

Och så finns det Mörthöjdsflyna.

Fortsätt läsa →

Stora Låsen: tredje gången gillt (Ryberget runt 2018)

/ Martin / 7 kommentarer

”… och sen kommer vi fram till Stora Låsens nordstrand. Där kan vi slå upp tältet direkt på stranden.” Fram till den meningen hade det varit en bra plan både på papperet och i verkligheten. Dagen hade bjudit på många bad i fin natur precis som tänkt, men för avslutningen hade jag missat två viktiga aspekter. För det första innebär en nordstrand om kvällen att solen försvunnit från den. För det andra är sandstränder kalla om nätterna när solen inte längre värmer upp dem, och oavsett tid på dygnet är de hårda – som de små bitar av sten som de faktiskt består av – att sova på. 

Fortsätt läsa →

Rybergsforsens missvisande namn (Ryberget runt 2018)

/ Martin / 6 kommentarer

Motvilligt lämnade S och jag Sumparna och de många frågor som uppstod vid och om dem. Okej, det var kanske mest jag som såg det fascinerande med en hög, smal ås mellan två småtjärnar, men vi gick därifrån i alla fall. Nu var siktet inställt på något så ovanligt som ett forsbad. Söderut, med solen i ansiktet när den tittade fram, strävade vi. På en vändplats intill Låsån fyllde vi på med lunch och kaffe. Mörka regnmoln tornade upp sig och österut gick åskan. Jag såg framför mig ett dramatiskt bad i en strömmande Rybergsforsen med blixtar som slog ner omkring oss.

Det här inlägget berör den här delen av världen. Kartor från Lantmäteriet.
Fortsätt läsa →

Där inlandsisen gjorde Sumparna (Ryberget runt 2018)

/ Martin / 10 kommentarer

Idag blev det så långt och så många olika spår att vi provar oss på underrubriker.

Strandbild. Sumparna, Ludvika kommun, 14 juli 2018.

Rekapitulation

Turens första sjö, Näckbladtjärn, var ett av de sämsta baden någonsin, men nu sken solen och vi gick österut längs tallheden. Söder om oss låg Isberget, en nordsluttning som fått sitt namn för att is ligger kvar länge om vårarna, mellan de djupa skrevorna i den steniga terrängen. Så här års, mitt under värmeböljan i juli 2018, lär all snö ha smält för längesen, namnet och egenskaperna till trots.

Förväntningar – och Dr Snuggles

Apropå dåliga bad hade jag farhågor om att de två småpölarna Sumparna inte heller skulle vara så superduperbehagliga, med tanke på deras namn och allt, men här hade jag fel. Istället för två förväntade dyhål fick vi stifta bekantskap med projektets eventuellt första död-is-sjöar. Lustigt ord. Skulle gå att skriva utan bindestreck men då skulle i alla fall någon haka upp sig på ordet dödis och se det som samma typ av ord som t ex Råttis i Dr Snuggles, och det skulle vara förvillande. Apropå Dr Snuggles skulle jag behöva ha en leta-rätt-på-allt-maskin när jag är ute på mina turer och hastigt packar ner termometern i närmaste ficka och sedan inte hittar den. Men nu var det varken det eller Dr Snuggles jag skulle skriva om. Jag skulle skriva om istiden och när den slutade. Då formades nämligen Ludvika kommuns topografi så som vi känner den idag (i stora drag).

Fortsätt läsa →