Inte långt från Tanstjärn i Ludvika kommuns nordligaste delar står resterna av Dalarnas läns första naturminne. Naturminnen har samma juridiska skydd som naturreservat men utgörs av enskilda naturenheter som stenar eller, vanligtvis, träd. Naturminnet på vägen till Tanstjärn tillhör det senare slaget. Det var den 12 oktober 1915 som Karl Erik Forsslund, författare och vid den tidpunkten fd föreståndare vid Brunnsviks folkhögskola, vann gehör för behovet att skydda en mäktig fura öster om vägen upp mot Brynberget, Predikstolen och Tanstjärn. En dikt skrevs till och med till trädets ära, vilken fortfarande står att läsa på en skylt invid trädet. Hundra år efter naturminnesförklaringen står resterna av tallen fortfarande upprätt, numera bara tolv meter hög efter att ha brutits av för trettiotalet år sedan, men fortfarande med den värdighet som det anstår Dalarnas första naturminne.
Fortsätt läsaUncategorized
Bloggstatistik 2020
Lika säkert som att du långt in i mars kommer skriva ”-20” när du daterar något och med hårda uppåt- och nedåtgående rörelser förgäves försöker korrigera nollan till en läsbar etta kommer som vanligt på nyårsdagen en summering av året som gått på bloggen. Välkommen!
Fortsätt läsaSaxen, årsmötesprotokoll och fladdrande korkmattor
Den här sjön har jag tänkt skriva om länge. Över tre år, eftersom jag badade i den 6 augusti 2017. Den var det nionde badet på I:s och min tur vars första dag oplanerat slutade med övernattning i Skifsenstugan, men detta till trots infann sig inte inspirationen för Saxen vid Saxhyttan förrän nu. Vi tar avstamp vid Saxenborg, den före detta kursgården vid Saxens östra strand. Här hade Skattlösbergs bygdegille länge sina årsmöten och beslutade om städdagar vid Finngammelgården och eventuella höjningar av entréavgiften till Luossastugan. Eller så beslutades sådant på styrelsemötena, jag var ung och lyssnade inte så noga.
Fortsätt läsaHamptjärn, den bönsyrseformade sjön
Det finns många tjärnar som heter Hamptjärn i kommunen men det är bara den här som ser ut som en bönsyrsa. Dagens Hamptjärn ligger inte långt från utflyktsmålet Predikstolen och är du sugen på att kombinera dess utsikt med ett repbad är Hamptjärn helt klart att föredra framför grannen Lorttjärn. Den sistnämnda ligger dock väldigt vackert i sin lilla skogsglänta, så varför inte göra ett dubbelt tjärnbesök när du ändå är i krokarna? Eller så nöjer du dig med att titta på utsikten över skogen från Predikstolen som normalstörda människor.
Fortsätt läsaClub Amor, Östansbotjärn och annat viktigt i Ludvika
I förra inlägget skrev jag om att all kunskap jag har samlat på mig genom att bo i och sedermera läsa om Ludvika och dess historia gör att jag kan ”sätta liv på skogen”, för att använda min vän H:s ord. Det gäller även för Ludvika tätort. För tillfälliga besökare kan jag förstå att inte alla delar att Ludvika riktigt glänser och får en att vilja ströva omkring planlöst på gatorna och ta in den kombination av arkitektur och stadsplanering som, slumpmässigt kan det tyckas, lett fram till det Ludvika vi känner idag.
Där turisten bara ser en brun, igenbommad byggnad i korsningen Grågåsvägen-Timmermansvägen ser jag Pia närköp, sedermera Pressbyrån, salustället för det vi kallade vaniljkolor för 1 kr och det hutlöst dyra lösviktsgodiset (14:90 kr/hg i mitten på 90-talet, mina damer och herrar). Här köpte vi ammunition till våra ballongbellor i form av gula ärter i blåa kartonger.
Fortsätt läsaSmala Sandsjöns komplex
Efter ett långt dygn med bad i åtta sjöar, där en eller möjligtvis två skulle kunna räknas som badbara för normalstörda personer, samt en å, tyckte I att vi skulle avsluta turen på en riktig badplats. En där bottnen är någorlunda pålitlig och sålunda inte sluter sig om ens fot och virvlar upp omkring en. Så vi for till Stora Sandsjön, en vacker sjö i en vacker skog, där jag tidigare badat, och I blev nöjd. När vi ändå var där gick vi från badplatsen vid dess södra strand till grannsjön, Smala Sandsjön, för totala tio sjöbad på en tur var ju ändå något som lockade, åtminstone mig.
Fortsätt läsaHorntjärn (känd från tv)
I stod med mobilkameran redo. Jag tvekade några ögonblick, där jag stod med fötterna på en smal sten belägen strax under ytan i den lilla skogstjärnen. Liggbad var aldrig behagliga, men när det nu dessutom skulle förevigas på rörlig bild fick inget gå snett. Till sist tog jag ett stadigt tag om det blåa repet och lutade mig bakåt.
Alldeles lagom Stora Vittjärn
Vi fortsatte grusvägen söderut efter vårt arla morgondopp i Svensksjön, I och jag. Japp, jag fortsätter med serien Svensksjön 2018 som om ingenting har hänt, snart två år efter senaste kapitlet. Det är det som är så bra med att ha en blogg som man själv bestämmer över. Solen försommarsken på högsta växeln och fick till och med den gamla granskogen att se ljus ut. I visade mig hur man flossade – den stora dansflugan denna vår – men den koordination som detta krävde gick min kropp bet på att uppbringa.
Mörthöjdsflynas matematik
Oftast är det enkelt. En sjö har en del och ett namn i tydlig singularisform. Någon enstaka gång delar två små sjöar på ett namn, t ex Hälltjärnarna, men det är fortfarande inget problem på taket, biffen är spikad och allt sånt där, för det finns inga frågetecken om vilka, eller hur många, vattensamlingar som åsyftas. Även om det inte alltid är lättbadat är det lätt att förstå vad som ska göras.
Och så finns det Mörthöjdsflyna.
Fortsätt läsaStora Låsen: tredje gången gillt (Ryberget runt 2018)
”… och sen kommer vi fram till Stora Låsens nordstrand. Där kan vi slå upp tältet direkt på stranden.” Fram till den meningen hade det varit en bra plan både på papperet och i verkligheten. Dagen hade bjudit på många bad i fin natur precis som tänkt, men för avslutningen hade jag missat två viktiga aspekter. För det första innebär en nordstrand om kvällen att solen försvunnit från den. För det andra är sandstränder kalla om nätterna när solen inte längre värmer upp dem, och oavsett tid på dygnet är de hårda – som de små bitar av sten som de faktiskt består av – att sova på.
Fortsätt läsa
581 sjöar 