Naturen på Rytjärns östra sida har en utdragenhet som jag verkligen gillar. Skogen glesnar långsamt ur, sakta blir marken våtare. Träden blir lägre, börjar utöva social distansering. Till sist är det bara myr, ödslig som Ekonomikumparken i Uppsala denna märkliga sista april. Och därefter Rytjärn, glittrande i den sena eftermiddagssolen.
Fortsätt läsaUncategorized
Åter till femvägskôrse
Det här är ett inlägg om en vägkorsning i Ludvika kommun. Låter det torrt och tråkigt? Gläd dig i så fall åt att resten av bloggen handlar om sjöar i Ludvika kommun, och sjöar är ju per definition inte torra. Låter ett inlägg om en plats där fem vägar möts långt ute i finnskogarna istället oerhört intressant går det bra att läsa vidare här.
Fortsätt läsaRybergsforsens missvisande namn (Ryberget runt 2018)
Motvilligt lämnade S och jag Sumparna och de många frågor som uppstod vid och om dem. Okej, det var kanske mest jag som såg det fascinerande med en hög, smal ås mellan två småtjärnar, men vi gick därifrån i alla fall. Nu var siktet inställt på något så ovanligt som ett forsbad. Söderut, med solen i ansiktet när den tittade fram, strävade vi. På en vändplats intill Låsån fyllde vi på med lunch och kaffe. Mörka regnmoln tornade upp sig och österut gick åskan. Jag såg framför mig ett dramatiskt bad i en strömmande Rybergsforsen med blixtar som slog ner omkring oss.
Där inlandsisen gjorde Sumparna (Ryberget runt 2018)
Idag blev det så långt och så många olika spår att vi provar oss på underrubriker.
Rekapitulation
Turens första sjö, Näckbladtjärn, var ett av de sämsta baden någonsin, men nu sken solen och vi gick österut längs tallheden. Söder om oss låg Isberget, en nordsluttning som fått sitt namn för att is ligger kvar länge om vårarna, mellan de djupa skrevorna i den steniga terrängen. Så här års, mitt under värmeböljan i juli 2018, lär all snö ha smält för längesen, namnet och egenskaperna till trots.
Förväntningar – och Dr Snuggles
Apropå dåliga bad hade jag farhågor om att de två småpölarna Sumparna inte heller skulle vara så superduperbehagliga, med tanke på deras namn och allt, men här hade jag fel. Istället för två förväntade dyhål fick vi stifta bekantskap med projektets eventuellt första död-is-sjöar. Lustigt ord. Skulle gå att skriva utan bindestreck men då skulle i alla fall någon haka upp sig på ordet dödis och se det som samma typ av ord som t ex Råttis i Dr Snuggles, och det skulle vara förvillande. Apropå Dr Snuggles skulle jag behöva ha en leta-rätt-på-allt-maskin när jag är ute på mina turer och hastigt packar ner termometern i närmaste ficka och sedan inte hittar den. Men nu var det varken det eller Dr Snuggles jag skulle skriva om. Jag skulle skriva om istiden och när den slutade. Då formades nämligen Ludvika kommuns topografi så som vi känner den idag (i stora drag).
Fortsätt läsaBloggstatistik 2019
Hösten 2019 blev året då allmänheten fick chansen att bli varse om att det finns en man som ska bada i alla 581 sjöar i Ludvika kommun: I september gjorde Naturmorgon i P1 en intervju med mig om mitt badande, och bara någon vecka efter det fick jag yttra mig i samma ämne för Tilde de Paula i direktsändning i TV4. Besökarantalet på bloggen siktade mot trädtopparna, missade och försvann i atmosfären någonstans ovanför Ickorrbotten.
Fortsätt läsaPå spaning efter Rämens sjunkna ö
Det här blir ett lite annorlunda inlägg. Som titeln anspelar blir det också ganska långt, om än inte de 1 267 069 ord som utgör Marcel Prousts kakbok. Ni ska få följa med på en guidad tur om det som på psykologspråk kan kallas de etablerande omständigheterna kring det här projektet. Det kommer bli massor med avstickare från huvudspåret, men jag lovar att vi hela tiden kommer kunna skönja en röd tråd i det hela. Låt gå för att tråden ibland kommer ha trasslat ihop sig ganska ordentligt, att det kan vara frustrerande att reda ut sådana härvor och att det ibland bara kommer att gå att betrakta sagda tråd genom en repig plexiglasskiva. Men ändå, tråden är där, så välkomna in. Jag klipper era biljetter här. För allt i världen, lämna inte gruppen. Fortsätt läsa
Kristi Himmelsfärdsbad 2019: Hällsjön
När jag skriver det här i december är det plusgrader, blåsigt och regn utanför fönstret. Ungefär samma väder, om än något varmare, var det för ett halvår sedan när datumet skrevs 30 maj. Det var långhelg och I och jag hade bokat in en dagsbadtur. Vi hade inte bokat in 10 grader och lätt regn hela dagen men det fick vi ändå. Här skulle badas!
Med filmare och kock till Norra Kullertjärn (3/3)
Del tre i årets hösttrilogi utgörs inte så mycket av bad eller vandring, utan av en trevlig kväll i en liten stuga ute i skogen. Stugan är den finaste raststugan i hela kommunen, av dem som jag har besökt, och är belägen vid Skifsens östra strand. I år var fjärde gången jag var här, men det var första gången jag åt kyckling som hängts upp och grillats bredvid en eld.
Med filmare och kock till Norra Kullertjärn (del 2/3)
Efter förevigat bad vid Norra Kullertjärn (det inlägget är uppdaterat med fler bilder, gå gärna dit igen och titta) gick vi tillbaka mot bilen. Det lilla flacka vattenfallet som vi skymtat från vägen fick en närmare påhälsning. Det forsade bra – undrar hur det ser ut vid vårfloden?
Medan vi sa hejdå till Johannes som stått för filmandet kom en jägare som varit ute och förberett inför jakten. (Anledningen till att vi över huvud taget kunde få till en tur så här sent var att älgjakten började ovanligt sent i år, 14 oktober.) Han undrade om vi hade fått några fina bilder. Jag berättade att det var jag som stod i blickfånget eftersom jag ska bada i alla 581 sjöar i kommunen. Jägaren satt i sin bil, så han kunde inte rygga tillbaka, men annars hade han nog gjort det inför ett sådant märkligt påstående. Det syntes verkligen på honom att det var bland det sista som han förväntade sig höra. Kul!
H och jag var nu alltså på väg uppför Stora Kullerberget. Som jag nämnde i förra inlägget har jag varit där tidigare, och det kommer bli fler gånger. Utsikten är milsvid. De böljande kullarna av mörkgrön barrskog i alla riktningar, med för säsongen insprängda gulnande björkar, bryts bara av av det viktiga för mig: sjöarna. Klicka på bilden här nedan (jag har gått loss i MS Paint igen):
Uppe på toppen av berget har den lokala skoterklubben byggt en ny klubbstuga. Där uppe åt vi lunch, ty nu är den färdigbyggd och öppnad för allmänheten och inte bara för dem med nyckel, som I och jag upptäckte 2016. Det var bra, för som bekant blåser det på toppen och därtill kommer det visst regnskurar också. Kock H bjöd på linssoppa – värmd över öppen eld – grillad halloumi samt finskt hårt bröd med äkta smör. En fullträff i Finnmarken!
På vägen till toppen går man förbi den sista byggnaden från vad som en gång i tiden var en by tillräckligt stor för att ha skola. Jag fotograferar byn Kullerns sista hus varje gång från ungefär samma vinkel. Nu har en vägg rasat, och frodiga granar visar ingen som helst respekt för privat sfär. Står huset upprätt nästa gång vi kommer?
I nästa del berör vi matlagning bredvid öppen eld!
Med filmare och kock till Norra Kullertjärn (del 1/3)
I förra inlägget hintade jag om att jag skulle ha med mig Södra Dalarne TV på nästa badtur. Vad jag sparade var att jag också hade med mig min gode vän H, som är kock. Det är lyxigt. Från att på höstturen 2016 tyckt att det var att slå på stort med pulvermos istället för bröd till korven gick jag till att ha med en kock som grillar kyckling bredvid öppen eld och serverar den med hempicklad lök och egengjord kombucha. Så höjer man ribban! Men kombuchan & c:o tar vi först i nästa inlägg. Vi ägnar det här åt filmandet och badandet:
Med oss till Norra Kullertjärn hade vi Johannes Graaf, filmare från Södra Dalarne TV och vinnare av ett kulturpris som jag är glad över att bara ha varit nominerad till. Johannes tiominutersdokumentär om mig och mitt badande går att se på Youtube och på Facebook! Här är vad jag tänker kalla för dess title screen, i brist på korrekt fackuttryck:
581 sjöar 