Det är inte alltid självklart var man börjar en badberättelse. Oftast tar jag det kronologiskt, men ibland kastar jag ner läsaren i vattnet det första jag gör. Både inledningarna funkar, så vad ska vi börja med den här gången? Det vi absolut inte ska börja med är att berätta om vårt besök i Fredriksbergs nedlagda pappersbruk, eftersom dylika aktiviteter är strängeligen förbjudna på grund av öppna schakt, rasrisk och starkt förorenad mark, varför detta givetvis aldrig ägde rum.
Fortsätt läsaSwimrun 581:2021 Nottjärn
Härommånaden provade jag ett nytt drag och genomförde tillsammans med I mitt badprojekts första swimrun: några kilometers löpning med bad i två sjöar längs vägen och två vid målet. Det fungerade alldeles utmärkt och kan säkert följas av liknande tilltag i framtiden.
Fortsätt läsaMarsbad 2021: Nedre Hedtjärn
”Vi kan gå tillbaka samma väg vi kom. Går vi åt andra hållet får vi se nåt nytt men det blir å andra sidan ungefär en mil längre. Ni får välja ni som är lite äldre.”
Fem års psykologistudier och nio års praktiserande av dem har lärt mig så pass mycket om människor att jag i vissa, enskilda fall kan vara ganska säker på att få som jag vill fastän det utåt sett ser ut som att jag lämnar över valet till någon annan. Så var fallet denna tidiga, soliga marsdag när D2, som gjorde badtursdebut för att se och lära, H och jag sammanstrålade vid Övre Hedtjärn längs riksväg 66 norr om Nyhammar i Ludvika kommuns norra del. Att H är stark som en oxe och D2 springer långt, långt på elitnivå står sig slätt mot det faktum att de är födda på 70-talet medan jag är en ung 80-talist. Men vi backar bandet och tittar på dagens badtur:
Fortsätt läsaMed Gustav Vasa och hov till Gåstjärnarna
Vilken person lär man känna bäst? Den som man umgås med en timme om dagen i 24 dagar eller den som man umgås med 24 timmar under ett enda dygn? På mitt tidigare sommarjobb på kollo garderade man sig och lät för säkerhets skull de anställda jobba tillsammans dygnet runt i tre veckor.
Fortsätt läsaEn adventstur till Ljussjön där inte mycket gick som planerat
Jag hade visionen klar: Vi skulle till de kuperade kullarna i norr, vandra runt i öde skogar, bada vid iskanten i de små skogstjärnarna vi passerade. Det var en bra vision.
Implementerandet av den gick sådär.
Vi kom visserligen till de kuperade kullarna i norr, det stadsnära skogsområde en mil norr om Ludvika som avgränsas av riksvägar 50 och 66 samt länsväg 644. Förvisso skulle vi också komma att vandra runt – i cirklar – i skogarna, men de var inte öde och badandet blev inte så mångsjöat som jag hade avsett. Så här hade planen lytt på förhand:
Fortsätt läsaSjöstatistik 2017. Tillägnad Margot.
Idag kör vi ett annorlunda inlägg. Det är min blogg.
Härom morgonen gick diskussionen varm här på redaktionen på 581 sjöar. Jag satt förstås coronaensam på kontoret, men mina kollegors upprörda röster fick datorhögtalarna att skorra på en volym som påminde om tackropen när Rickard bjöd på kassler med ananas till frukost en helt vanlig torsdag förra hösten. Jag höjde blicken från skärmen, såg bort mot Riddarfjärden, stålgrå i februarigryningen. Det där vattnet kommer från Lilla Låsen, tänkte jag förstrött, eller i alla fall en mycket liten del av det. Lilla Låsen var en trevlig bekantskap. Dess knottfauna mindre så. Undrar vad J gör just nu? Lagar säkert turbon på Saaben, det är väl en lågoddsare, tänkte jag förnumstigt.
Tanstjärn och naturminnen
Inte långt från Tanstjärn i Ludvika kommuns nordligaste delar står resterna av Dalarnas läns första naturminne. Naturminnen har samma juridiska skydd som naturreservat men utgörs av enskilda naturenheter som stenar eller, vanligtvis, träd. Naturminnet på vägen till Tanstjärn tillhör det senare slaget. Det var den 12 oktober 1915 som Karl Erik Forsslund, författare och vid den tidpunkten fd föreståndare vid Brunnsviks folkhögskola, vann gehör för behovet att skydda en mäktig fura öster om vägen upp mot Brynberget, Predikstolen och Tanstjärn. En dikt skrevs till och med till trädets ära, vilken fortfarande står att läsa på en skylt invid trädet. Hundra år efter naturminnesförklaringen står resterna av tallen fortfarande upprätt, numera bara tolv meter hög efter att ha brutits av för trettiotalet år sedan, men fortfarande med den värdighet som det anstår Dalarnas första naturminne.
Fortsätt läsaBloggstatistik 2020
Lika säkert som att du långt in i mars kommer skriva ”-20” när du daterar något och med hårda uppåt- och nedåtgående rörelser förgäves försöker korrigera nollan till en läsbar etta kommer som vanligt på nyårsdagen en summering av året som gått på bloggen. Välkommen!
Fortsätt läsaSaxen, årsmötesprotokoll och fladdrande korkmattor
Den här sjön har jag tänkt skriva om länge. Över tre år, eftersom jag badade i den 6 augusti 2017. Den var det nionde badet på I:s och min tur vars första dag oplanerat slutade med övernattning i Skifsenstugan, men detta till trots infann sig inte inspirationen för Saxen vid Saxhyttan förrän nu. Vi tar avstamp vid Saxenborg, den före detta kursgården vid Saxens östra strand. Här hade Skattlösbergs bygdegille länge sina årsmöten och beslutade om städdagar vid Finngammelgården och eventuella höjningar av entréavgiften till Luossastugan. Eller så beslutades sådant på styrelsemötena, jag var ung och lyssnade inte så noga.
Fortsätt läsaHamptjärn, den bönsyrseformade sjön
Det finns många tjärnar som heter Hamptjärn i kommunen men det är bara den här som ser ut som en bönsyrsa. Dagens Hamptjärn ligger inte långt från utflyktsmålet Predikstolen och är du sugen på att kombinera dess utsikt med ett repbad är Hamptjärn helt klart att föredra framför grannen Lorttjärn. Den sistnämnda ligger dock väldigt vackert i sin lilla skogsglänta, så varför inte göra ett dubbelt tjärnbesök när du ändå är i krokarna? Eller så nöjer du dig med att titta på utsikten över skogen från Predikstolen som normalstörda människor.
Fortsätt läsa
581 sjöar 