Uppe i kommunens norra delar finns flera fina naturreservat. Utöver det som blev aktuellt senare under den här turen, Malingarna, finns fin utsikt vid Tansväggen, ett helt ledsystem i väglöst land i Gyllbergen och hällristningar på toppen av Hästbergs klack.
Varje gång jag åkt förbi Malingarna har jag tänkt att man borde stanna där någon gång. Gå längs strandkanterna, utforska de små uddarna, dricka en kopp te och fundera över alla pilgrimer som gick sträckan fram till reformationens start 1528 när pilgrimsfärder förbjöds. I höstas, under S2:s och min dagstur, var det dags. Vi hittade ett par solglasögon, såg en ovanlig vägskylt och grillade korv i solskenet. Det var en bra dag.
Fortsätt läsaVintern 2025/26 föll den första ordentliga snön först på nyårsafton. Senast jag minns att det hände var säsongen 2007/08, långt innan jag började med de här tokigheterna. Men nuförtiden betyder nyår nytt bloggstatistikinlägg, så nu kör vi.
Fortsätt läsa… och sist i urvalet, på plats 189 av 189, av behagliga badsjöar i Ludvika kommun, hittar vi Hamptjärn strax intill Gagnefs kommungräns. Den här vattensamlingen är ett nästan igenvuxet kärr som Gagnefs kommun gott hade kunnat få ha på sin sida gränsen. Jag ägnade säkert en kvart åt att försöka närma mig sjön, ett ord använt i väldigt vid bemärkelse, men vart jag än gick var det svårframkomlig sankmark.
Det var den 27 september 2025 och dagen var allt man rimligtvis kunde begära av en sen septemberdag i Dalarna. De få lövträden, insprängda i barrskogen, hade fina färger, luften var mild och solen sken. Ett toppenbad – ännu ej redovisat – hade redan avklarats. Men så skulle vi alltså till Hamptjärn.
Det skulle finnas en stig. Det gjorde det inte. Det skulle finnas en sjö. Det var nära att den inte heller fanns. När vi hade kommit fram över hygget och tagit oss genom den sanka skogen mötte oss en stor strandäng – med en oproportionerligt liten vattensamling mitt i.
När jag ska till att hoppa i en lite knepigare vattensamling vill jag fokusera på just det och inte störas av att jag sjunker ner i tidigare nämnda strandäng. Detta fick jag göra avkall på den här gången. Från mitt inrättade högkvarter en bit ut i kärret, där jag kunde stå om inte torrskodd så åtminstone utan att sjunka, planerade jag badet. Det var fem långa kliv innan jag med det sjätte skulle kunna ta mig i. Problemet skulle bli kliv nummer fyra. Efter många bad från myrar har jag en god kännedom om vilken sorts tuvor och mossor som oftast håller att gå på. Inte nödvändigtvis att stå på, men att raskt passera. Och kliv nummer fyra såg inte ut som en av dem som höll.
Kliv nummer fem, alldeles intill vattnet, skulle inte heller vara till full belåtenhet. Dess tuva skulle sjunka ganska fort. Ingen tid för beslut där ute. De fick göras i förväg. Från min plats kanske åtta meter bort visualiserade jag hur jag kastade mig i lite snett utåt på surfbrädan, för att landa där det var någorlunda öppet, niogradigt, vatten utan växtlighet. Sedan tillbaka upp och ännu snabbare tillbaka till tuvan som eventuellt inte höll, därefter några någorlunda torra kliv och tillbaka till högkvartet.
Och ovanstående genomförde jag, med det lilla tillägget att det för första gången var lite, lite skrämmande att bada. Säkerhetsmässigt var det väl egentligen ingen fara. Jag hade en flytbräda, som kunde hålla mycket av min vikt, och strumpor och handskar i neopren som höll mig någorlunda varm. På torr mark väntade S2 som hade kunnat veva in mig med fiskespöet om det behövdes. Nej, det skulle inte gå någon direkt nöd på mig. Men kontrollförlusten från kliv 4 och framåt (tuva nr 4 höll), tills jag åter stod på någorlunda fast mark med tjärndyn insmetad i benhåret, nej, den var jag inte jätteförtjust i. Och det är den – kontrollförlusten, inte dyn – som får mig att utnämna Hamptjärn till den sämsta badsjön hittills i Ludvika kommun. Sannolikt kommer någon av de 392 återstående vara sämre. Det försöker jag låta bli att tänka på.
Hamptjärn (nära Flen)
Löpnummer: 189
Datum: 2025-09-27
Höjd över havet: 325 meter
Område: Malingarna
Väder: 14 grader, halvklart
Vattentemperatur: 9 grader (uppmätt i myren vid högkvarteret)
Botten: okänd (-)
Vatten: u.a. (3)
Strand: mycket sank myr (1)
Placering: 6 km sydväst om Malingarna (2)
Tillgänglighet: 350 m svårforcerat hygge dit (2), 400 m hyggligare väg tillbaka (3)
Faciliteter: –
Officiell badplats: nej
Folk: 0
Fiskesjö: nej
Närmaste andra sjö: Hommanbergstjärn, 725 meter åt nordväst
I slutet av september hängde Nya Ludvika Tidning, NLT, med på ett bad. Det var andra gången jag uppmärksammades i lokaltidningen, som därmed leder över sin lokalkonkurrent Dala-Demokraten, DD, med 1002-0. Visst har jag skrivit tidigare om hur jag som litet barn blev gravt tillskriven upplevelser jag inte hade av DD:s reporter? Vänta. Det verkar inte så. Då är det dags.
Fortsätt läsaFör två veckor sedan tog jag sommarens sista bad. Det skedde efter en vecka med strålande sensommarväder som sammanföll med att jag tillbringade arbetsdagarna ute i skogen på lägerskola med våra nya sjundeklassare.
Idag, 4 juli 2025, är det precis tio år sedan F och jag gav oss ut på den där allra första badturen som la grunden för vad som komma skulle. Idag ska vi i fri form blicka tillbaka på de tio år som har gått. Ni får hålla tillgodo med det nästan ostrukturerade kåseriet; det var först igår som tanken slog mig: ”Var det inte i dagarna tio år sedan första sjön?” Jo, det var det. Här är första delen av två av Martin Minns Mtillbaka. Blir ni inte nöjda får det bli ett annat upplägg vid 20-årsjubileet.
Återigen får man vara försiktig med vad man önskar sig. Förra årets bloggstatistiksinlägg avslutades med orden ”med förhoppning om ett stort och spännande badår 2024”. Jag såg framför mig överraskande upptäckter av sällan besökta, utsökt lämpliga badställen, möten med vilda djur, vandringar förbi ödehus. Det jag inte avsåg var att jag skulle köra sönder bilen på en sten alldeles i början av junituren, men det hade jag ju inte specificerat så jag får väl skylla mig själv.
”Hur går det med badandet?” är en fråga jag ganska ofta får, och jag berättar så gärna. Följdfrågan brukar vara hur många sjöar jag har badat i vid det här laget, men det är bara vid ett tillfälle den frågan i sin tur har följts av ”Inte fler?” Det gjorde mig lite förvånad, för någonstans tror jag ju ändå att det är ganska få personer som har badat i 160+ sjöar, men jag kan förstås ha fel.
Fortsätt läsaMin vän M gjorde mig häromveckan uppmärksam på fenomenet straight lining. Det innebär att man går från en punkt till en annan på en rak linje, till exempel genom ett helt land. Det skulle vara jättesvårt att göra genom Sverige på de breddgrader som går genom Ludvika kommun, där du aldrig kan vara längre än 3 100 meter från en namngiven sjö. Sjöar vet ju de flesta att man inte bara går rakt över – om de inte är frusna, vill säga. Vattensamlingar på myrar, däremot, kan man visst få för sig att gå rakt över/genom, för hur svårt kan det vara? Så resonerade mannen bakom Youtubekanalen GeoWizard – som myntade begreppet straight lining – när han korsade Norge i en rak linje.
Fortsätt läsa
581 sjöar 