Vinden, i en uppskattad hastighet av tio meter i sekunden, ven in under dörren och kylde snart ut den fallfärdiga stugan. Elden hade slocknat för längesedan och jag vaknade huttrande i min sovsäck som bara nådde mig till bröstet. Hur hamnade I och jag här? I kommande fyra inlägg om sommarens sista – eller, som det kändes, höstens första – tre bad får ni följa badturen där mycket gick fel, en bråkdel gick rätt men allt ändå blev värt att komma ihåg. Jag kallar inläggsserien för Motvindsbad. Ni kommer förstå varför.
Fortsätt läsa →