Övre Noren, skjutbanor och lärdomar från föreningsliv

Intresset för föreningsliv (och därmed insikten att om en vill ha någonting gjort är det lika bra att göra det själv) är något som jag har fått med mig från mor min. Hon har sedan långt före min födelse varit aktiv inom en hembygdsförening i Dan Anderssons hemtrakter, främst som kassör. En årligen återkommande händelse från min barndom var när räkenskaperna skulle gås igenom inför årsmötet ungefär den här tiden på året. Från skrivbordslampans sken ute i hallen kunde jag när kvällen fortskred höra milda svordomar (som t ex ”järnspikar”, och, om det ville sig riktigt illa, ”gudars skymning”) när någon kolumn vid summeringen inte fick det förväntade värdet. Så vitt jag förstod det fick hon alltid ihop det hela till sist ändå, men det verkade inte alldeles lätt att få till alla gånger. Fortsätt läsa

Nedre Noren på väg till Luossafest

Varje år sedan 1944 arrangerar Skattlösbergs bygdegille Luossafesten till minne av finnmarksskalden Dan Andersson. Luossafesten är som Uppsala reggaefestival fast med slokhattar istället för rastaflätor och något färre polisingripanden för brott mot narkotikalagstiftningen. Dessutom hålls den mitt ute i skogen och inte i Sveriges fjärde största stad. När Dan Anderssons popularitet var som störst befann sig 3 000 personer på Luossastugans tun. Det var den första söndagen i augusti 1988 och har världen någon gång varit nära att nå en kritisk massa av slokhattar på ett och samma ställe så var det där och då. Sedan dess har det gått närmare trettio år. De har slagit hårt på Luossafestens målgrupps förmåga att vandra de 800 kuperade meterna från parkeringarna på slåtterängarna uppe i byn ner till stugan, där Dan Andersson bodde under några år på 1910-talet. Det hindrar inte att parkeringen fortfarande behöver bemannas för att hindra att trafikstockningar uppstår på den mötesfria* byvägen. Men svunna är de dagar när en arbetsstyrka på tolv tretton personer sprang över stenrösena och pratade i komradior inte bara för att det var häftigt utan för att det behövdes för att inom loppet av ett par timmar lotsa in många hundra bilar i byn där det under lågsäsong inte bor mer än tjugo personer. Fortsätt läsa

Mellansjön mellan Mellansjöberget och fäbodmarker

(Den Mellansjön som nämns i det här inlägget är den som ligger strax söder om Kullen i Grangärde finnmark. För sjön med samma namn vid Fredriksberg, se här.)

Ni vet hur ni ibland känner att ni vill ta hjälp av en 18-åring som levde för 110 år sedan för att beskriva er vardag? Denna känsla är viktig att bejaka, så idag får Dan Andersson åter beskriva skogen strax norr om Norhyttan dit min fru och jag begav oss en solig julidag.

Fortsätt läsa

Midsommarbad IV: Norsens sanduddar

20160625_134113 Jag drömde i natt om en ny produktmärkning som skulle introduceras på den svenska marknaden. Märkningen skulle gälla alla produkter – från vykort via tomater till bensin – och visa konsumenten hur estetiskt tilltalande produkten var. Syftet med märkningen var, förstås, att kunden inte själv skulle behöva bedöma detta, utan tryggt kunna lämna ifrån sig denna tidskrävande och ångestframkallande syssla. Märkningen skulle utföras av ett företag i Kina, och logotypen skulle bestå av en svartvit blomma med lite pixliga kanter, vänd åt höger, ovanför en avlång rad med fem stjärnor mot en röd bakgrund. Så här, för något som har fått tre stjärnor (fast blomman var vissnare i drömmen): Fortsätt läsa

Mellantjärnen, projektets första liggbad

Det finns särskilda myrskor, som är som snöskor fast med mindre broddar eller dubb. Precis som snöskor fungerar de genom att fördela vikten över en större yta och därmed inte sjunka ner lika mycket i myren. De är inte så lätta att få tag på. Första gången jag letade efter dem hittade jag bara en affär i Sverige som sålde dem, och den låg i södra Lappland och svarade inte på mail. Det kan i och för sig bero på att det jag frågade var om det visste någon butik längre söderut som saluförde myrskor, eftersom jag inte fann det rimligt att åka hundra mil för att prova skor. Så därför hade varken S2 eller jag några myrskor den här dagen då vi närmade oss Mellantjärnen, som ligger vid foten av Mellanälgberget. S2 trampade stoiskt ut i gungflyn i sina kängor, sjönk ner till anklarna och drog några kast. Fortsätt läsa

Hur man får in ABB, Dan Andersson, The Beach Boys och Kenta Nilsson i ett blogginlägg om en sjö

Dan Andersson, Grangärde finnmarks store poet, tillbringade vintern 1914/15 på Brunnsviks folkhögskola en knapp mil norr om den skogssluttning ner mot den långsmala sjön i vilken byggandet av mitt föräldrahem skulle planeras en sisådär 60 år senare. Den claim-to-fame:n saknar en del wowfaktor, det kan jag hålla med om. Men jag kan lugnt luta mig tillbaka och föreställa mig era miner när ni läser nästa sats, ty den lyder: Min farmors mormors far byggde orgeln som stod i skolhuset i Skattlösberg när Dan Andersson föddes, och på vilken hans far, byskolläraren, spelade. Fortsätt läsa