Redaktionen har vittjat extra mycket flaskpost ur Gårlångens strida vatten efter det förra inlägget, där jag berörde mina erfarenheter av lifehacks från 90-, 00- och 10-talet. “Skriv någonting mer om din och Ludvikas nutidshistoria”, ber läsekretsen nästan samstämmigt, “och koppla samman det hjälpligt med nästa sjö att redovisa”. Nästan samstämmigt, ja. En trogen flaskpostskickare, som enträget påpekar att jag använder “ord som inte finns”, nämnde som vanligt inga önskemål om framtida ämnen. I det här fallet, upplyste brevskrivaren mig genom det prydligt ihoprullade tabulatorpapperet, som hämtat ur skrivaren till en Amiga 500, att ordet “ambitiösade” inte finns. Jag skickade mitt standardsvar till vederbörande, att från början fanns inget ord över huvud taget, men så småningom hittade någon på dem, ett efter ett, och nu hade det blivit tur för “ambitiösade” som ett verb i preteritum, vad hen än tyckte om saken.