Stigen från Hökfallets grind söderut ner mot Låsån är bitvis otydlig, men gör som vi och gå där ni tror att den är så kommer ni nog rätt. När ni kommer in i gammelskogen är den tydligare. Stigen korsar Låsån, och jag var nyfiken på vilken sorts bro som använts. En enkel spång? En modern gångbro med räcken? Eller något äldre som en gång i tiden hållit för häst och vagn? Svaret visade sig vara: Ingen bro alls.
Fortsätt läsafinnmark
Som i december så ock i juni
Det är den tionde december och +8°. Utanför fönstret faller ett duggregn som inte alls förmår att lätta upp stämningen, men det är kanske inte heller dess avsikt. Nästan på dagen ett halvår tidigare, mitt i den tidiga sommaren, när dagen var som ljusast, var jag på sedan länge inplanerad badtur i Säfsens finnmark. Vädret? +8°. Duggregn.
Fortsätt läsaSkattlösbergs Vintertjärn, högsommarvärme
När jag skriver det här har det varit mitt favoritbadväder i flera dagar! Över 25 grader varmt, låg myggtäthet och, när den här badturen togs, viss blåsighet. Jag var i rätt landskap i några dagar och råkade visst få med mig något av min frus rastlöshet, så plötsligt på kvällen efter kulturjobbet utbrast jag, något okaraktäristiskt, till mor och far att vi antingen sätter igång med något på gården eller åker någonstans. Far min tyckte att det behövdes planeras lite mer först innan det gjordes något (det betyder ligga på soffan och titta på hur solljuset faller mellan träden), så mor och jag gick den kortare av de två vandringslederna i Skattlösberg, den med det sakliga namnet Lilla leden. (Ni kan aldrig gissa vad den längre heter!)
Kontraster
(Den Mellansjön som nämns i det här inlägget är den i Fredriksberg. För den söder om Kullen i Grangärde finnmark, se här.)
Det är på dagen ett halvår sedan som S2 och jag tog sommarens bästa badtur i trakterna runt Fredriksberg. Det är stor skillnad på slutet av juli och slutet av januari, både i allmänhet och personligt. Jag har samlat några av skillnaderna här.
Fortsätt läsaLunchbad
I en liten stuga mitt ute i skogen sitter en person och väntar. Ibland hälsar andra personer på personen, och då blir personen glad, tar upp gitarren och berättar om en annan person som tidigare har suttit i samma stuga och också kunde spela gitarr. Personerna som hälsar på blir även de ofta glada, trots att de måste skiljas från pengar i samband med besöket. När de glada personerna har gått sitter den förste personen kvar. Det är varmt. Personen tittar på amerikaklockan på väggen, men det är mest för att det känns som att det är där man bör titta för att se vad klockan är i ett så gammalt hus. Amerikaklockan står stilla sedan tjugo år tillbaka, men av mobiltelefonens klocka framgår att hon har passerat ett på eftermiddagen. Personen reser sig, lägger ifrån sig gitarren och sätter en lapp på dörren om att personen åter tar emot glada personer klockan tre. Personen låser dörren och går.
Över ett berg i söder, eller i alla fall en skogsklädd höjd, med samma namn som stugan, ginar personen mellan träden. Det är sommar och personen hyser förståelse för att andra personer hellre åker och badar än går långväga genom kuperad terräng för att lyssna på en person som sjunger visor som en annan person skrivit om skogarna som personen just nu är på väg igenom. Om andra badar vill den här personen också göra det.
Fortsätt läsaOS vid Kyralamm
OS i Paris är just avslutat. Bland de svenska höjdpunkterna finner vi överlägsna vinnare i form av Sarah Sjöströms guld på 50 m fritt den 4 augusti och Armand Duplantis världsrekord i stavhopp dagen därpå. Sarah Sjöström började simma när hon var nio år. Armand Duplantis började hoppa stav när han var tre. Det betyder att de tillsammans har utövat sina respektive gebit i fyrtiotre år. Håll den siffran i huvudet ett tag, den kommer bli aktuell snart.
Sjö 150: Hakalamm
I somras sprang frun och jag till Hakalamm på en sällsynt utflykt utan barn. Vana vid plattare löpterräng än bergen i Grangärde finnmark protesterade lår och vader om vartannat: ”Är vi framme snart?” kunde vi höra från en meter över marken, så det var egentligen inte så stor skillnad från en utflykt med barn. Men framme var vi långtifrån, för vi var ute på sommarens längsta och mest kuperade löptur. Första vätskekontroll tog vi vid Heby källa, där klart och kallt vatten sipprar upp ur marken som om det inte var något konstigt med det.
Längs vägen till Hakalamm kan man höra forsandet från Pillisoån, som för med sig finnmarkens vatten ut i Burån och, långt senare, Saltsjön. Förutom att vara ett vackert vattendrag är Pillisoån ett av mina favoritortnamn, för på det lokala tungomålet uttalas det med ytterligare en vokal på slutet: Pillisoåa, där man får bromsa in hastigheten på o och å för att få till det rätt. Pillisooååa.
Vid Hakalamm var det dags för det andra stoppet och bad. Hakalamm är en fisketjärn med tillhörande faciliteter som bryggor, vindskydd, eldstad och soptunna. Det ska även gå att hyra båt enligt hemsidan. Det erbjudandet nyttjade vi inte utan nöjde oss med att bada från en av bryggorna. Det låter inte särskilt äventyrligt, men det är inte så bara att ta sig upp på en brygga som saknar stege. Det visste jag sedan Östansbotjärn.
När vi väl kommit upp sprang vi – i en generös bemärkelse av ordet – längs vandringsleden Gruvtrampen och bjöds på fin utsikt över blånande berg vid ett hygge. En fin respit innan det återigen steg uppåt. Senast jag gick Gruvtrampen var lite mer än tjugotre år sedan. På den tiden hade Ludvikas niondeklassare nattvandring i slutet av vårterminen och gick de 22 kilometerna från Grängesberg till Skattlösberg för att inmundiga kultur vid Dan Anderssons minnesstuga Luossastugan.
Nattvandring antyder att vandringen skedde på natten, men så var inte fallet. Jag tror att vi förväntades sova på natten, men vi var några som tyckte det var en bättre idé att sitta runt lägerelden tills solen gick upp. Att vi skulle gå ytterligare nio kilometer dagen därpå kändes högst irrelevant där och då, men blev snart klart påtagligt. Jag minns inte så jättemycket av dag 2 och den del av leden som frun och jag sprang på i nutid, men det var säkert fint redan 1999.
Hakalamm
Datum: 2022-08-05
Löpnummer: 150
Område: Skattlösberg
Väder: 19 grader, mulet
Vattentemperatur: 19,5 grader
Höjd över havet: 256 meter
Botten: dy (1)
Vatten: u.a. (3)
Strand: torr, stenig tallmark (3)
Placering: några kilometer sydost om Skattlösberg (3)
Tillgänglighet: 20 meter stig från vägen (5)
Faciliteter: brygga, vindskydd, eldstad, soptunna
Officiell badplats: nej
Folk: 0
Fiskesjö: ja, tillhör Sunnansjö FVOF
Återvända: kanske
Lärktjärn och Strömsdal
När jag läser fantasy har jag ofta svårt att lista ut vilken storlek på det är på naturen i berättelsen. Är floden de kommer fram till bred som Pajso, Dalälven eller Nilen? Är branten de ska passera som stigningen från Fosksjön upp till toppen av Storvätteshågna eller som västsidan av Biskopsnäset, där den störtar ner mot Gårlången – visserligen dramatiskt men inte under så hemskt många höjdmeter? Tar det minuter, timmar eller dagar att rida förbi sankmarken som den elaka författaren placerat tvärs över närmaste väg in i fiendeland? Det här är ett stort problem för mig, i den mån problem kan vara stora när man läser fantasy, för jag vet inte hur upprörd jag ska bli över det hinder som dyker upp. Hur mycket kommer det sinka dem – mig – i deras jakt? Är det ett kort kapitels avstickare från huvudquesten eller kommer det bli Tom Bomdadill av alltihopa? För att inte försätta er, kära läsare, i samma osäkerhet och upprördhet ska jag förtydliga avstånd och storlekar efter bästa förmåga i det här inlägget.
Fortsätt läsaTveksamheter kring Gällingsflyets lämplighet som badsjö
Efter Kviddtjärn gick det brant uppåt och här snubblade vi över de jobbigaste av de 27 000 steg som dagen förde med sig. Lövberget och Gällingshöjden tog emot oss i gammal skog, som tyvärr verkar vara på väg att avverkas. En gata har huggits i nordsydlig riktning sedan vi var där ifjol, och det finns inte riktigt någon anledning att göra så om man inte ämnar omvandla skogen till timmer. Ska vi se det positivt? Utsikten kommer bli strålande. Åt öster ligger den långsmala Gällingen, och västerut kanske det kommer att bli fri sikt ända ner till Gravendal och Skärsjön.
Fortsätt läsaÄr det en baguette du har vid Kviddtjärns strand?
Jag ägde en Simca en gång. Det var ingen bra bil, men den var min och jag tyckte om den. Den slutade rulla lagligt innan jag började med det här badandet, men under dess glansdagar var den med på andra sorters badturer. När jag jobbade på kollo i grannkommunen hände det att vi for till Skräddartorpsfallet och badade med barnen. Det kunde bli diskussioner om vilka barn som skulle få åka i min bil, för den hade ”fett sköna säten”.
581 sjöar 