Vinden, i en uppskattad hastighet av tio meter i sekunden, ven in under dörren och kylde snart ut den fallfärdiga stugan. Elden hade slocknat för längesedan och jag vaknade huttrande i min sovsäck som bara nådde mig till bröstet. Hur hamnade I och jag här? I kommande fyra inlägg om sommarens sista – eller, som det kändes, höstens första – tre bad får ni följa badturen där mycket gick fel, en bråkdel gick rätt men allt ändå blev värt att komma ihåg. Jag kallar inläggsserien för Motvindsbad. Ni kommer förstå varför.
Fortsätt läsa
finnmark
Dunderberget 4: Älgen i Stora Långtjärn
Duggregnet upphörde och S2 och jag
trampade genom sank skog, förbi hjortonblommorna som om ett par månader skulle ha förvandlats till brandgula skapelser som vissa, men inte jag, kallar delikatesser. Stora Långtjärn, i norra änden av samma myr som Lilla Långtjärn, där vi fick lov att bygga en bro, var nästa mål. Kanske verkade den större av tjärnarna något mindre svårbadad – en viss tröst så här på den sena junieftermiddagen. Vi hade tillryggalagt tre tjärnar på tre och en halv timme och två och en halv kilometer* och befann oss alltså lika långt från en bra bit ut i ingenstans – vilket ju var där vi hade parkerat bilen. S2 hade fått exakt ingenting i utdelning på sitt fiskande och längtade förmodligen till en put-and-take-sjö. Kanske var det också därför som han höll extra utkik över sjön, för plötsligt ropade han till. Fortsätt läsa
Dunderberget 3: Brobygge till ö i Lilla Långtjärn
Resumé: S2 och jag har lämnat bilen för strax över två timmar sedan, jag har badat i två ogästvänliga sjöar med en sammanlagd temperatur på 28 grader, vi är båda blöta om fötterna och solen har skinit i några minuter. Det är juni och tolv grader varmt. Fortsätt läsa
Dunderberget 2: Dunderbergstjärn har lost that lovin’ feeling
430 meter över havet, på en platå som bryter av fint mot den annars kuperade terrängen, möttes S2 och jag av Dunderbergstjärn. Med sina felplacerade klippor (de låg bredvid och sluttade ner i myren istället för i sjön), halvgrunda dybotten trots lång gungfly som borde ha möjliggjort djupare vatten samt knott och mygg fanns det klart förbättringsutrymme gällande tjärnens wowfaktor. Men ibland kan ju förkunskaperna man har om en plats förändra upplevelsen av den, liksom förkunskaperna om en låt och dess artist kan förändra upplevelsen av att lyssna på låten. Som i fallet med Brian Wilsons cover av Righteous Brothers-hiten ”You’ve Lost That Lovin’ Feeling”. Fortsätt läsa
Dunderberget 1: Svarttjärn, på väg in i älgens land
Hittills har jag redovisat (nästan) alla sjöar i kronologisk ordning. I sommar tänkte jag prova ett nytt grepp och hoppa mellan redovisningarna av S1:s och min resa i ett sommarvarmt Dalarna under midsommarhelgen och S2:s och min resa i ett vintervarmt Dalarna två helger tidigare. Jag tror att det kommer att ge en dynamisk och spännande upplevelse. Så, tänk Pulp Fiction framöver (fast utan våldsverkan och stilbildande dance moves).
Dagens tur gick från vägs ände precis under t:et i Kampberget, genom dalen åt nordväst till Svarttjärn, vidare med riktning på gemena d:et i Dunderberget mot Dunderbergstjärnen, tvärs över nästa höjd till Lilla Långtjärnen och Stora Långtjärnen, på vars nordostsida i den sol som till sist tittade fram korv inmundigades. Vägen tillbaka gick över Dunderbergets topp precis under u:et i Dunderberget. Totalt en tur på mindre än en halvmil fågelvägen. Vi gick inte fågelvägen. Karta från Lantmäteriet.
Sjöstatistik 2015 del 3 av 3
Vi har kommit till den sista delen av 2015 års sjöstatistik och kastar oss raskt in i flottyrmunkdiagrammets förlovade värld. Diagrammet nedan illustrerar information som du omöjligt kan vara utan, nämligen fördelningen av sjöar per hundrametersintervall avseende höjd över havet. Där ser vi att den största delen av alla bebadade sjöar hittills ligger mellan 200 och 299 meters höjd och att blott en är belägen mer än 500 meter över havet. 2015 års lägst belägna sjö var Botjärnen på 219 meters höjd medan den som tronar över alla andra i kommunen, Lejbergstjärnen, ligger 511 meter över havet. Det finns ett stort antal sjöar på 100-199 meters höjd, men dessa har inte begåvats med ett besök ännu. Däremot finns ingen sjö under 100 meter över havet; kommunens lägsta punkt ovanför marken är sjöarna Gårlången och Övre Hillen, som ligger på 138 meters höjd enligt senaste uppgifterna från Lantmäteriet (när jag växte upp var angivelsen minsann 137 meter, och så snabbt borde inte landhöjningen ha gått; alternativt är jag mycket äldre än vad jag tror).
Från Hawaii Beach till Stora Nitten
Efter en lång dag på badande fot slöts en cirkel vid Stora Nittens strand. Precis som på morgonen stod S och jag och frös på en sandstrand och hoppades att solen skulle komma fram, för just nu var det alldeles för kallt att bada. Men medan dagens första strand låg i Smedjebackens kommun och inofficiellt lystrar till namnet Hawaii Beach låg Stora Nitten i rätt kommun och krävde därför ett bad. Så istället för att fika utan krav på bad en råkall augustimorgon blev det ett dopp utan fika en småkall augustieftermiddag. Vi tar en kapitulering av dagens två utomkommunliga badställen innan vi släpper fram sommarens sista Ludvikabad i bloggosfären. Fortsätt läsa
Grusade förhoppningar i Lilla Nitten
Vid Långvasselbron* pekar en skylt till vänster (eller till höger, beroende på vilket håll du kommer ifrån) som förkunnar att det är nitton kilometer till Nittkvarn. Det har det varit sedan 1909, då vägen söderut från Abborrberg anlades och underlättade trafiken i nordsydlig riktning genom finnmarken. Om du tycker att det var onödigt och ointressant vetande är boken Vägarna i Västernorrlands län. Typiska drag i deras naturgeografiska struktur och äldre utveckling jämte utblickar över det svenska vägväsendet i övrigt, speciellt i Norrland av Nils Friberg, utgiven 1951, ingenting för dig. Jag ska själv erkänna att jag inte läste ut boken, även om jag försökte, månaderna efter att jag stötte på den i finnmarkens kanske största privata bibliotek. All heder åt Nils Friberg vars förmåga att snöa in på ett smalt ämne jag ser upp till. Fortsätt läsa
Återbruk vid Tjädertjärnen
Idag frångår jag min till viss del min vanliga stilism (hälften självironi och hälften onödigt krånglig meningsbyggnad) för att skriva några hundra ord om källsortering, en tanke som dök upp efter att en arbetskamrat trots mina protester kastat en datormus i brännbart, med ursäkten att hen aldrig gjorde så hemma. Vi börjar med en historisk tillbakablick i ämnet:
När mina farföräldrar rustade upp släktgården på 1950-talet och började använda den som sommarstuga följde de tidsandan för förpackningshantering. Det här var på den tiden som Pripps nämnde i sin reklam att deras ölburkar sjönk fortare ner i sjön om du gjorde hål i dem. Mina farföräldrar, utan sjö inpå knuten, pillade in tomma konservburkar och liknande i stenrösena runt gården. Några årtionden senare, samtida med Hemköps plastkassar som stolt proklamerade att de vid förbränning endast bildar koldioxid och vatten, ”två naturliga beståndsdelar i jordens atmosfär”, tyckte min far att man inte kunde ha det som så, att var man än lyfte på en sten i ett stenröse (vad nu han gjorde det för) hittade man konservburkar från 1957. Så han samlade ihop dem och kastade ner dem genom ventilationshålet i taket på den överväxta jordkällarruinen. Fortsätt läsa
Finnmarkens minsta strand (Holmsjön)
Idag börjar vi med en bild för en gångs skull, men där slutar nymodigheterna. Bilden visar för trygghetens skull som vanligt en sjö i Ludvika kommun.
Sommarens sista helbaddag innebar sju sjöar och en fors, en kvadrathalvmeter stor sandstrand, fem flädersafttunnor och två förvånade holländare. Idag ska ni få läsa om skogens minsta sandstrand. De kommande inläggen berör alltså samma dag som S och jag besökte Stora Låsen, och som tidigare har nämnts blev vi lurade på sandstranden vid den sjön. Satellitbilden över Holmsjön, tre kilometer rakt söderut, lovade emellertid också sandbotten, så vi begav oss dit på strandjakt. Eftersom skylten vid vägen upplyser den läskunnige om att Holmsjön bara är öppen för isfiske räknade vi med att få ha den här sjön för oss själva. Visserligen hade det inte varit jättevarmt i Stora Låsen – 15 grader – men pimpelis såg vi inte röken av. Det gjorde vi heller inte vid Holmsjön, men ensamma blev vi inte. Det bodde bärplockare i fiskestugan, så vi åkte tills vägen tog slut och parkerade där istället för att inte störa dem. Fortsätt läsa
581 sjöar 