… och sist i urvalet, på plats 189 av 189, av behagliga badsjöar i Ludvika kommun, hittar vi Hamptjärn strax intill Gagnefs kommungräns. Den här vattensamlingen är ett nästan igenvuxet kärr som Gagnefs kommun gott hade kunnat få ha på sin sida gränsen. Jag ägnade säkert en kvart åt att försöka närma mig sjön, ett ord använt i väldigt vid bemärkelse, men vart jag än gick var det svårframkomlig sankmark.

Det var den 27 september 2025 och dagen var allt man rimligtvis kunde begära av en sen septemberdag i Dalarna. De få lövträden, insprängda i barrskogen, hade fina färger, luften var mild och solen sken. Ett toppenbad – ännu ej redovisat – hade redan avklarats. Men så skulle vi alltså till Hamptjärn.

Det skulle finnas en stig. Det gjorde det inte. Det skulle finnas en sjö. Det var nära att den inte heller fanns. När vi hade kommit fram över hygget och tagit oss genom den sanka skogen mötte oss en stor strandäng – med en oproportionerligt liten vattensamling mitt i.

När jag ska till att hoppa i en lite knepigare vattensamling vill jag fokusera på just det och inte störas av att jag sjunker ner i tidigare nämnda strandäng. Detta fick jag göra avkall på den här gången. Från mitt inrättade högkvarter en bit ut i kärret, där jag kunde stå om inte torrskodd så åtminstone utan att sjunka, planerade jag badet. Det var fem långa kliv innan jag med det sjätte skulle kunna ta mig i. Problemet skulle bli kliv nummer fyra. Efter många bad från myrar har jag en god kännedom om vilken sorts tuvor och mossor som oftast håller att gå på. Inte nödvändigtvis att stå på, men att raskt passera. Och kliv nummer fyra såg inte ut som en av dem som höll.

Kliv nummer fem, alldeles intill vattnet, skulle inte heller vara till full belåtenhet. Dess tuva skulle sjunka ganska fort. Ingen tid för beslut där ute. De fick göras i förväg. Från min plats kanske åtta meter bort visualiserade jag hur jag kastade mig i lite snett utåt på surfbrädan, för att landa där det var någorlunda öppet, niogradigt, vatten utan växtlighet. Sedan tillbaka upp och ännu snabbare tillbaka till tuvan som eventuellt inte höll, därefter några någorlunda torra kliv och tillbaka till högkvartet.

Och ovanstående genomförde jag, med det lilla tillägget att det för första gången var lite, lite skrämmande att bada. Säkerhetsmässigt var det väl egentligen ingen fara. Jag hade en flytbräda, som kunde hålla mycket av min vikt, och strumpor och handskar i neopren som höll mig någorlunda varm. På torr mark väntade S2 som hade kunnat veva in mig med fiskespöet om det behövdes. Nej, det skulle inte gå någon direkt nöd på mig. Men kontrollförlusten från kliv 4 och framåt (tuva nr 4 höll), tills jag åter stod på någorlunda fast mark med tjärndyn insmetad i benhåret, nej, den var jag inte jätteförtjust i. Och det är den – kontrollförlusten, inte dyn – som får mig att utnämna Hamptjärn till den sämsta badsjön hittills i Ludvika kommun. Sannolikt kommer någon av de 392 återstående vara sämre. Det försöker jag låta bli att tänka på.

Hamptjärn (nära Flen)

Löpnummer: 189
Datum: 2025-09-27
Höjd över havet: 325 meter
Område: Malingarna

Väder: 14 grader, halvklart
Vattentemperatur: 9 grader (uppmätt i myren vid högkvarteret)
Botten: okänd (-)
Vatten: u.a. (3)
Strand: mycket sank myr (1)
Placering: 6 km sydväst om Malingarna (2)
Tillgänglighet: 350 m svårforcerat hygge dit (2), 400 m hyggligare väg tillbaka (3)
Faciliteter: –
Officiell badplats: nej
Folk: 0
Fiskesjö: nej
Närmaste andra sjö: Hommanbergstjärn, 725 meter åt nordväst