Uppe i kommunens norra delar finns flera fina naturreservat. Utöver det som blev aktuellt senare under den här turen, Malingarna, finns fin utsikt vid Tansväggen, ett helt ledsystem i väglöst land i Gyllbergen och hällristningar på toppen av Hästbergs klack.
Fast just den här bilden är tagen vid Skuthamn samma höstdag som badturen vi snart kommer till. Den är inte efterbehandlad mer än att den är hårt beskuren.Fortsätt läsa →
Varje gång jag åkt förbi Malingarna har jag tänkt att man borde stanna där någon gång. Gå längs strandkanterna, utforska de små uddarna, dricka en kopp te och fundera över alla pilgrimer som gick sträckan fram till reformationens start 1528 när pilgrimsfärder förbjöds. I höstas, under S2:s och min dagstur, var det dags. Vi hittade ett par solglasögon, såg en ovanlig vägskylt och grillade korv i solskenet. Det var en bra dag.
Bredsjön utanför Ulriksberg har jag badat i förut, så vill ni ha betygen för den som badsjö klickar ni här. Idag går jag igenom hur eldpallkojan och dess omgivningar funkar att övernatta i och vid. Jag vill vara noga med att påpeka att jag är tacksam över att det över huvud taget finns stugor som sköts om och som man får övernatta i gratis utan att ens behöva boka. Jag förväntar mig inga lyxhotell (sannolikt skulle inte ens det göra att jag sov gott) även om det kan verka så när jag anmärker på saker som att det saknas gästbok och att ingen behagat köra ut ved åt mig. Det jag tar upp på minuslistan är sådant som finns i/vid minst en annan övernattningsstuga i Ludvika kommun. Så nedanstående ska ses som en jämförelseguide.
Vintern 2025/26 föll den första ordentliga snön först på nyårsafton. Senast jag minns att det hände var säsongen 2007/08, långt innan jag började med de här tokigheterna. Men nuförtiden betyder nyår nytt bloggstatistikinlägg, så nu kör vi.
När jag skriver det här har det varit mitt favoritbadväder i flera dagar! Över 25 grader varmt, låg myggtäthet och, när den här badturen togs, viss blåsighet. Jag var i rätt landskap i några dagar och råkade visst få med mig något av min frus rastlöshet, så plötsligt på kvällen efter kulturjobbet utbrast jag, något okaraktäristiskt, till mor och far att vi antingen sätter igång med något på gården eller åker någonstans. Far min tyckte att det behövdes planeras lite mer först innan det gjordes något (det betyder ligga på soffan och titta på hur solljuset faller mellan träden), så mor och jag gick den kortare av de två vandringslederna i Skattlösberg, den med det sakliga namnet Lilla leden. (Ni kan aldrig gissa vad den längre heter!)
Granskog med mycket blåbär. Här och var är träden gamla och har karaktär. Delar av leden går längs den gamla kärrvägen mellan byn och gården Hagen. Här är det brett och lättframkomligt.Rovfågel över finnmarkens kulturlandskap. Bilder från Lilla leden, Skattlösberg, Dalarna. Fortsätt läsa →
Idag, 4 juli 2025, är det precis tio år sedan F och jag gav oss ut på den där allra första badturen som la grunden för vad som komma skulle. Idag ska vi i fri form blicka tillbaka på de tio år som har gått. Ni får hålla tillgodo med det nästan ostrukturerade kåseriet; det var först igår som tanken slog mig: ”Var det inte i dagarna tio år sedan första sjön?” Jo, det var det. Här är första delen av två av Martin Minns Mtillbaka. Blir ni inte nöjda får det bli ett annat upplägg vid 20-årsjubileet.
Vid sjö nr 1 Lejbergstjärn, 4 juli 2015. Det var pga mygg inte alls så fridfullt som det verkar. Foto: F. Fortsätt läsa →
Sommardagen gick vidare och hade så långt fört med sig det unika i att alla medföljande hade badat i alla sjöar. Skulle trenden fortsätta? Oddsen var emot oss. Stentjärn nummer 1, med sitt gungfly och sin totala avsaknad av ställen där man kontrollerat och i sakta mak kunde ta sig i sjön, skulle visa sig vara en barnlek jämfört med Stentjärn nummer 2. Det var i alla fall konsensus bland mina medbadare. Man kan uttrycka det som att jag tillhörde minoriteten som såg möjligheter snarare än problem med den här tjärnen.
Samlingsnamnet Stentjärnarna finns på två platser i Ludvika kommun. På båda platserna ligger det en tjärn på vardera sida om en grusväg med ungefär 150 meter mellan dem. Respektive tjärn syns från vägen.
Samlingsnamnet Hälltjärnarna finns också på två platser i Ludvika kommun. På båda platserna ligger tjärnarna norr om vägen och syns inte från vägen.
I somras gick det inte alls som det var tänkt. Jag hade planerat en massbadstur med åtminstone sju nya sjöar. Jag skulle visa mina vänner Gubbudden och utsikten över relativt vidsträckta vatten, ta med dem ner i Bergtjärn och Bävertjärn och vandra förbi Bråthöjdstorp i deras sällskap. Nu säger ni att de där namnen inte säger er något, och önskar att jag slutar namedroppa ortnamn som ni inte har någon relation till. Det är just det som är problemet. De säger mig nämligen ingenting heller, för vi kom vi aldrig dit! En sten som stack upp ur vägen och bet min bil i oljetråget hade andra planer för vår badtur. Så vi fick ta det från därifrån. Från stenen. Från mitt ute i ingenstans.
Nu undrar ni vad för intressant ni kommer att få lära er om Mörttjärn, denna intetsägande lilla sjö sydost om Älgsjön i kommunens västra utmarker. Det undrar jag också, för den stack inte ut på något sätt. Jag kan nämna att det växte odon och blåbär där, att marken på sina ställen var blockig vilket gjorde det svårt att ta sig fram men lätt att sitta och fika, och att tuvan jag badade från hade en liten spång ut till sig. Det här är attribut Mörttjärn delar med dussintals andra sjöar i kommunen (dock inte längre spången, den sjönk ner i myren när jag klev på den och kom inte upp igen). Ni får ursäkta likgiltigheten men 175 sjöar in på projektet går det bara att konstatera att Mörttjärn inte var mer spännande än så, så vi vidgar vyerna till vandringsleden vi gick på därefter. Vandringsleden heter också Mörttjärn och är mer sevärd än tjärnen.
Mörttjärn, Fredriksberg, 30 juli 2024.
Från Mörttjärn (sjön) satte Mörttjärn (leden) av rakt upp. En uppstickande klippa ute på ett igenväxande hygge väckte vår nyfikenhet och vi trängde igenom hundra meter sly för att se vad det var för något. Det var just en uppstickande klippa, så vi klättrade upp på den. 180 grader utsikt väntade på oss däruppe.
Mörttjärn i förgrunden, Älgsjön i bakgrunden. Den här klippan var både hög och brant i verkligheten. Trams, tyckte kameran.
Stigen planade ut och bar spår efter att nyligen ha underhållits. Småträd som haft oturen att växa för nära stigen hade kapats. Är det ett ideellt arbete eller kan man faktiskt få betalt för att gå längs vandringsleder och se till att de är framkomliga? I så fall är jag lite, lite sugen på att sadla om.
***
Det här inlägget var det sista från S2:s och min tur till Fredriksberg i somras. 13 km gång, fem bad och två restaurangbesök. En alldeles lagom bekvämlighetsnivå att bygga vidare på. För att läsa inläggen i kronologisk ordning, till skillnad från hur de publicerades, kommer rätt ordning här:
Löpnummer: 174 Datum: 2024-07-30 Höjd över havet: 299 meter Område: Fredriksberg
Väder: 20,5 grader, halvklart Vattentemperatur: 19 grader Botten: okänd (-) Vatten: u.a. (3) Strand: myr (2) Placering: ett par km söder om Fredriksberg (2) Tillgänglighet: 50 meter kuperad skog från vägen (3) Faciliteter: – Officiell badplats: nej Folk: 0 Fiskesjö: kanske tidigare Närmaste andra sjö: Älgsjön (350 meter) Återvända: nej
Är det här din nya webbplats? Logga in för att aktivera administratörsfunktioner och stäng det här meddelandet.