I somras åkte S2 och jag på en badtur över dagen med utgångspunkt i Tyfors, världens ände. När jag har letat boende på badturer har jag visserligen stött på enstaka ställen som hyrs ut som sägs ligga bortom Tyfors, men jag har svårt att se hur det skulle gå till. Titta här bara:
Idag hade jag tänkt skriva klart ett inlägg om ett bad för mer än fem år sedan, där jag till sist skulle ta mig tid att redigera det sista mediet som krävdes. Tror ni jag hittade filen jag letade efter? Så klart jag inte gjorde. Hur gör egentligen människor för att hålla koll på sina filer på datorn? Hur förhindrar de att bilder hamnar i en mapp märkt just enbart ”Bilder”, eller, vanligare och värre, ”Ny mapp (7)”? Hur vet de vilken av alla OneDrive, Google Drive och externa SSD-enheter de ska leta i? Eller vet ingen annan det heller? Har alla med en dator varsitt svart hål som alla bilder och videor hamnar i när det är dags att rensa telefonen, ett halvår efter att den börjat gå långsamt och en månad efter att meddelandet ”Lagringsutrymmet börjar ta slut” visats första gången?
Fortsätt läsaMin son frågade mig igår vilket svenskt ord jag tycker är det mest svåruttalade. Herbstskt, svarade jag, som i ”han ägde ett nästan herbstskt formspråk”, efter den tyske impressionisten Thomas Herbst. Hade jag hört talas om honom innan jag hörde talas om ordet, i sammanhanget Vilket svenskt ord har flest konsonanter i rad? Nej.
Fortsätt läsaUppe i kommunens norra delar finns flera fina naturreservat. Utöver det som blev aktuellt senare under den här turen, Malingarna, finns fin utsikt vid Tansväggen, ett helt ledsystem i väglöst land i Gyllbergen och hällristningar på toppen av Hästbergs klack.
Varje gång jag åkt förbi Malingarna har jag tänkt att man borde stanna där någon gång. Gå längs strandkanterna, utforska de små uddarna, dricka en kopp te och fundera över alla pilgrimer som gick sträckan fram till reformationens start 1528 när pilgrimsfärder förbjöds. I höstas, under S2:s och min dagstur, var det dags. Vi hittade ett par solglasögon, såg en ovanlig vägskylt och grillade korv i solskenet. Det var en bra dag.
Fortsätt läsaBredsjön utanför Ulriksberg har jag badat i förut, så vill ni ha betygen för den som badsjö klickar ni här. Idag går jag igenom hur eldpallkojan och dess omgivningar funkar att övernatta i och vid. Jag vill vara noga med att påpeka att jag är tacksam över att det över huvud taget finns stugor som sköts om och som man får övernatta i gratis utan att ens behöva boka. Jag förväntar mig inga lyxhotell (sannolikt skulle inte ens det göra att jag sov gott) även om det kan verka så när jag anmärker på saker som att det saknas gästbok och att ingen behagat köra ut ved åt mig. Det jag tar upp på minuslistan är sådant som finns i/vid minst en annan övernattningsstuga i Ludvika kommun. Så nedanstående ska ses som en jämförelseguide.
Fortsätt läsaVintern 2025/26 föll den första ordentliga snön först på nyårsafton. Senast jag minns att det hände var säsongen 2007/08, långt innan jag började med de här tokigheterna. Men nuförtiden betyder nyår nytt bloggstatistikinlägg, så nu kör vi.
Fortsätt läsaNär jag skriver det här har det varit mitt favoritbadväder i flera dagar! Över 25 grader varmt, låg myggtäthet och, när den här badturen togs, viss blåsighet. Jag var i rätt landskap i några dagar och råkade visst få med mig något av min frus rastlöshet, så plötsligt på kvällen efter kulturjobbet utbrast jag, något okaraktäristiskt, till mor och far att vi antingen sätter igång med något på gården eller åker någonstans. Far min tyckte att det behövdes planeras lite mer först innan det gjordes något (det betyder ligga på soffan och titta på hur solljuset faller mellan träden), så mor och jag gick den kortare av de två vandringslederna i Skattlösberg, den med det sakliga namnet Lilla leden. (Ni kan aldrig gissa vad den längre heter!)
Idag, 4 juli 2025, är det precis tio år sedan F och jag gav oss ut på den där allra första badturen som la grunden för vad som komma skulle. Idag ska vi i fri form blicka tillbaka på de tio år som har gått. Ni får hålla tillgodo med det nästan ostrukturerade kåseriet; det var först igår som tanken slog mig: ”Var det inte i dagarna tio år sedan första sjön?” Jo, det var det. Här är första delen av två av Martin Minns Mtillbaka. Blir ni inte nöjda får det bli ett annat upplägg vid 20-årsjubileet.
Sommardagen gick vidare och hade så långt fört med sig det unika i att alla medföljande hade badat i alla sjöar. Skulle trenden fortsätta? Oddsen var emot oss. Stentjärn nummer 1, med sitt gungfly och sin totala avsaknad av ställen där man kontrollerat och i sakta mak kunde ta sig i sjön, skulle visa sig vara en barnlek jämfört med Stentjärn nummer 2. Det var i alla fall konsensus bland mina medbadare. Man kan uttrycka det som att jag tillhörde minoriteten som såg möjligheter snarare än problem med den här tjärnen.
