Samlingsnamnet Stentjärnarna finns på två platser i Ludvika kommun. På båda platserna ligger det en tjärn på vardera sida om en grusväg med ungefär 150 meter mellan dem. Respektive tjärn syns från vägen.
Samlingsnamnet Hälltjärnarna finns också på två platser i Ludvika kommun. På båda platserna ligger tjärnarna norr om vägen och syns inte från vägen.
I somras gick det inte alls som det var tänkt. Jag hade planerat en massbadstur med åtminstone sju nya sjöar. Jag skulle visa mina vänner Gubbudden och utsikten över relativt vidsträckta vatten, ta med dem ner i Bergtjärn och Bävertjärn och vandra förbi Bråthöjdstorp i deras sällskap. Nu säger ni att de där namnen inte säger er något, och önskar att jag slutar namedroppa ortnamn som ni inte har någon relation till. Det är just det som är problemet. De säger mig nämligen ingenting heller, för vi kom vi aldrig dit! En sten som stack upp ur vägen och bet min bil i oljetråget hade andra planer för vår badtur. Så vi fick ta det från därifrån. Från stenen. Från mitt ute i ingenstans.
Nu undrar ni vad för intressant ni kommer att få lära er om Mörttjärn, denna intetsägande lilla sjö sydost om Älgsjön i kommunens västra utmarker. Det undrar jag också, för den stack inte ut på något sätt. Jag kan nämna att det växte odon och blåbär där, att marken på sina ställen var blockig vilket gjorde det svårt att ta sig fram men lätt att sitta och fika, och att tuvan jag badade från hade en liten spång ut till sig. Det här är attribut Mörttjärn delar med dussintals andra sjöar i kommunen (dock inte längre spången, den sjönk ner i myren när jag klev på den och kom inte upp igen). Ni får ursäkta likgiltigheten men 175 sjöar in på projektet går det bara att konstatera att Mörttjärn inte var mer spännande än så, så vi vidgar vyerna till vandringsleden vi gick på därefter. Vandringsleden heter också Mörttjärn och är mer sevärd än tjärnen.
Från Mörttjärn (sjön) satte Mörttjärn (leden) av rakt upp. En uppstickande klippa ute på ett igenväxande hygge väckte vår nyfikenhet och vi trängde igenom hundra meter sly för att se vad det var för något. Det var just en uppstickande klippa, så vi klättrade upp på den. 180 grader utsikt väntade på oss däruppe.
Stigen planade ut och bar spår efter att nyligen ha underhållits. Småträd som haft oturen att växa för nära stigen hade kapats. Är det ett ideellt arbete eller kan man faktiskt få betalt för att gå längs vandringsleder och se till att de är framkomliga? I så fall är jag lite, lite sugen på att sadla om.
***
Det här inlägget var det sista från S2:s och min tur till Fredriksberg i somras. 13 km gång, fem bad och två restaurangbesök. En alldeles lagom bekvämlighetsnivå att bygga vidare på. För att läsa inläggen i kronologisk ordning, till skillnad från hur de publicerades, kommer rätt ordning här:
Över en bräcklig bro, Mörttjärn, Kontraster, Hemma hos Björn-Per, Ack, Värmeland, du sköna
Mörttjärn (vid Älgsjön, Fredriksberg)
Löpnummer: 174
Datum: 2024-07-30
Höjd över havet: 299 meter
Område: Fredriksberg
Väder: 20,5 grader, halvklart
Vattentemperatur: 19 grader
Botten: okänd (-)
Vatten: u.a. (3)
Strand: myr (2)
Placering: ett par km söder om Fredriksberg (2)
Tillgänglighet: 50 meter kuperad skog från vägen (3)
Faciliteter: –
Officiell badplats: nej
Folk: 0
Fiskesjö: kanske tidigare
Närmaste andra sjö: Älgsjön (350 meter)
Återvända: nej
(Den Mellansjön som nämns i det här inlägget är den i Fredriksberg. För den söder om Kullen i Grangärde finnmark, se här.)
Det är på dagen ett halvår sedan som S2 och jag tog sommarens bästa badtur i trakterna runt Fredriksberg. Det är stor skillnad på slutet av juli och slutet av januari, både i allmänhet och personligt. Jag har samlat några av skillnaderna här.
Fortsätt läsaTidigare i år deltog jag i ett fascinerande samtal om Tun Jan Erik, enligt egen utsago Sveriges sista luffare, som vandrade längs Bergslagens vägar för hundra år sedan. Den som satt på informationen var en nittiofyraårig dam från Nyhammar, som villigt delade med sig av de historier om Tun Jan Erik som hon i sin tur fått berättade för sig av sin farfar.
Fortsätt läsaDet är juli och varmt och S2 och jag har just bockat av Såsken från sjölistan. Jag hade kunnat ta ungefär tre simtag och genom det stryka även Nedre Tällbergssjön från listan, eftersom de sitter ihop, men jag har sedan länge slutat göra det här lätt för mig. Det fanns tid för ett till bad innan det var middagsdags, så vi for en halvmil och trängde genom ytterligare oländig skog till en plats som är utmärkt som Tjyvstenen på kartan. Här finns det ju en historia någonstans. Silad genom årtiondena är det enda som jag hittar i våra dagar det här:
Fortsätt läsaVärlden slutar inte vara fin för att man lämnar Dalarna, och det är tur, för i mitt badande råkar jag ibland på såväl Värmlands som Örebro län. Ludvika kommun delar fem sjöar i mitt badprojekt med Värmlands län och tretton med Örebro län, så det inte konstigt att det blir närkontakt med utomsocknes skogar ibland. Som vid det här badet.
Badet i den lilla sjön Såsken kom mitt i S2:s och min dagstur i slutet av juli, men jag väljer att inleda redovisningen av den dagen med det här inlägget därför att så det så. För att nå fram till Såsken fick vi lämna Ludvika och Dalarna för ganska exakt en kilometer med bilen. Gränskontrollerna både in och ut ur länet är avslappnade, även vid större vägar som länsväg W 522, och det var tur för S2 hade inte med sig passet.
Fortsätt läsa”Hur går det med badandet?” är en fråga jag ganska ofta får, och jag berättar så gärna. Följdfrågan brukar vara hur många sjöar jag har badat i vid det här laget, men det är bara vid ett tillfälle den frågan i sin tur har följts av ”Inte fler?” Det gjorde mig lite förvånad, för någonstans tror jag ju ändå att det är ganska få personer som har badat i 160+ sjöar, men jag kan förstås ha fel.
Fortsätt läsaMin vän M gjorde mig häromveckan uppmärksam på fenomenet straight lining. Det innebär att man går från en punkt till en annan på en rak linje, till exempel genom ett helt land. Det skulle vara jättesvårt att göra genom Sverige på de breddgrader som går genom Ludvika kommun, där du aldrig kan vara längre än 3 100 meter från en namngiven sjö. Sjöar vet ju de flesta att man inte bara går rakt över – om de inte är frusna, vill säga. Vattensamlingar på myrar, däremot, kan man visst få för sig att gå rakt över/genom, för hur svårt kan det vara? Så resonerade mannen bakom Youtubekanalen GeoWizard – som myntade begreppet straight lining – när han korsade Norge i en rak linje.
Fortsätt läsaI höstas fick ni i en följetong följa mitt 40-årsfirande ute i skogen, men det fanns en lucka i den serien som jag nu täpper till. Jag låter mina ciceroner redovisa för kvällens händelser i en timmerstuga långt bort från civilisationen:
Från den fuktiga, grusströdda marken är det ett par trappsteg upp till farstubron. Vi träder in genom den bastanta trädörren och står i halvdunklet i en på bredden avlång förstuga. Här luktar det regnkläder och tjärnvåta handdukar; de hänger så tätt att vi får skjuta dem åt sidan så vi kan ta oss in i själva stugan. Där inne är det varmt! Det dånar från kaminen i det bortre hörnet och vi lägger lite förvånade märke till att den istället för en vanlig kokplatta har en stenplatta ovanpå vilken det står en kastrull. Vårt otränade öga bedömer att det är en frilagd S:t Eriks-platta i dansk sjösten, men det är lite för svagt ljus för att vi ska vara helt säkra. Belysningen, ja. Förutom det regniga kvällsljuset som sipprar in genom två fönster lyses utrymmet upp av stearinljus i tomflaskor och en gullysande batteridriven lampa. Det är mysigt!
Fortsätt läsa
