I höstas fick ni i en följetong följa mitt 40-årsfirande ute i skogen, men det fanns en lucka i den serien som jag nu täpper till. Jag låter mina ciceroner redovisa för kvällens händelser i en timmerstuga långt bort från civilisationen:

Från den fuktiga, grusströdda marken är det ett par trappsteg upp till farstubron. Vi träder in genom den bastanta trädörren och står i halvdunklet i en på bredden avlång förstuga. Här luktar det regnkläder och tjärnvåta handdukar; de hänger så tätt att vi får skjuta dem åt sidan så vi kan ta oss in i själva stugan. Där inne är det varmt! Det dånar från kaminen i det bortre hörnet och vi lägger lite förvånade märke till att den istället för en vanlig kokplatta har en stenplatta ovanpå vilken det står en kastrull. Vårt otränade öga bedömer att det är en frilagd S:t Eriks-platta i dansk sjösten, men det är lite för svagt ljus för att vi ska vara helt säkra. Belysningen, ja. Förutom det regniga kvällsljuset som sipprar in genom två fönster lyses utrymmet upp av stearinljus i tomflaskor och en gullysande batteridriven lampa. Det är mysigt!

För att vara en stuga tillgänglig för allmänheten mitt ute i Ludvikas skogar är den förvånansvärt rymlig. Det råder febril aktivitet, men de generösa ytorna gör att människorna på dess insida bara krockar ibland, och detta till munterhet hos alla inblandade. Födelsedagsbarnet upplyser när han rinner förbi om att det här är den största stugan i sitt slag i kommunen, men han ser inte ut att ha koll på så mycket. Som för att bekräfta det bjuder han på snaps. Han har två olika förpackningar med svenska nubbar, en skärgårdsvariant och en – antar vi – inlandstyp. ”Bäska droppar är min!” säger han med sådan intensitet att vi för säkerhets skull tar den som är längst bort från den.

Vi blir satta på att duka bordet av en Sverigefinne med – logiskt nog – en åländsk öl i näven. Det verkar vara hans stormkök vi såg ute på farstubron, för med jämna mellanrum går han med myndiga steg ut och rör om i grytan. När vi rullar ut duken som värden sticker till oss frågar en av kvinnorna honom om hans mormor vet om att han snott hennes duk. Värden fnyser till svar att all inredning minsann inte behöver vara vit och att ingen dött av lite blommor.

Sällskapet sätter sig till bords; hundarna ligger sedan länge i en nöjd hög i hörnet. 40-åringen dukar fram förrätten. Av bilden ovan att döma består den mest av snaps, men den utgörs faktiskt av tre olika spreads från Matsmart serverade på vitlökscrostini från Matsmart och äppelcider från Eckerölinjen. Vilken aptitretare!

Vi fortsätter vårt dukuppdrag och ställer fram djupa papperstallrikar och viker blommiga servetter att lägga på den blommiga duken. Resultatet är grällt; födelsedagsbarnet ser nöjt ut. Jasminris ställs fram, kokt på stenplatta av dansk sjösten. Sverigefinnen bär med pondus in den nu rykande varma grytan, som visar sig vara en vegetarisk chili med nötkött, serverad med en frisk salsa med egenodlad chilifrukt samt koriander från Too good to go-kasse. Det finns öl till huvudrätten! Den är åländsk. Stämningen stiger.

Huvudpersonen får presenter! Småländskan deklamerar en egenskriven dikt och överräcker en bok om Dan Andersson, stockholmskan begåvar en rosa Beach Boys-t-shirt och sverigefinnen en digital termometer. Västmanländskan med hundarna spinner vidare på ett decenniegammalt internskämt med en stor påse apelsiner! 40-åringen är glad och tacksam.

Det bryggs kaffe och kokas te på den danska sjöstenen. Snapsen tittar åter fram till efterrätten, äppel- och rabarberpaj med vaniljsås, och kvällen blir suddig i kanterna. Vad är mer lämpligt då än ett bastubad? Ingenting, tycks sällskapet tycka, och vi beger oss ut i regnet till tältbastun. Den är väldigt liten för fem, konstaterar de nyktert, eller åtminstone korrekt. Ja, i instruktionerna står det till och med att man inte bör vara fler än två däri, ”för att undvika tumult”. Som genom ett under undviker vi ändå tumultet, men regnet, blåsten och den svårbadade sjön är utmaningar i dalakvällen. Som vanligt vid sådana här tillställningar, upplyser stockholmskan oss, är det småländskan och sverigefinnen som håller ut längst innan även de hinns ikapp av en lång dag med bad, regn, vandring, regn, bad och fest.

Vi har från säker källa att dagens upplägg kommer att tjäna som mall även för framtida födelsedagsfiranden.

Övriga tilldragelser under den här badturen:
Fyrtio år i Gäddtjärn
Fyrtio år i Sultentjärn
Fyrtio år i Rölettjärn
Stora Sömmtjärn i direktsändning