Fyrtio år vid Ljussjön

I höstas fick ni i en följetong följa mitt 40-årsfirande ute i skogen, men det fanns en lucka i den serien som jag nu täpper till. Jag låter mina ciceroner redovisa för kvällens händelser i en timmerstuga långt bort från civilisationen:

Från den fuktiga, grusströdda marken är det ett par trappsteg upp till farstubron. Vi träder in genom den bastanta trädörren och står i halvdunklet i en på bredden avlång förstuga. Här luktar det regnkläder och tjärnvåta handdukar; de hänger så tätt att vi får skjuta dem åt sidan så vi kan ta oss in i själva stugan. Där inne är det varmt! Det dånar från kaminen i det bortre hörnet och vi lägger lite förvånade märke till att den istället för en vanlig kokplatta har en stenplatta ovanpå vilken det står en kastrull. Vårt otränade öga bedömer att det är en frilagd S:t Eriks-platta i dansk sjösten, men det är lite för svagt ljus för att vi ska vara helt säkra. Belysningen, ja. Förutom det regniga kvällsljuset som sipprar in genom två fönster lyses utrymmet upp av stearinljus i tomflaskor och en gullysande batteridriven lampa. Det är mysigt!

Fortsätt läsa

Stora Sömmtjärn i direktsändning

När jag skriver det här inlägget har jag just läst en artikel i Expressen om en engelsman som bestämt sig för att dricka tio öl om dagen i tvåhundra dagar. Inte någon gång under de minuter det tog att läsa artikeln kände jag att jag har valt fel när det gäller obligatoriskt märkligt projekt. Ytterligare öl på min kvarn fick jag 07.55 den trettonde juli i somras, för då var det dagen efter en av mina 40-årsfester, och jag var uppe tidigt, eventuellt efter att ha druckit en eller ett par – men inte tio – öl kvällen före. Det var lite besvärligt, för nu passade det för solen att skina och kasta glittrande skärvor i Ljussjön som gjorde ont i ögonen. Var var den igår när jag var pigg och utvilad?

Bastu hade det förstås blivit kvällen före också. Ingen fyrtioårsfest utan bastu, oavsett plats.

Nå, jag hade media att göra. Det var på med hatten och iväg som gällde. Målet var Stora Sömmtjärn, en av de 581 som inte gör särskilt mycket väsen av sig. Jag tror att den blev väldigt överraskad över att en torsdagsmorgon plötsligt vara med i direktsändning i Radio Dalarna. Bakgrunden till det var att en reporter på Dalaradion kontaktade mig i slutet av juni och tyckte att det här med bad i en liten skogstjärn skulle kunna bli bra radio, gick det möjligtvis att få följa med någon gång? Klart att det gick.

Fortsätt läsa

En liten, liten del av Laxsjön

När jag satt i aprilsolen och kontemplerade över det här inlägget kom jag till en insikt. Inget som skakar om världen i form av ett äpple som trillar ner från ett träd, men ändock en insikt, ödmjukande som få. Häng med här:

Här går jag omkring och säger att jag har badat i över etthundrafemtio sjöar i Ludvika kommun. Det är sant till en viss del. Ett mer rättvist uttryck vore ju att säga att jag har badat i delar av etthundrafemtio sjöar. Väldigt små delar. Ta mars månads bad till exempel. Det ägde rum i Lilla Laxsjön i kommunens nordöstra del, och det samtidigt som ungefär 99,947 procent av sjön var isbelagd. En bedrift i sig, kan man tycka, men avrundar man det har jag ju inte badat i sjön alls. Till allra, allra största delen är Lilla Laxsjön obebadad av mig. Ännu mindre blir mitt bad om man inte bara ser till ytan utan även till djupet. Under det snabba, obehagliga badet vid den lilla bäckmynningen rörde jag mig kanske i tre kubikmeter av sjöns volym. Med lite överslagsräkning och ett hastigt höftande av Lilla Laxsjöns medeldjup innebär det att jag enbart har badat i 0,0025 procent av sjön.

Fortsätt läsa

Med barn till Långtjärn

I somras utförde jag ett vågat experiment. In i bilen lastade jag termometer, badskor och två barn och begav mig ut i wifi-löst land på jakt efter en badtjärn. Ja, aktuell skog var inte bara fri från wifi, utan även fri från mobildata, så en etiknämnd hade nog aldrig godkänt experimentets upplägg. Medan barnen fortfarande var upptagna med att greppa konceptet ”ingen mottagning” föste jag dem genom sly och ungskog till något så vackert som en till tjärn som heter Långtjärn. Samtidigt som de fick direkt erfarenhet av att myrar kan vara nästan knastertorra i ytskiktet på ena stället, för att alldeles bredvid vara sankmark på riktigt, informerade jag om att Långtjärn, minsann, var Sveriges vanligaste, om än inte Ludvikas vanligaste, sjönamn. Jag satte den från omvärlden avskurna telefonen i handen på ett av barnen, bad dem ta kort och gled ner i vattnet.

Fortsätt läsa

Gravstensfunderingar. Rifallet. Hamptjärn.

Nästa bad i ordningen att redovisas ägde rum vid Hamptjärn nära Rifallet, och då finns det all anledning att åter ta upp farmors morfar, Gustavsson. Rifallets skolhus är byggt av honom, och det är allt jag behöver för att knyta honom till det här blogginlägget. Gustavsson var som tidigare avhandlats likkistsnickare i grannbyn. Till slut gick ju även han och dog och blev begraven, och det vore väl helt i sin ordning om inte en oväntad möjlighet som jag behöver ha hjälp med plötsligt dykt upp: Vad ska vi göra med han och fru Gustavssons gravstenar?

Fortsätt läsa

Tveksamheter kring Gällingsflyets lämplighet som badsjö

Efter Kviddtjärn gick det brant uppåt och här snubblade vi över de jobbigaste av de 27 000 steg som dagen förde med sig. Lövberget och Gällingshöjden tog emot oss i gammal skog, som tyvärr verkar vara på väg att avverkas. En gata har huggits i nordsydlig riktning sedan vi var där ifjol, och det finns inte riktigt någon anledning att göra så om man inte ämnar omvandla skogen till timmer. Ska vi se det positivt? Utsikten kommer bli strålande. Åt öster ligger den långsmala Gällingen, och västerut kanske det kommer att bli fri sikt ända ner till Gravendal och Skärsjön.

Fortsätt läsa

Kamptjärn och kampen om tiden

Blixten slår inte ner två gånger i samma naturreservat, eller hur man säger, så i Kamptjärn fick jag bada ensam, trots surfbrädan. Kamptjärn är lite större och lite mindre ombonad än grannen Morfarstjärn, men till sin fördel har den en lång gungflystrand som gör att det är djupare i vattnet vid iklivningsstället. Det är som bekant att föredra, för då riskerar man inte att virvla upp så mycket dy när det skas upp igen. Nackdelen är förstås att gungfly inte alltid upplevs som stabilt och tryggt att gå på.

Fortsätt läsa

Härlig strandtomt i bästa solläge vid Södra Öradtjärn

Efter Norra Öradtjärn började den här turens oländigheter. Nu var vägen slut men det var 1 300 meter till nästa sjö. Det var inte optimalt, men jag ska försöka belysa det positiva. Efter ett (bra) tags kämpande genom skogen kom vi ut på ett hygge på vilket det växte både hallon, blåbär och lingon. Vädret, 19 grader och halvklart, var ju också väldigt lämpat för att röra sig i skog och mark. Men det fanns väldigt mycket av den varan – skog och mark – och den som ansvarat för dess utplacering verkade ha lämpat av den huller om buller utan hänsyn till framkomlighet. Och här hade jag med mig en förstagångsbadturare. Det var inte utan att jag redan nu oroade mig för att E även var en sistagångsbadturare.

Fortsätt läsa

Hembränneri vid Norra Öradtjärn

För hundra år sedan spelade Norra Öradtjärn en mindre roll i ett hembrännerimål. En hel familj från en närbelägen by stod åtalad vid Ludvika tingsrätt för att ha ägnat sig åt att framställa rusdryck som den sedan sålt med god förtjänst. Literpriset motsvarade i dagens penningvärde 235 kr/l vilket får till och med dagens dieselpris att verka lågt.

Norra Öradtjärn nuförtiden.
Fortsätt läsa

Bloggstatistik 2021

Du är bakfull, trött eller kanske rentav den just nu trendande kombinationen bakfull och trött. Brunchpizzan är beställd och i väntan på att den – som avtalat, efter visst dividerande och mot ett rejält tillägg – ska levereras ända in i sovrummet har du hittat till det här inlägget. Jag svettas om överläppen när jag tänker på förtroendet och förväntningarna och hoppas att du inte ska bli besviken. Låt mig presentera Bloggstatistik 2021!

Fortsätt läsa