När jag skriver det här inlägget har jag just läst en artikel i Expressen om en engelsman som bestämt sig för att dricka tio öl om dagen i tvåhundra dagar. Inte någon gång under de minuter det tog att läsa artikeln kände jag att jag har valt fel när det gäller obligatoriskt märkligt projekt. Ytterligare öl på min kvarn fick jag 07.55 den trettonde juli i somras, för då var det dagen efter en av mina 40-årsfester, och jag var uppe tidigt, eventuellt efter att ha druckit en eller ett par – men inte tio – öl kvällen före. Det var lite besvärligt, för nu passade det för solen att skina och kasta glittrande skärvor i Ljussjön som gjorde ont i ögonen. Var var den igår när jag var pigg och utvilad?

Nå, jag hade media att göra. Det var på med hatten och iväg som gällde. Målet var Stora Sömmtjärn, en av de 581 som inte gör särskilt mycket väsen av sig. Jag tror att den blev väldigt överraskad över att en torsdagsmorgon plötsligt vara med i direktsändning i Radio Dalarna. Bakgrunden till det var att en reporter på Dalaradion kontaktade mig i slutet av juni och tyckte att det här med bad i en liten skogstjärn skulle kunna bli bra radio, gick det möjligtvis att få följa med någon gång? Klart att det gick.

Iklädd morgonrock, badbyxor, badtofflor och hatt (men inte solglasögon, jag ville ju inte se konstig ut) tog jag på utsatt tid emot Dalaradions reporter Esmeralda vid vändöglan vid Stora Sömmtjärns sydvästra strand. Jag konstaterade att hon hade rena Converse-skor på sig och undrade hur det här skulle gå. Innan hon kom hade jag rekat runt sjön och terrängen var ungefär lika lämplig för skor med vita partier som det är för, tja, en engelsman att dricka tvåtusen öl på lite mer än ett halvår. Jag påpekade detta men i andra ordalag. Esmeralda konstaterade att hon väl fick gå barfota då, och la i nästa andetag till ”Jag tänkte bada jag också”. Så, hon skulle få bada på arbetstid och jag skulle få vara med i radio. Alla nöjda!

Att vara radioreporter i samband med en direktsändning består visst mycket i att vara tyst och stirra rakt fram i väntan på att det ska bli ens tur att prata. Jag såg mig omkring. Det var sommar; solen sken på trädstammarna omkring mig och det doftade myr. Fältreporter verkade vara ett bra jobb. Så småningom fick jag förklara vad det här var bra för och hur lång tid hela grejen kunde tänkas ta (tjugo år till ungefär). Men det blev inget bad för reportern i direktsändning, tydligen är inte Sveriges Radios OB-väskor vattentäta, och Stora Sömmtjärn har ingen radiovänlig, långgrund strand.

När jag kom tillbaka till stugan där jag vaknade möttes jag av förnärmade badvänner. De hade lyssnat på sändningen i efterhand och konstaterade krasst att jag inte hade nämnt dem med ett ord. ”Vad gjorde ni fem i åtta i morse då?” frågade jag. Var de så mediesugna hade de ju kunnat trotsa eventuell huvudvärk och åkt ändå. Det var ju inte så att de var mitt inne i en tvåtusenölshävning, kände jag. Tyvärr verkar inte lokalradiostationernas tidigare sändningar sparas på nätet hur länge som helst, så det är inte längre möjligt att höra när jag inte nämner mina kamrater i sändning.

Stora Sömmtjärn hade jag för övrigt besökt en gång tidigare, utan att bada i den. Det skedde i december 2020.

Stora Sömmtjärn

Löpnummer: 159
Höjd över havet: 296 meter
Område: Norrvik

Väder: 18 grader, halvklart
Vattentemperatur: 18 grader
Botten: okänd (-)
Vatten: u.a. (3)
Strand: översvämmad myr (2)
Placering: Norrviksbackarna (3)
Tillgänglighet: precis bredvid vägen men lite sankt sista biten (3)
Faciliteter: –
Officiell badplats: nej
Folk: 0
Fiskesjö: nej
Närmaste andra sjö: Lilla Sömmtjärn, 200 m
Återvända: nej