Stigen från Hökfallets grind söderut ner mot Låsån är bitvis otydlig, men gör som vi och gå där ni tror att den är så kommer ni nog rätt. När ni kommer in i gammelskogen är den tydligare. Stigen korsar Låsån, och jag var nyfiken på vilken sorts bro som använts. En enkel spång? En modern gångbro med räcken? Eller något äldre som en gång i tiden hållit för häst och vagn? Svaret visade sig vara: Ingen bro alls.
Fortsätt läsawildswimming
Som i december så ock i juni
Det är den tionde december och +8°. Utanför fönstret faller ett duggregn som inte alls förmår att lätta upp stämningen, men det är kanske inte heller dess avsikt. Nästan på dagen ett halvår tidigare, mitt i den tidiga sommaren, när dagen var som ljusast, var jag på sedan länge inplanerad badtur i Säfsens finnmark. Vädret? +8°. Duggregn.
Fortsätt läsaSämst hittills
… och sist i urvalet, på plats 189 av 189, av behagliga badsjöar i Ludvika kommun, hittar vi Hamptjärn strax intill Gagnefs kommungräns. Den här vattensamlingen är ett nästan igenvuxet kärr som Gagnefs kommun gott hade kunnat få ha på sin sida gränsen. Jag ägnade säkert en kvart åt att försöka närma mig sjön, ett ord använt i väldigt vid bemärkelse, men vart jag än gick var det svårframkomlig sankmark.
Det var den 27 september 2025 och dagen var allt man rimligtvis kunde begära av en sen septemberdag i Dalarna. De få lövträden, insprängda i barrskogen, hade fina färger, luften var mild och solen sken. Ett toppenbad – ännu ej redovisat – hade redan avklarats. Men så skulle vi alltså till Hamptjärn.
Det skulle finnas en stig. Det gjorde det inte. Det skulle finnas en sjö. Det var nära att den inte heller fanns. När vi hade kommit fram över hygget och tagit oss genom den sanka skogen mötte oss en stor strandäng – med en oproportionerligt liten vattensamling mitt i.
När jag ska till att hoppa i en lite knepigare vattensamling vill jag fokusera på just det och inte störas av att jag sjunker ner i tidigare nämnda strandäng. Detta fick jag göra avkall på den här gången. Från mitt inrättade högkvarter en bit ut i kärret, där jag kunde stå om inte torrskodd så åtminstone utan att sjunka, planerade jag badet. Det var fem långa kliv innan jag med det sjätte skulle kunna ta mig i. Problemet skulle bli kliv nummer fyra. Efter många bad från myrar har jag en god kännedom om vilken sorts tuvor och mossor som oftast håller att gå på. Inte nödvändigtvis att stå på, men att raskt passera. Och kliv nummer fyra såg inte ut som en av dem som höll.
Kliv nummer fem, alldeles intill vattnet, skulle inte heller vara till full belåtenhet. Dess tuva skulle sjunka ganska fort. Ingen tid för beslut där ute. De fick göras i förväg. Från min plats kanske åtta meter bort visualiserade jag hur jag kastade mig i lite snett utåt på surfbrädan, för att landa där det var någorlunda öppet, niogradigt, vatten utan växtlighet. Sedan tillbaka upp och ännu snabbare tillbaka till tuvan som eventuellt inte höll, därefter några någorlunda torra kliv och tillbaka till högkvartet.
Och ovanstående genomförde jag, med det lilla tillägget att det för första gången var lite, lite skrämmande att bada. Säkerhetsmässigt var det väl egentligen ingen fara. Jag hade en flytbräda, som kunde hålla mycket av min vikt, och strumpor och handskar i neopren som höll mig någorlunda varm. På torr mark väntade S2 som hade kunnat veva in mig med fiskespöet om det behövdes. Nej, det skulle inte gå någon direkt nöd på mig. Men kontrollförlusten från kliv 4 och framåt (tuva nr 4 höll), tills jag åter stod på någorlunda fast mark med tjärndyn insmetad i benhåret, nej, den var jag inte jätteförtjust i. Och det är den – kontrollförlusten, inte dyn – som får mig att utnämna Hamptjärn till den sämsta badsjön hittills i Ludvika kommun. Sannolikt kommer någon av de 392 återstående vara sämre. Det försöker jag låta bli att tänka på.
Hamptjärn (nära Flen)
Löpnummer: 189
Datum: 2025-09-27
Höjd över havet: 325 meter
Område: Malingarna
Väder: 14 grader, halvklart
Vattentemperatur: 9 grader (uppmätt i myren vid högkvarteret)
Botten: okänd (-)
Vatten: u.a. (3)
Strand: mycket sank myr (1)
Placering: 6 km sydväst om Malingarna (2)
Tillgänglighet: 350 m svårforcerat hygge dit (2), 400 m hyggligare väg tillbaka (3)
Faciliteter: –
Officiell badplats: nej
Folk: 0
Fiskesjö: nej
Närmaste andra sjö: Hommanbergstjärn, 725 meter åt nordväst
Med NLT till Lomtjärn
I slutet av september hängde Nya Ludvika Tidning, NLT, med på ett bad. Det var andra gången jag uppmärksammades i lokaltidningen, som därmed leder över sin lokalkonkurrent Dala-Demokraten, DD, med 1002-0. Visst har jag skrivit tidigare om hur jag som litet barn blev gravt tillskriven upplevelser jag inte hade av DD:s reporter? Vänta. Det verkar inte så. Då är det dags.
Fortsätt läsaMellan sommar och höst
För två veckor sedan tog jag sommarens sista bad. Det skedde efter en vecka med strålande sensommarväder som sammanföll med att jag tillbringade arbetsdagarna ute i skogen på lägerskola med våra nya sjundeklassare.
Skattlösbergs Vintertjärn, högsommarvärme
När jag skriver det här har det varit mitt favoritbadväder i flera dagar! Över 25 grader varmt, låg myggtäthet och, när den här badturen togs, viss blåsighet. Jag var i rätt landskap i några dagar och råkade visst få med mig något av min frus rastlöshet, så plötsligt på kvällen efter kulturjobbet utbrast jag, något okaraktäristiskt, till mor och far att vi antingen sätter igång med något på gården eller åker någonstans. Far min tyckte att det behövdes planeras lite mer först innan det gjordes något (det betyder ligga på soffan och titta på hur solljuset faller mellan träden), så mor och jag gick den kortare av de två vandringslederna i Skattlösberg, den med det sakliga namnet Lilla leden. (Ni kan aldrig gissa vad den längre heter!)
Stentjärn nr 1 av 4
Samlingsnamnet Stentjärnarna finns på två platser i Ludvika kommun. På båda platserna ligger det en tjärn på vardera sida om en grusväg med ungefär 150 meter mellan dem. Respektive tjärn syns från vägen.
Samlingsnamnet Hälltjärnarna finns också på två platser i Ludvika kommun. På båda platserna ligger tjärnarna norr om vägen och syns inte från vägen.
Smaktanten
Ett av mina tidigare minnen än Smaktanten. Smaktanten jobbade i charken på Ica Matmäster vid Marnäs torg. Jag minns inte hur gammal jag var när det här begav sig, men jag minns att jag satt i barnsitsen på kundvagnen som mor min körde. När Smaktanten jobbade och mamma köpte rökt skinka eller vad det nu kunde vara fick jag smaka någon trevlig charkprodukt. Det godaste jag bjöds på var en paprikaost. Vi köpte aldrig den och jag har inte smakat paprikaost sedan dess.
Fortsätt läsaStrandade i finnmarken
I somras gick det inte alls som det var tänkt. Jag hade planerat en massbadstur med åtminstone sju nya sjöar. Jag skulle visa mina vänner Gubbudden och utsikten över relativt vidsträckta vatten, ta med dem ner i Bergtjärn och Bävertjärn och vandra förbi Bråthöjdstorp i deras sällskap. Nu säger ni att de där namnen inte säger er något, och önskar att jag slutar namedroppa ortnamn som ni inte har någon relation till. Det är just det som är problemet. De säger mig nämligen ingenting heller, för vi kom vi aldrig dit! En sten som stack upp ur vägen och bet min bil i oljetråget hade andra planer för vår badtur. Så vi fick ta det från därifrån. Från stenen. Från mitt ute i ingenstans.
Kontraster
(Den Mellansjön som nämns i det här inlägget är den i Fredriksberg. För den söder om Kullen i Grangärde finnmark, se här.)
Det är på dagen ett halvår sedan som S2 och jag tog sommarens bästa badtur i trakterna runt Fredriksberg. Det är stor skillnad på slutet av juli och slutet av januari, både i allmänhet och personligt. Jag har samlat några av skillnaderna här.
Fortsätt läsa
581 sjöar 