Ett av mina tidigare minnen än Smaktanten. Smaktanten jobbade i charken på Ica Matmäster vid Marnäs torg. Jag minns inte hur gammal jag var när det här begav sig, men jag minns att jag satt i barnsitsen på kundvagnen som mor min körde. När Smaktanten jobbade och mamma köpte rökt skinka eller vad det nu kunde vara fick jag smaka någon trevlig charkprodukt. Det godaste jag bjöds på var en paprikaost. Vi köpte aldrig den och jag har inte smakat paprikaost sedan dess.
Fortsätt läsawildswimming
Strandade i finnmarken
I somras gick det inte alls som det var tänkt. Jag hade planerat en massbadstur med åtminstone sju nya sjöar. Jag skulle visa mina vänner Gubbudden och utsikten över relativt vidsträckta vatten, ta med dem ner i Bergtjärn och Bävertjärn och vandra förbi Bråthöjdstorp i deras sällskap. Nu säger ni att de där namnen inte säger er något, och önskar att jag slutar namedroppa ortnamn som ni inte har någon relation till. Det är just det som är problemet. De säger mig nämligen ingenting heller, för vi kom vi aldrig dit! En sten som stack upp ur vägen och bet min bil i oljetråget hade andra planer för vår badtur. Så vi fick ta det från därifrån. Från stenen. Från mitt ute i ingenstans.
Kontraster
(Den Mellansjön som nämns i det här inlägget är den i Fredriksberg. För den söder om Kullen i Grangärde finnmark, se här.)
Det är på dagen ett halvår sedan som S2 och jag tog sommarens bästa badtur i trakterna runt Fredriksberg. Det är stor skillnad på slutet av juli och slutet av januari, både i allmänhet och personligt. Jag har samlat några av skillnaderna här.
Fortsätt läsaBloggstatistik 2024
Återigen får man vara försiktig med vad man önskar sig. Förra årets bloggstatistiksinlägg avslutades med orden ”med förhoppning om ett stort och spännande badår 2024”. Jag såg framför mig överraskande upptäckter av sällan besökta, utsökt lämpliga badställen, möten med vilda djur, vandringar förbi ödehus. Det jag inte avsåg var att jag skulle köra sönder bilen på en sten alldeles i början av junituren, men det hade jag ju inte specificerat så jag får väl skylla mig själv.
Över en bräcklig bro
Tidigare i år deltog jag i ett fascinerande samtal om Tun Jan Erik, enligt egen utsago Sveriges sista luffare, som vandrade längs Bergslagens vägar för hundra år sedan. Den som satt på informationen var en nittiofyraårig dam från Nyhammar, som villigt delade med sig av de historier om Tun Jan Erik som hon i sin tur fått berättade för sig av sin farfar.
Fortsätt läsaAck, Värmeland, du sköna
Världen slutar inte vara fin för att man lämnar Dalarna, och det är tur, för i mitt badande råkar jag ibland på såväl Värmlands som Örebro län. Ludvika kommun delar fem sjöar i mitt badprojekt med Värmlands län och tretton med Örebro län, så det inte konstigt att det blir närkontakt med utomsocknes skogar ibland. Som vid det här badet.
Badet i den lilla sjön Såsken kom mitt i S2:s och min dagstur i slutet av juli, men jag väljer att inleda redovisningen av den dagen med det här inlägget därför att så det så. För att nå fram till Såsken fick vi lämna Ludvika och Dalarna för ganska exakt en kilometer med bilen. Gränskontrollerna både in och ut ur länet är avslappnade, även vid större vägar som länsväg W 522, och det var tur för S2 hade inte med sig passet.
Fortsätt läsaVästra Kytjärn och <— Utsikt
”Hur går det med badandet?” är en fråga jag ganska ofta får, och jag berättar så gärna. Följdfrågan brukar vara hur många sjöar jag har badat i vid det här laget, men det är bara vid ett tillfälle den frågan i sin tur har följts av ”Inte fler?” Det gjorde mig lite förvånad, för någonstans tror jag ju ändå att det är ganska få personer som har badat i 160+ sjöar, men jag kan förstås ha fel.
Fortsätt läsaMellersta Kytjärn och glädjen över att inte sitta fast i en myr
Min vän M gjorde mig häromveckan uppmärksam på fenomenet straight lining. Det innebär att man går från en punkt till en annan på en rak linje, till exempel genom ett helt land. Det skulle vara jättesvårt att göra genom Sverige på de breddgrader som går genom Ludvika kommun, där du aldrig kan vara längre än 3 100 meter från en namngiven sjö. Sjöar vet ju de flesta att man inte bara går rakt över – om de inte är frusna, vill säga. Vattensamlingar på myrar, däremot, kan man visst få för sig att gå rakt över/genom, för hur svårt kan det vara? Så resonerade mannen bakom Youtubekanalen GeoWizard – som myntade begreppet straight lining – när han korsade Norge i en rak linje.
Fortsätt läsaS:t Olof vid St. Malingen
Genom naturreservatet Malingarna går en riksväg rakt över den mest sevärda delen. Det låter ju tillgängligt så det förslår, om än inte särskilt genomtänkt ur naturhänseende. Men om man betänker att den här sträckan har varit del av färdvägen mellan Mälardalen och Västerdalarna i åtminstone tusen år kan man ju åka runt och känna sig historisk där uppe på rullstensåsen.
Rondellen i Ludvika
Bloggens undertitel Från Väsman till Paddflyet antyder att Paddflyet är den minsta vattensamlingen i kommunen, men faktum är att jag långt innan det här badandets era badade i en ännu mindre vattensamling i kommunen. Och precis som jag lyckades bada i Siljan (den som är 354 kvadratkilometer stor) och Siljan (den som är 3540 kvadratmeter stor) på samma dag lyckades jag bada i den mindre vattensamlingen och kommunens största sjö Väsman på samma dag. Eller snarare natt.
Fortsätt läsa
