wildswimming

Rösjön – gruv-lakvatten rakt in i DIN kran

/ Martin / 3 kommentarer

Gruvbrytningen i Bergslagen har påverkat landskapet i skogarna. Även vid relativt små gruvor syns spåren än idag, trots att det gått många år sedan gruvorna lades ner. En av alla platser som påverkats är Rösjön, en långsmal sjö högt upp i skogarna ovanför Brunnsvik. Redan på 1700-talet bröts här silver. I modern tid återupptogs verksamheten 1922–1935, och avfallet från gruvindustrin leddes ut i sjön utan rening, så som brukligt var.

Från södra stranden märks ingenting av någon tidigare gruvdrift.

En metod för att utvinna silver ur berget kallas cyanidlakning. Krossad malm får ligga i en cyanidlösning och gotta till sig, sen tillsätter man aktivt kol och kör en elektrolys för att få silvret att fälla ut. Cyanidlösningen? Den spolades ut i sjön. Dag ut och dag in. Vid ett tillfälle, berättade en fd gruvarbetare [1], var sjön under några dagar alldeles löddrig och nästan all fisk i sjön dog, flöt runt på rygg uppe vid ytan. Vid stranden, där gruvbyggnaderna låg, är växtligheten nästan 90 år senare fortfarande väldigt sparsam.

Norra stranden, där anrikningsverket stod, bär på desto fler spår av mänsklig påverkan.

En förgiftad sjö. Tyvärr inte den enda i de här trakterna. Men Rösjön sticker ut på grund av dess senare användningsområde. I mitten på förra århundradet, bara tjugo år efter gruvdriftens biprodukter slutade skickas ut i sjön, tjänade den som – dricksvattentäkt. Innan Brunnsvik och Sörvik fick dricksvatten inifrån Ludvika togs det alltså från en sjö där man blott tjugo år tidigare släppt ut gifter som dödat nästan all fisk och fått vattnet att se ut som det kokade. (I den misslyckade jakten på att verifiera den uppgiften hittade jag att en vattenledning drogs från sjön till Brunnsviks folkhögskola redan 1923, samma år som gruvan öppnade. [2])

Med gruvutsläppen i åtanke var det med viss spänning jag tog mig till Rösjön för bad nu i somras. Med mig var S2 och S2:s fiskespö för första gången på tre år. Fisken hade kommit tillbaka till Rösjön och nappade lydigt på jiggar och drag, vilket alltid gör S2 munter och får honom att prassla entusiastiskt med sin plastpåse som innehåller allt från fiskedrag till kanelgifflar. Jag blev också entusiastisk. Dög Rösjön för dagens fiskar att bo i (och gårdagens sörviksbor att dricka från) skulle det duga för mig att bada i.

Munter S2.

Jag klev i nedanför där anrikningsverket stod, där växtligheten kanske borde ha kommit tillbaka vid det här laget, och simmade ut, ställde mig raklång i vattnet. Jag såg mina bleka fötter, och, en bra bit under dem, botten. Inte heller i sjön hade växtligheten återkommit. Klart vatten är häftigt för en person från insjöarnas rike. Men bara när det uppträder som en anomali; som ni kanske minns är jag skeptisk till det här med hav. Rösjöns norra sida är värd ett besök för såväl sjö- som gruvintresserade personer. Och för dem som tycker om Super Mario Bros-graffiti (se längst ner).

Rösjön

Löpnummer: 160
Höjd över havet: 271 meter
Område: Norrvik

Väder: 20 grader, halvklart
Vattentemperatur: 20,5 grader
Botten: sten (3)
Vatten: klart men kanske inte av en bra anledning (4)
Strand: brant sluttande sten (3)
Placering: på skogen ovanför Brunnsvik (3)
Tillgänglighet: precis bredvid vägen (5)
Faciliteter: bänk utan ryggstöd, eldstad
Officiell badplats: nej
Folk: 2 personer i bil åkte förbi
Fiskesjö: nej
Närmaste andra sjö: Gussjökalven (600 meter) (del av Gussjön, vars huvuddel ligger 750 meter bort)
Återvända: kanske

[1] https://www.lekomberg.se/Silvergruvans-gruva/

[2] https://www.ludvika.se/download/18.3aacf07316cfaf12957243fc/1568122645032/KSau2018-03-27-kallelse-och-handlingar.pdf

Bonusbilder

Stora Sömmtjärn i direktsändning

/ Martin / 4 kommentarer

När jag skriver det här inlägget har jag just läst en artikel i Expressen om en engelsman som bestämt sig för att dricka tio öl om dagen i tvåhundra dagar. Inte någon gång under de minuter det tog att läsa artikeln kände jag att jag har valt fel när det gäller obligatoriskt märkligt projekt. Ytterligare öl på min kvarn fick jag 07.55 den trettonde juli i somras, för då var det dagen efter en av mina 40-årsfester, och jag var uppe tidigt, eventuellt efter att ha druckit en eller ett par – men inte tio – öl kvällen före. Det var lite besvärligt, för nu passade det för solen att skina och kasta glittrande skärvor i Ljussjön som gjorde ont i ögonen. Var var den igår när jag var pigg och utvilad?

Bastu hade det förstås blivit kvällen före också. Ingen fyrtioårsfest utan bastu, oavsett plats.

Nå, jag hade media att göra. Det var på med hatten och iväg som gällde. Målet var Stora Sömmtjärn, en av de 581 som inte gör särskilt mycket väsen av sig. Jag tror att den blev väldigt överraskad över att en torsdagsmorgon plötsligt vara med i direktsändning i Radio Dalarna. Bakgrunden till det var att en reporter på Dalaradion kontaktade mig i slutet av juni och tyckte att det här med bad i en liten skogstjärn skulle kunna bli bra radio, gick det möjligtvis att få följa med någon gång? Klart att det gick.

Fortsätt läsa →

Fyrtio år i Sultentjärn

/ Martin / 2 kommentarer

(forts. från föregående nummer)

Efter ett mycket framgångsrikt bad i Gäddtjärn var det dags att återställa badordningen. Den planerade förstasjön för dagen, Sultentjärn, stod härnäst på menyn och dit var det bara en norrviksbacke.

C tyckte det var otäckt att gå längs riksvägen trots att vi gick i ett välklippt dike. Som den gentleman jag är hittade jag en parallell skogsväg att bevandra. Det gick att invända, vilket blev gjort, att den var något igenvuxen. Jag förklarade att den minsann var en väl framkomlig skogsväg när jag var liten men det var på något sätt inte relevant.

Titta vilken fin väg.
Fortsätt läsa →

En liten, liten del av Laxsjön

/ Martin / 1 kommentar

När jag satt i aprilsolen och kontemplerade över det här inlägget kom jag till en insikt. Inget som skakar om världen i form av ett äpple som trillar ner från ett träd, men ändock en insikt, ödmjukande som få. Häng med här:

Här går jag omkring och säger att jag har badat i över etthundrafemtio sjöar i Ludvika kommun. Det är sant till en viss del. Ett mer rättvist uttryck vore ju att säga att jag har badat i delar av etthundrafemtio sjöar. Väldigt små delar. Ta mars månads bad till exempel. Det ägde rum i Lilla Laxsjön i kommunens nordöstra del, och det samtidigt som ungefär 99,947 procent av sjön var isbelagd. En bedrift i sig, kan man tycka, men avrundar man det har jag ju inte badat i sjön alls. Till allra, allra största delen är Lilla Laxsjön obebadad av mig. Ännu mindre blir mitt bad om man inte bara ser till ytan utan även till djupet. Under det snabba, obehagliga badet vid den lilla bäckmynningen rörde jag mig kanske i tre kubikmeter av sjöns volym. Med lite överslagsräkning och ett hastigt höftande av Lilla Laxsjöns medeldjup innebär det att jag enbart har badat i 0,0025 procent av sjön.

Fortsätt läsa →

Bloggstatistik 2022

/ Martin / Lämna en kommentar

Tjugohundratjugotre! Blir det året när vi behöver räkna ut vad som är klokast av att

  • sälja badbyxorna för att ha råd med värme
  • ha på sig badbyxorna för att låta dem värma en
  • elda upp badbyxorna för att på så vis bli varm?

Förhoppningsvis behöver vi aldrig undersöka hur begagnatmarknaden för badkläder ser ut, eller ta reda på hur bra de brinner. Vad jag däremot redan har undersökt och tagit reda på är hur statistiken för 581 sjöar föll sig i år, och det är ju därför ni är här.

Fortsätt läsa →

Älg på väg till Grävlingtjärn

/ Martin / 1 kommentar

Lämpligaste vägen mellan Hamptjärn och Grävlingtjärn lär ju vara stigen söderut som leder ut på skogsvägen västerut, men hade jag tänkt på att den fanns hade vi aldrig kommit ut på höjden på hygget, och då hade vi aldrig sett älgen. Delvis för att vi skulle ha passerat partiet där vi såg den långt innan den kom dit, eftersom det är lättare att gå på en stig än genom kuperad skog, delvis för att utsikten gav så mycket bättre överblick än stigen skulle ha gjort.

Fortsätt läsa →

Tveksamheter kring Gällingsflyets lämplighet som badsjö

/ Martin / 3 kommentarer

Efter Kviddtjärn gick det brant uppåt och här snubblade vi över de jobbigaste av de 27 000 steg som dagen förde med sig. Lövberget och Gällingshöjden tog emot oss i gammal skog, som tyvärr verkar vara på väg att avverkas. En gata har huggits i nordsydlig riktning sedan vi var där ifjol, och det finns inte riktigt någon anledning att göra så om man inte ämnar omvandla skogen till timmer. Ska vi se det positivt? Utsikten kommer bli strålande. Åt öster ligger den långsmala Gällingen, och västerut kanske det kommer att bli fri sikt ända ner till Gravendal och Skärsjön.

Fortsätt läsa →

Högsommar vid Olsjön

/ Martin / 1 kommentar

I förra inlägget skrev jag om Marnässkolan och mina önskemål om att bevara dess inringningssignal. Inte så sjöaktigt, kan jag hålla med om, men jag lovade att binda ihop det till något för bloggen relevant i det här inlägget. Och det kommer jag att hålla, för nu har det blivit dags att titta närmare på Olsjön, en med mina mått lite större sjö i gränstrakterna mellan finnmark och svenskbygd. Olsjöns skolkoppling finner vi i att författaren Dan Anderssons far Adolf arbetade som byskollärare vid Olsjömossen i närheten av sjön.

Men var exakt? Det finns en gård vid namn Olsjömossen intill sjön, åt väster, och det finns en några kilometer söderut. Jag har inte listat ut vilken av dem som skolan låg vid, men vill man fundera själv och samtidigt läsa mer om hur det kunde vara beställt med skollärarna i dalaskogarna på 1860-talet är det intressant läsning att leta reda på novellen En gammal finnes anteckningar ur Dan Anderssons novellsamling Kolarhistorier (1914). Vill man inte slita på sin signerade originalutgåva kan man läsa den online här.

Fortsätt läsa →