Det är juli och varmt och S2 och jag har just bockat av Såsken från sjölistan. Jag hade kunnat ta ungefär tre simtag och genom det stryka även Nedre Tällbergssjön från listan, eftersom de sitter ihop, men jag har sedan länge slutat göra det här lätt för mig. Det fanns tid för ett till bad innan det var middagsdags, så vi for en halvmil och trängde genom ytterligare oländig skog till en plats som är utmärkt som Tjyvstenen på kartan. Här finns det ju en historia någonstans. Silad genom årtiondena är det enda som jag hittar i våra dagar det här:

”En tjuv, Björn-Per, bodde där under en sten en längre tid”.

Det väcker ju onekligen en massa frågor, särskilt när vi besöker platsen och konstaterar att det ser ut som ett mycket sorgligt ställe att bo på ens över en långhelg. På platsen finns mycket riktigt en sten. Vettande mot sluttningen ner mot sjön skjuter den ut så att några få kvadratmeter av marken ser ut att ligga torra även vid nederbörd. Ingen växtlighet täcker marken. Det är svårt att se hur en bostad på platsen skulle ha utformats för att vara funktionsduglig ens för en person på rymmen från rättvisan.

Men läget snackar man inte bort, med sjön glittrande mellan träden i kvällssolen. I den mån Björn-Per tvättade sig förmodar jag att han lär ha gjort det på ganska precis samma ställe som jag badade på, för det är åtminstone nuförtiden det rimligaste ställe att kliva i sjön på. Jag skjuter in en brasklapp i form av att Björn-Per eventuellt var rätt trött på stora stenblock som det var, och just ytterligare ett sånt är precis vad som väntar en några meter ut i vattnet, så han kan ju ha gått en bit längre bort av den anledningen.

Om han nu höll sig här, och mot förmodan var simkunnig, kanske även han försökte simma runt den stora stenen i vattnet, eller låg och flöt och tänkte på de livsval som gjort att han befann sig just där just då. Det gjorde i alla fall jag, och det var för småstenigt runt den stora stenen för att simma runt den, men jag var nöjd över de val som gjort att jag befann mig där jag gjorde.

Nedre Tällbergssjön heter för övrigt så av gammal vana. Övre Tällbergssjön har legat under vatten – jag är öppen för att diskutera om en sjö faktiskt kan göra det – sedan Lisjöns tillblivande på 1950-talet och Nedre Tällbergssjön är i praktiken helt enkelt Tällbergssjön idag.

Strax efter att jag kom upp fick S2 gädda på kroken, något som fyllde mig med visst obehag med tanke på att jag just simmat naken där. Fisken slet sig men pizzerian hade fortfarande öppet så vi hade ännu chans på middag. Genom slyn på väg tillbaka ringde jag in en beställning som vi tog med oss till Säfssjöns östra strand, en plats där jag ända sedan jag från andra sidan sjön såg en husbil parkerad där 2016 tänkt att jag skulle reka för eventuell övernattning. Det var tur att jag gjorde det, för jag, som hade förhoppningar om ett lägeralternativ till Högsjön, blev besviken. Som pizzaätarplats fungerade platsen fint, men att tälta här hade känts som att slå läger vid en parkeringsplats med fin utsikt.

Pizzaätandet på en uppochnervänd eka en kväll i solnedgången fick avsluta en lång dags badande och vandrande, i skogarna där varje sten har en historia.

Nedre Tällbergssjön

Löpnummer: 177
Datum: 2024-07-30
Höjd över havet: 250 meter
Område: Fredriksberg

Väder: 22 grader, halvklart
Vattentemperatur: 22 grader
Botten: sten i varierande storlek (3)
Vatten: u.a. (3)
Strand: kuperad skog (3)
Placering: längst bort i kommunens sydvästra hörn (2)
Tillgänglighet: 300 meter kuperad skog just dit vi var (3) men det finns ställen där vägen går inpå sjön
Faciliteter: sten som dög åt Björn-Per att bo under
Officiell badplats: nej
Folk: 0
Fiskesjö: nej
Närmaste andra sjö: Sitter ihop med Såsken, annars Lisjön (300 m)
Återvända: nej