Kvarntjärn: Köldrekord

Kvarntjärn sydost om Stora Låsen satte nytt köldrekord för sommarbad. Aldrig tidigare har jag badat i tolvgradigt vatten i juni. Jag önskar att jag hade kunnat skriva att den strålande middagssolen snabbt värmde upp mig när jag kom upp, men så var inte fallet. Molnen låg över hela himlen och hade bäddat ner solen ordentligt. Regnet hade åtminstone gett med sig, men varmare än 10,5 i luften var det inte. Kvarntjärn var inget vidare bad.

Fortsätt läsa

Tio år med 581 sjöar

Idag, 4 juli 2025, är det precis tio år sedan F och jag gav oss ut på den där allra första badturen som la grunden för vad som komma skulle. Idag ska vi i fri form blicka tillbaka på de tio år som har gått. Ni får hålla tillgodo med det nästan ostrukturerade kåseriet; det var först igår som tanken slog mig: ”Var det inte i dagarna tio år sedan första sjön?” Jo, det var det. Här är första delen av två av Martin Minns Mtillbaka. Blir ni inte nöjda får det bli ett annat upplägg vid 20-årsjubileet.

Vid sjö nr 1 Lejbergstjärn, 4 juli 2015. Det var pga mygg inte alls så fridfullt som det verkar. Foto: F.
Fortsätt läsa

Allt du behöver veta om Mörttjärn

Nu undrar ni vad för intressant ni kommer att få lära er om Mörttjärn, denna intetsägande lilla sjö sydost om Älgsjön i kommunens västra utmarker. Det undrar jag också, för den stack inte ut på något sätt. Jag kan nämna att det växte odon och blåbär där, att marken på sina ställen var blockig vilket gjorde det svårt att ta sig fram men lätt att sitta och fika, och att tuvan jag badade från hade en liten spång ut till sig. Det här är attribut Mörttjärn delar med dussintals andra sjöar i kommunen (dock inte längre spången, den sjönk ner i myren när jag klev på den och kom inte upp igen). Ni får ursäkta likgiltigheten men 175 sjöar in på projektet går det bara att konstatera att Mörttjärn inte var mer spännande än så, så vi vidgar vyerna till vandringsleden vi gick på därefter. Vandringsleden heter också Mörttjärn och är mer sevärd än tjärnen.

Från Mörttjärn (sjön) satte Mörttjärn (leden) av rakt upp. En uppstickande klippa ute på ett igenväxande hygge väckte vår nyfikenhet och vi trängde igenom hundra meter sly för att se vad det var för något. Det var just en uppstickande klippa, så vi klättrade upp på den. 180 grader utsikt väntade på oss däruppe.

Mörttjärn i förgrunden, Älgsjön i bakgrunden.
Den här klippan var både hög och brant i verkligheten. Trams, tyckte kameran.

Stigen planade ut och bar spår efter att nyligen ha underhållits. Småträd som haft oturen att växa för nära stigen hade kapats. Är det ett ideellt arbete eller kan man faktiskt få betalt för att gå längs vandringsleder och se till att de är framkomliga? I så fall är jag lite, lite sugen på att sadla om.

***

Det här inlägget var det sista från S2:s och min tur till Fredriksberg i somras. 13 km gång, fem bad och två restaurangbesök. En alldeles lagom bekvämlighetsnivå att bygga vidare på. För att läsa inläggen i kronologisk ordning, till skillnad från hur de publicerades, kommer rätt ordning här:

Över en bräcklig bro, Mörttjärn, Kontraster, Hemma hos Björn-Per, Ack, Värmeland, du sköna

Mörttjärn (vid Älgsjön, Fredriksberg)

Löpnummer: 174
Datum: 2024-07-30
Höjd över havet: 299 meter
Område: Fredriksberg

Väder: 20,5 grader, halvklart
Vattentemperatur: 19 grader
Botten: okänd (-)
Vatten: u.a. (3)
Strand: myr (2)
Placering: ett par km söder om Fredriksberg (2)
Tillgänglighet: 50 meter kuperad skog från vägen (3)
Faciliteter: –
Officiell badplats: nej
Folk: 0
Fiskesjö: kanske tidigare
Närmaste andra sjö: Älgsjön (350 meter)
Återvända: nej

Kontraster

(Den Mellansjön som nämns i det här inlägget är den i Fredriksberg. För den söder om Kullen i Grangärde finnmark, se här.)

Det är på dagen ett halvår sedan som S2 och jag tog sommarens bästa badtur i trakterna runt Fredriksberg. Det är stor skillnad på slutet av juli och slutet av januari, både i allmänhet och personligt. Jag har samlat några av skillnaderna här.

Fortsätt läsa

Över en bräcklig bro

Tidigare i år deltog jag i ett fascinerande samtal om Tun Jan Erik, enligt egen utsago Sveriges sista luffare, som vandrade längs Bergslagens vägar för hundra år sedan. Den som satt på informationen var en nittiofyraårig dam från Nyhammar, som villigt delade med sig av de historier om Tun Jan Erik som hon i sin tur fått berättade för sig av sin farfar.

Fortsätt läsa

Hemma hos Björn-Per

Det är juli och varmt och S2 och jag har just bockat av Såsken från sjölistan. Jag hade kunnat ta ungefär tre simtag och genom det stryka även Nedre Tällbergssjön från listan, eftersom de sitter ihop, men jag har sedan länge slutat göra det här lätt för mig. Det fanns tid för ett till bad innan det var middagsdags, så vi for en halvmil och trängde genom ytterligare oländig skog till en plats som är utmärkt som Tjyvstenen på kartan. Här finns det ju en historia någonstans. Silad genom årtiondena är det enda som jag hittar i våra dagar det här:

Fortsätt läsa

Östra Hedtjärn … men först Västra, tydligen

I entrén till Ludvika lasarett fanns det på det glada 90-talet en televerksbrandgul mynttelefon i ett bås. Det fanns två bås, och jag tror att det fanns en telefon som tog nymodigheter som telefonkort i den till höger, men jag minns inte säkert. Det viktiga här är mynttelefonen, för den gick det nämligen att ringa från även utan mynt. Om man lyfte luren och direkt slog fyrkant fyrkant hände det att man kunde få kopplingston och ringa utan att ha lagt i mynt. Av någon anledning hördes det inte vad man själv sa men man kunde höra den man ringde till. Ganska värdelöst för kommunikation men fullt tillfredsställande för att busringa. Hur någon från början kom på det här går mig dock förbi.

Fortsätt läsa

Pappersbruket, Långtjärn och knotten

Det är inte alltid självklart var man börjar en badberättelse. Oftast tar jag det kronologiskt, men ibland kastar jag ner läsaren i vattnet det första jag gör. Både inledningarna funkar, så vad ska vi börja med den här gången? Det vi absolut inte ska börja med är att berätta om vårt besök i Fredriksbergs nedlagda pappersbruk, eftersom dylika aktiviteter är strängeligen förbjudna på grund av öppna schakt, rasrisk och starkt förorenad mark, varför detta givetvis aldrig ägde rum.

Fortsätt läsa

Med filmare och kock till Norra Kullertjärn (3/3)

Finngården Skifsen.

Del tre i årets hösttrilogi utgörs inte så mycket av bad eller vandring, utan av en trevlig kväll i en liten stuga ute i skogen. Stugan är den finaste raststugan i hela kommunen, av dem som jag har besökt, och är belägen vid Skifsens östra strand. I år var fjärde gången jag var här, men det var första gången jag åt kyckling som hängts upp och grillats bredvid en eld.

Sjön Skifsen.
Fortsätt läsa

Med filmare och kock till Norra Kullertjärn (del 2/3)

Efter förevigat bad vid Norra Kullertjärn (det inlägget är uppdaterat med fler bilder, gå gärna dit igen och titta) gick vi tillbaka mot bilen. Det lilla flacka vattenfallet som vi skymtat från vägen fick en närmare påhälsning. Det forsade bra – undrar hur det ser ut vid vårfloden?

Bäcken från Norra Kullertjärn rinner norrut mot Lilla Lejen, men så småningom letar sig vattnet söderut mot Göta älv.

Medan vi sa hejdå till Johannes som stått för filmandet kom en jägare som varit ute och förberett inför jakten. (Anledningen till att vi över huvud taget kunde få till en tur så här sent var att älgjakten började ovanligt sent i år, 14 oktober.) Han undrade om vi hade fått några fina bilder. Jag berättade att det var jag som stod i blickfånget eftersom jag ska bada i alla 581 sjöar i kommunen. Jägaren satt i sin bil, så han kunde inte rygga tillbaka, men annars hade han nog gjort det inför ett sådant märkligt påstående. Det syntes verkligen på honom att det var bland det sista som han förväntade sig höra. Kul!

Förra gången jag gick här var ljungen lila istället för brun. Härifrån syntes den gamla stugan uppe på toppen; den nya gömmer sig lite längre bort.

H och jag var nu alltså på väg uppför Stora Kullerberget. Som jag nämnde i förra inlägget har jag varit där tidigare, och det kommer bli fler gånger. Utsikten är milsvid. De böljande kullarna av mörkgrön barrskog i alla riktningar, med för säsongen insprängda gulnande björkar, bryts bara av av det viktiga för mig: sjöarna. Klicka på bilden här nedan (jag har gått loss i MS Paint igen):

På bara den begränsade yta som jag riktade kameran mot syns nio sjöar som jag kan benämna, trots att sikten inte är helt klar. (Kanske är de två vattenspeglarna längst bort i mitten Lång-Mölsen och Bred-Mölsen i Vansbro kommun, men det vågar jag inte säga säkert.) Notera särskilt dagens badsjö Norra Kullertjärn längst till höger och närmast i bild.

Uppe på toppen av berget har den lokala skoterklubben byggt en ny klubbstuga. Där uppe åt vi lunch, ty nu är den färdigbyggd och öppnad för allmänheten och inte bara för dem med nyckel, som I och jag upptäckte 2016. Det var bra, för som bekant blåser det på toppen och därtill kommer det visst regnskurar också. Kock H bjöd på linssoppa – värmd över öppen eld – grillad halloumi samt finskt hårt bröd med äkta smör. En fullträff i Finnmarken!

Uppe på toppen, som utgörs av en flack, ganska stor platå, växer det tallar som gör så gott de kan under rådande förutsättningar.

Den nya stugan ser ut så här. Den lämpar sig inte att sova över i utan vidare i det att den enbart är utrustad med stolar och bord i möbelväg.
Såna här sticker det upp bland ljungen på sina håll.
Södra Kullertjärn, hittills obebadad, ligger 417 meter över havet. Precis bakom den, i solskenet, ligger Fredriksberg. Den inzoomande ser det gamla pappersbruket, en svårt förgiftad plats som det går att läsa mer om på en annan blogg (Uppdatering: Pappersbruket revs i augusti 2021. Jag kan ha besökt det innan dess.)
En kort stund bröt solen igenom även uppe på berget. Vy mot sydväst, masterna på Simonsberget är det enda som hintar om civilisation.
Nu vänder vi blicken mot nordväst istället, och en rektangulär myrmark som påminner om en jättes säng.
Toppen må vara bred och flack, men när den tar slut gör den det med besked.
Från kommunens högsta berg syns en vik av kommunens näst största sjö 5 km bort. Lisjön fanns dock inte för 70 år sedan utan är ett nutida påfund som jag återkommer till.
Apropå Lisjön är den här bilden tagen därifrån. En av topparna på horisonten är Stora Kullerberget – men jag vet inte vilken! Längst till vänster är Tyberget med dess kägelform. I mitten, ungefär, är Simonsberget med sina mediamaster. Ungefär ytterligare lika långt åt höger borde Stora Kullerberget vara. Men borde det inte se ut som att det är högst?
Några bilder till, sen lovar jag att ge mig. Den här är med för att den så tydligt visar hur kulligt landskapet är.

På vägen till toppen går man förbi den sista byggnaden från vad som en gång i tiden var en by tillräckligt stor för att ha skola. Jag fotograferar byn Kullerns sista hus varje gång från ungefär samma vinkel. Nu har en vägg rasat, och frodiga granar visar ingen som helst respekt för privat sfär. Står huset upprätt nästa gång vi kommer?

I nästa del berör vi matlagning bredvid öppen eld!