Vilken person lär man känna bäst? Den som man umgås med en timme om dagen i 24 dagar eller den som man umgås med 24 timmar under ett enda dygn? På mitt tidigare sommarjobb på kollo garderade man sig och lät för säkerhets skull de anställda jobba tillsammans dygnet runt i tre veckor.
Fortsätt läsahiking
En adventstur till Ljussjön där inte mycket gick som planerat
Jag hade visionen klar: Vi skulle till de kuperade kullarna i norr, vandra runt i öde skogar, bada vid iskanten i de små skogstjärnarna vi passerade. Det var en bra vision.
Implementerandet av den gick sådär.
Vi kom visserligen till de kuperade kullarna i norr, det stadsnära skogsområde en mil norr om Ludvika som avgränsas av riksvägar 50 och 66 samt länsväg 644. Förvisso skulle vi också komma att vandra runt – i cirklar – i skogarna, men de var inte öde och badandet blev inte så mångsjöat som jag hade avsett. Så här hade planen lytt på förhand:
Fortsätt läsaSjöstatistik 2017. Tillägnad Margot.
Idag kör vi ett annorlunda inlägg. Det är min blogg.
Härom morgonen gick diskussionen varm här på redaktionen på 581 sjöar. Jag satt förstås coronaensam på kontoret, men mina kollegors upprörda röster fick datorhögtalarna att skorra på en volym som påminde om tackropen när Rickard bjöd på kassler med ananas till frukost en helt vanlig torsdag förra hösten. Jag höjde blicken från skärmen, såg bort mot Riddarfjärden, stålgrå i februarigryningen. Det där vattnet kommer från Lilla Låsen, tänkte jag förstrött, eller i alla fall en mycket liten del av det. Lilla Låsen var en trevlig bekantskap. Dess knottfauna mindre så. Undrar vad J gör just nu? Lagar säkert turbon på Saaben, det är väl en lågoddsare, tänkte jag förnumstigt.
Tanstjärn och naturminnen
Inte långt från Tanstjärn i Ludvika kommuns nordligaste delar står resterna av Dalarnas läns första naturminne. Naturminnen har samma juridiska skydd som naturreservat men utgörs av enskilda naturenheter som stenar eller, vanligtvis, träd. Naturminnet på vägen till Tanstjärn tillhör det senare slaget. Det var den 12 oktober 1915 som Karl Erik Forsslund, författare och vid den tidpunkten fd föreståndare vid Brunnsviks folkhögskola, vann gehör för behovet att skydda en mäktig fura öster om vägen upp mot Brynberget, Predikstolen och Tanstjärn. En dikt skrevs till och med till trädets ära, vilken fortfarande står att läsa på en skylt invid trädet. Hundra år efter naturminnesförklaringen står resterna av tallen fortfarande upprätt, numera bara tolv meter hög efter att ha brutits av för trettiotalet år sedan, men fortfarande med den värdighet som det anstår Dalarnas första naturminne.
Fortsätt läsaBloggstatistik 2020
Lika säkert som att du långt in i mars kommer skriva ”-20” när du daterar något och med hårda uppåt- och nedåtgående rörelser förgäves försöker korrigera nollan till en läsbar etta kommer som vanligt på nyårsdagen en summering av året som gått på bloggen. Välkommen!
Fortsätt läsaHamptjärn, den bönsyrseformade sjön
Det finns många tjärnar som heter Hamptjärn i kommunen men det är bara den här som ser ut som en bönsyrsa. Dagens Hamptjärn ligger inte långt från utflyktsmålet Predikstolen och är du sugen på att kombinera dess utsikt med ett repbad är Hamptjärn helt klart att föredra framför grannen Lorttjärn. Den sistnämnda ligger dock väldigt vackert i sin lilla skogsglänta, så varför inte göra ett dubbelt tjärnbesök när du ändå är i krokarna? Eller så nöjer du dig med att titta på utsikten över skogen från Predikstolen som normalstörda människor.
Fortsätt läsaSmala Sandsjöns komplex
Efter ett långt dygn med bad i åtta sjöar, där en eller möjligtvis två skulle kunna räknas som badbara för normalstörda personer, samt en å, tyckte I att vi skulle avsluta turen på en riktig badplats. En där bottnen är någorlunda pålitlig och sålunda inte sluter sig om ens fot och virvlar upp omkring en. Så vi for till Stora Sandsjön, en vacker sjö i en vacker skog, där jag tidigare badat, och I blev nöjd. När vi ändå var där gick vi från badplatsen vid dess södra strand till grannsjön, Smala Sandsjön, för totala tio sjöbad på en tur var ju ändå något som lockade, åtminstone mig.
Fortsätt läsaAlldeles lagom Stora Vittjärn
Vi fortsatte grusvägen söderut efter vårt arla morgondopp i Svensksjön, I och jag. Japp, jag fortsätter med serien Svensksjön 2018 som om ingenting har hänt, snart två år efter senaste kapitlet. Det är det som är så bra med att ha en blogg som man själv bestämmer över. Solen försommarsken på högsta växeln och fick till och med den gamla granskogen att se ljus ut. I visade mig hur man flossade – den stora dansflugan denna vår – men den koordination som detta krävde gick min kropp bet på att uppbringa.
Stora Låsen: tredje gången gillt (Ryberget runt 2018)
”… och sen kommer vi fram till Stora Låsens nordstrand. Där kan vi slå upp tältet direkt på stranden.” Fram till den meningen hade det varit en bra plan både på papperet och i verkligheten. Dagen hade bjudit på många bad i fin natur precis som tänkt, men för avslutningen hade jag missat två viktiga aspekter. För det första innebär en nordstrand om kvällen att solen försvunnit från den. För det andra är sandstränder kalla om nätterna när solen inte längre värmer upp dem, och oavsett tid på dygnet är de hårda – som de små bitar av sten som de faktiskt består av – att sova på.
Fortsätt läsaLångsamt glesnande skog vid Rytjärn (Ryberget runt 2018)
Naturen på Rytjärns östra sida har en utdragenhet som jag verkligen gillar. Skogen glesnar långsamt ur, sakta blir marken våtare. Träden blir lägre, börjar utöva social distansering. Till sist är det bara myr, ödslig som Ekonomikumparken i Uppsala denna märkliga sista april. Och därefter Rytjärn, glittrande i den sena eftermiddagssolen.
Fortsätt läsa
581 sjöar 