Dan Andersson-veckan 2019

(Det här inlägget är inte badrelaterat. Oroa er inte, det är inget som kommer att förekomma särskilt ofta.)

Från idag och fram till lördag 3 augusti 2019 pågår Dan Andersson-veckan i Ludvika och omgivande byar. Poeten firas och koms ihåg med visuppträdanden, konstutställningar och andra kulturella yttringar. Veckan avslutas (eller kulminerar, om ni frågar mig) med Luossafesten i Skattlösberg lördag 3 augusti kl 14.00. Dan Andersson, som bodde i Luossastugan mellan 1911 och 1915, inledde sin författarkarrär under sin tid där. Stugan är öppen som museum under sommaren och veckan efter Dan Andersson-veckan, 5-10 augusti, är det jag som är på plats och guidar er med en resa genom hans liv i ord och musik. Lördagen dessförinnan, alltså 3 augusti, fungerar jag som konferencier på Luossafesten. Det vore roligt om ni kom dit. Det blir uppträdanden och utdelande av priser. Och det serveras kaffe ur porslinskoppar på ett gårdstun mitt ute i finnskogen, bara det är värt ett besök.

Länkar:

Program för DA-veckan 2019: https://danandersson.online/

Hemsida för Skattlösbergs bygdegille, som sköter om Luossastugan: http://www.skattlosberg.se/

Dan Andersson-sällskapets hemsida: http://dansallskapet.hemsida24.se/

Barfota mot Lilla Sömmtjärn (Torrfastsjön runt 2019)

I förra inlägget om turen runt Torrfastsjön hintade jag om en ny bekantskap vad gäller färdsätt. Det har blivit dags att avslöja denna. För M och jag hade vikit av norrut på vägen som skulle ha tagit oss till Lillmatsbyn, men vi skulle ju västerut innan dess. På kartan var nästa färdväg inprickad som stig, men ”tillfälligt vattendrag”/”icke alltid vattenförande bäck” hade varit mer informativt. På kartor brukar sådana utmärkas som ett en streckad flod.

Fortsätt läsa

581 sjöar även på Instagram!

Nu finns 581 sjöar även på Instagram. Där kommer jag att lägga ut bilder från badturerna snabbare än vad som sker här på bloggen. Till exempel har jag lagt upp en bild på mina tidigare vita strumpor från turen runt Torrfastsjön, fastän den ännu inte är färdigredovisad i skrift. Bara en sån sak. Det blir #ThrowbackThursdays och #FreakyFridays må ni tro. Ja, hade jag varit Pellefant hade jag talat om en knakelibraksuccé och sedan gått och gjort livet surt för Filur. Kontot på Instagram är öppet, så följ det gärna. Tack för att ni läser.

Öradtjärn eller Övratjärn, var var vi egentligen? (Torrfastsjön 2019)

Efter Hälltjärn gick M och jag vidare genom värmen och över ett hygge. Det obligatoriska älgpasset hade både stol och termometer.

Nästa mål för dagen var en tjärn som jag nämnt i ett annat inlägg tidigare, nämligen Öradtjärn som har en namne blott tre kilometer söderut. Eller heter de verkligen Öradtjärn, döpt efter ett dialektalt ord för laxöring? Ja, på Lantmäteriets kartor gör de det. Men bland folk som har bott i trakten, och bland de som sätter upp vägskyltar, kallas båda för Övratjärn. Det tycker jag är att krångla till det extra mycket. Hade inte en kunnat heta det ena och en det andra så att det enkelt hade gått att skilja dem åt?

Fortsätt läsa

Näckbladtjärn: Inga förmildrande omständigheter (Ryberget runt 2018)

Jag ska inte beklaga mig. Eller jo, det ska jag. Jag kanske inte borde beklaga mig, för jag var trots allt ute i skogen om sommaren med en god vän och vi hade nästan hela vår badtur framför oss. Men jag tänker beklaga mig ändå. För Näckbladtjärn var ingen vidare bekantskap alls. Visst, jag hade inga stora förhoppningar på en sjö med det namnet avseende badbarheten, men det här var ju inte nice över huvud taget. Så, på det här viset gick det till när 2018 års sämsta bad företogs:

Fortsätt läsa

Sjö nummer 100! Hälltjärn (Torrfastsjön runt 2019)

Föregående inlägg här.

Jag hade redan badat i nio sjöar i Ludvika kommun innan jag fick för mig att jag skulle bada i, tja, alla. Så lägger vi till de nio till de nittio som jag hade badat i inom projektet, innan M och jag såg Hälltjärn glittra där nere i dalen mellan tallarna, innebär det att Hälltjärn blev sjö nummer 100, knappt fyra år in på projektet.

Fortsätt läsa

Torrfastsjön runt 2019

Min biologiske farfars fars hustru hette Elin. Hon var en person med mycket bestämda åsikter om allehanda saker och företeelser. Elins catch phrase när hon ville lägga tyngd bakom någonting var ”Jojomän, det har de sagt på radio från Stockholm.” En av alla saker de rapporterade om på radio från Stockholm var vid den här tiden världsmarknadspriset på dagligvaror, något Elin höll järnkoll på hemma i Stora Hagen i Grängesberg.

Stora Hagen 2013. Foto av Holger.Elgaard hämtat från Wikipedia. CC BY-SA 3.0
Fortsätt läsa

Ryberget runt 2018

Vi börjar en ny följetong idag. I juli 2018 gjorde S2 och jag en tur med övernattning i trakterna runt det sällan omskrivna Ryberget i västra delen av kommunen. Som ni minns var juli 2018 varm (för att inte överdriva) och eldningsförbud rådde i hela landet hur länge som helst. Därför var det putslustigt att vi planerade in vår tur på en dag som skulle visa sig bli lite svalare och också föra med sig en rejäl regnskur framåt eftermiddagen. Allt som allt förde turen dock med sig bad i sju olika vatten och, mestadels, perfekt hajkväder. I det här inlägget ska jag mappa ut rutten (som det heter på modern svenska) och ge lite bakgrund om området. Fortsätt läsa

5-vägskôrse nära Burhöjdstjärn

Efter Dödtjärn och Höjdtjärn finns en av finnmarkens märkligaste platser. Mitt ute i skogen, en fågelkilometer från närmaste byggnad, fem kilometer från närmaste bit asfalt och tretton kilometer med bil från närmaste affär finner vi – en femvägskorsning. Om ni då tänker ”vad är det för speciellt med det” vill jag att ni tänker efter hur många femvägskorsningar det finns i närheten av där ni bor, eventuellt i en av de där städerna med mer än hundra tusen invånare. Ni kanske kommer på en eller annan. Kanske har korsningen i fråga en rondell i mitten. Men de är inte många ens i större städer, femvägskorsningarna, och här stöter vi alltså på en i obebodd skog, där det inte ens historiskt har funnits mer än ett boställe inom den närmaste kvadratkilometern. Om ni fortfarande tänker ”ja, men vad är det för speciellt med det”, ja, då finns det ingenting jag kan göra för er. Ända sedan jag upptäckte den på kartan har jag velat besöka den, fotografera mig i den och ta kort på alla riktningar som vägarna tar utifrån dess mitt. Nu har jag gjort det. Det känns bra. Fortsätt läsa

Övre Noren, skjutbanor och lärdomar från föreningsliv

Intresset för föreningsliv (och därmed insikten att om en vill ha någonting gjort är det lika bra att göra det själv) är något som jag har fått med mig från mor min. Hon har sedan långt före min födelse varit aktiv inom en hembygdsförening i Dan Anderssons hemtrakter, främst som kassör. En årligen återkommande händelse från min barndom var när räkenskaperna skulle gås igenom inför årsmötet ungefär den här tiden på året. Från skrivbordslampans sken ute i hallen kunde jag när kvällen fortskred höra milda svordomar (som t ex ”järnspikar”, och, om det ville sig riktigt illa, ”gudars skymning”) när någon kolumn vid summeringen inte fick det förväntade värdet. Så vitt jag förstod det fick hon alltid ihop det hela till sist ändå, men det verkade inte alldeles lätt att få till alla gånger. Fortsätt läsa