Min biologiske farfars fars hustru hette Elin. Hon var en person med mycket bestämda åsikter om allehanda saker och företeelser. Elins catch phrase när hon ville lägga tyngd bakom någonting var ”Jojomän, det har de sagt på radio från Stockholm.” En av alla saker de rapporterade om på radio från Stockholm var vid den här tiden världsmarknadspriset på dagligvaror, något Elin höll järnkoll på hemma i Stora Hagen i Grängesberg.
Vi börjar en ny följetong idag. I juli 2018 gjorde S2 och jag en tur med övernattning i trakterna runt det sällan omskrivna Ryberget i västra delen av kommunen. Som ni minns var juli 2018 varm (för att inte överdriva) och eldningsförbud rådde i hela landet hur länge som helst. Därför var det putslustigt att vi planerade in vår tur på en dag som skulle visa sig bli lite svalare och också föra med sig en rejäl regnskur framåt eftermiddagen. Allt som allt förde turen dock med sig bad i sju olika vatten och, mestadels, perfekt hajkväder. I det här inlägget ska jag mappa ut rutten (som det heter på modern svenska) och ge lite bakgrund om området. Fortsätt läsa
Efter Dödtjärn och Höjdtjärn finns en av finnmarkens märkligaste platser. Mitt ute i skogen, en fågelkilometer från närmaste byggnad, fem kilometer från närmaste bit asfalt och tretton kilometer med bil från närmaste affär finner vi – en femvägskorsning. Om ni då tänker ”vad är det för speciellt med det” vill jag att ni tänker efter hur många femvägskorsningar det finns i närheten av där ni bor, eventuellt i en av de där städerna med mer än hundra tusen invånare. Ni kanske kommer på en eller annan. Kanske har korsningen i fråga en rondell i mitten. Men de är inte många ens i större städer, femvägskorsningarna, och här stöter vi alltså på en i obebodd skog, där det inte ens historiskt har funnits mer än ett boställe inom den närmaste kvadratkilometern. Om ni fortfarande tänker ”ja, men vad är det för speciellt med det”, ja, då finns det ingenting jag kan göra för er. Ända sedan jag upptäckte den på kartan har jag velat besöka den, fotografera mig i den och ta kort på alla riktningar som vägarna tar utifrån dess mitt. Nu har jag gjort det. Det känns bra. Fortsätt läsa
Intresset för föreningsliv (och därmed insikten att om en vill ha någonting gjort är det lika bra att göra det själv) är något som jag har fått med mig från mor min. Hon har sedan långt före min födelse varit aktiv inom en hembygdsförening i Dan Anderssons hemtrakter, främst som kassör. En årligen återkommande händelse från min barndom var när räkenskaperna skulle gås igenom inför årsmötet ungefär den här tiden på året. Från skrivbordslampans sken ute i hallen kunde jag när kvällen fortskred höra milda svordomar (som t ex ”järnspikar”, och, om det ville sig riktigt illa, ”gudars skymning”) när någon kolumn vid summeringen inte fick det förväntade värdet. Så vitt jag förstod det fick hon alltid ihop det hela till sist ändå, men det verkade inte alldeles lätt att få till alla gånger. Fortsätt läsa
Finndammen, den av de tre dammarna i närheten av Gamla Prästhyttan som ligger närmast riksväg 66, är intressant ur ett namnperspektiv (japp, det blir ett sånt inlägg). Vad döps en plats till? Något som utmärker den, som gör den lätt att särskilja från andra platser*. Därför kan vi av namnet Finndammen och det närbelägna Gamla Finntorpet dra slutsatsen av att så här långt österut sträckte sig inte Finnmarken.
Medan Sverige avnjuter kebabpizzor i blåsten blickar jag tillbaka. Ett år till med Sveriges sjöigaste blogg ligger bakom oss, och det medförde bland annat en unik sommar som gav unik statistik. Fortsätt läsa
Undrens tid är inte förbi. Den tidigare år något bristfälligt planerande S2 tackade nej till badtur den 27 december med motiveringen ”alkoholtekniska skäl”. Vidare redande i detta uttryck kastade ljus på att S2 ämnade samkonsumera en stor mängd sport och öl på annandagen, varpå han inte bedömde sig vara i utflyktsskick dagen därpå. Det är imponerande planerat av en person som vid mer än ett tillfälle har hastat till Statoil strax före tolvslaget på natten efter att ha kommit på att han a) inte har ätit något på hela dagen och b) inte har någon mat hemma. Fortsätt läsa
Att i huvudet och med kartans hjälp planera framtida turer är ett av de stora kringnöjena med det här projektet. Många inom mitt skrå slår nuförtiden både ett och två slag för mindfulness, att vara närvarande i nuet och lägga mindre vikt på det som har varit eller det som komma skall, som ett sätt att minska stress och uppskatta vardagen och nuet. Det har förstås sitt existensberättigande. Vår hjärna är en riktigt nice konstruktion, men den är inte superduperbra på att skilja mellan det som händer just nu, det som redan har hänt eller det som eventuellt kommer att hända. Därav högst påtagliga stresspåslag när du, trots att du kanske är i hemmets trygga vrå, tänker tillbaka på den där jobbiga gången när det blev alldeles uppenbart att du inte hade en aning om vad du pratade om, eller oron inför det där mötet nästa vecka som har potential att bli helt katastrofalt. Händelserna sker inte här och nu, men huvud och kropp reagerar ändå på det som det.
Uppe till vänster, strax till höger om ”Gamla” i Gamla Prästhyttan, ligger dagens badområde. Karta från Lantmäteriet.
Lyckligtvis har hjärnan inte bara dålig tempusuppfattning när det gäller obehagliga saker, utan även när det gäller positiva. Därför finns det högst rationella anledningar att i detalj planera och se framför sig en kommande badtur, för de positiva upplevelserna en sådan förväntas föra med sig fungerar belönande och avstressande fastän de inte har inträffat än. Precis som det för mig fyller ett syfte att åter i detalj i huvudet gå igenom dessa badturer igen när det blivit dags att blogga om dem. Genom att öva sig i denna sistnämnda grej, alltså att med pennans (tangentbordets) hjälp minnas en meningsfull upplevelse i detalj, ökar faktiskt chansen att en blir lycklig. Ett sevärt Ted Talk i ämnet lycka, som bland annat tar upp just detta, finns här.
Vi parkerade vid den streckade vägen åt sydost. Karta från Lantmäteriet.
Novemberbad! För att få till den rätta stämningen i det här inlägget har jag stängt av värmen i rummet med datorn, satt på mig en blå mössa och låter således fingrarna vila någon millimeter ovanför tangenterna istället för att vidröra de kalla plastknapparna när jag funderar över nästa mening. Kanske beror det kalla rummet egentligen på att vi numera betalar vår värme själv och därför är sjukt snåla med den i rum som vi inte använder så mycket. Sant är i alla fall att termometern i rummet står på åtta grader, och kanske är det också sant att det hjälper mig att transportera tankarna inåt landet, tillbaka i tiden två veckor, till en badtur med övernattning i en stuga i skogen. Vi får se.
Omväxling i naturen.
Fler bilder sist i inlägget! Alla fick inte plats bland den löpande texten.
Vi hade gått på en tallhed hela dagen, men nu ändrade skogen karaktär. Tall ersattes av gran, vitmossa gav vika för grönt gräs, den platta heden för några små uppförsbackar.
Jordkällare alternativt garnityr tillhörande skogstroll. Svensksjön, Grangärde församling.
Dagens mål, Svensksjön, låg nära, och att detta en gång i tiden hade varit bebyggda trakter skvallrade resterna av en jordkällare om. Som en tandrad i uppförstoring stack den upp ur grönskan strax öster om Svensksjöåns nordlopp. Fortsätt läsa
581 sjöar 