(Den Mellansjön som nämns i det här inlägget är den som ligger strax söder om Kullen i Grangärde finnmark. För sjön med samma namn vid Fredriksberg, se här.)
Ni vet hur ni ibland känner att ni vill ta hjälp av en 18-åring som levde för 110 år sedan för att beskriva er vardag? Denna känsla är viktig att bejaka, så idag får Dan Andersson åter beskriva skogen strax norr om Norhyttan dit min fru och jag begav oss en solig julidag.
Duggregnet upphörde och S2 och jag
trampade genom sank skog, förbi hjortonblommorna som om ett par månader skulle ha förvandlats till brandgula skapelser som vissa, men inte jag, kallar delikatesser. Stora Långtjärn, i norra änden av samma myr som Lilla Långtjärn, där vi fick lov att bygga en bro, var nästa mål. Kanske verkade den större av tjärnarna något mindre svårbadad – en viss tröst så här på den sena junieftermiddagen. Vi hade tillryggalagt tre tjärnar på tre och en halv timme och två och en halv kilometer* och befann oss alltså lika långt från en bra bit ut i ingenstans – vilket ju var där vi hade parkerat bilen. S2 hade fått exakt ingenting i utdelning på sitt fiskande och längtade förmodligen till en put-and-take-sjö. Kanske var det också därför som han höll extra utkik över sjön, för plötsligt ropade han till. Fortsätt läsa
Jag drömde i natt om en ny produktmärkning som skulle introduceras på den svenska marknaden. Märkningen skulle gälla alla produkter – från vykort via tomater till bensin – och visa konsumenten hur estetiskt tilltalande produkten var. Syftet med märkningen var, förstås, att kunden inte själv skulle behöva bedöma detta, utan tryggt kunna lämna ifrån sig denna tidskrävande och ångestframkallande syssla. Märkningen skulle utföras av ett företag i Kina, och logotypen skulle bestå av en svartvit blomma med lite pixliga kanter, vänd åt höger, ovanför en avlång rad med fem stjärnor mot en röd bakgrund. Så här, för något som har fått tre stjärnor (fast blomman var vissnare i drömmen): Fortsätt läsa
Resumé: S2 och jag har lämnat bilen för strax över två timmar sedan, jag har badat i två ogästvänliga sjöar med en sammanlagd temperatur på 28 grader, vi är båda blöta om fötterna och solen har skinit i några minuter. Det är juni och tolv grader varmt. Fortsätt läsa
Vi kan slå fast det med en gång: Stora Tossatjärn har ingenting attraktivt att erbjuda den landburne badaren. Trots mycket god tillgänglighet med en vacker skogsväg, ljuslila i mitten av midsommarblomster, längs hela nordsidan, var den här badupplevelsen sämst sedan Mellantjärnen, och då räknar jag med lågsäsongsbaden också. Tjärnen lurade mig totalt genom att till synes ha en fullgod, fast botten – ni vet en vanlig, naturskräpig sjöbotten med småpinnar och bark och annat. Därför var det med stor förvåning och mycket förtret som jag tog ett första steg och sjönk ner till knäet i dy. Stängselmosstjärnen gjorde sig påmind, likaså Lilla Käringtjärnen. Van dybadare som jag är vid det här laget visste jag att ett dopp i det här skulle innebära att hela jag skulle bli dyig – och det blev jag ju också, eftersom det inte fanns på kartan att avbryta badet. Vattnet i sig var inte obehagligt med sina 22 grader, men dyn och det som tjänade istället för botten och det snåriga buskaget som utgjorde strand var verkligen inte min kopp te, kaffe eller kombucha. Fortsätt läsa
Innan S och jag besökte gravarna vid Björken tog vi dagens första bad i Långtjärn som ligger på skogen ovanför Norrvik, efter Stora och Lilla Prästtjärn. Valet av Långtjärn var ingen slump, eftersom det för det första ligger en fin badbrygga precis där vägen går mellan sjön och en sommarstuga uppe på en liten höjd, och för att stugan för det andra var till salu, så sannolikheterna att dess ägare a) firade midsommar där och/eller b) skulle misstycka att vi badade där bedömdes som lägre än vanligt*. Läget för sommarstugan är mycket vackert och hade varit perfekt om det inte vore för att vägen, om än sparsamt trafikerad, går precis utanför och alltså mellan stugan och sjön. Sannolikt ligger värdet på stugan ungefär hälften så högt som det skulle ha gjort om vägen hade gjort en avstickare på skogssidan om huset, men nu var det som det var med den saken och endast i mäklarannonsen märktes ingenting av vägen.
”Aaargh!” K viftade i halv panik med handen framför ansiktet och uttryckte sig nedlåtande om den flygande plågan genom att benämna hela varelserna med namnet på en enda i deras fall mycket liten kroppsdel. F2 och jag bestämde oss för att lindra K:s plåga och blandade en Knottdödare åt K, som vägrade ta emot den, varpå knotten fortsatte att attackera honom. Detta tog vi som ytterligare ett bevis för att den legendariska dalska drycken, uppfunnen där och då, hade effekt, men kanske hade den vetenskapliga slutsatsen inte ens godkänts av Paolo Macchiarini. Fortsätt läsa
Det här inlägget kommer tätare på det förra än vad som har varit brukligt på 581sjoar. Det beror på att bloggen i juni har varit mycket sparsamt uppdaterad, först på grund av jobb, sedan på grund av fotbolls-EM. När fotbollen väl tog en paus mellan gruppspel och slutspel sammanföll det med midsommar och allt vad det innebär med att sova med sju sorters kakor under kudden för att drömma om ens framtida diabetes. Med åtminstone jobb och midsommar avklarade utnyttjar jag nu spelavbrotten i matcherna för att komponera ifatt. Fortsätt läsa
Hittills har jag redovisat (nästan) alla sjöar i kronologisk ordning. I sommar tänkte jag prova ett nytt grepp och hoppa mellan redovisningarna av S1:s och min resa i ett sommarvarmt Dalarna under midsommarhelgen och S2:s och min resa i ett vintervarmt Dalarna två helger tidigare. Jag tror att det kommer att ge en dynamisk och spännande upplevelse. Så, tänk Pulp Fiction framöver (fast utan våldsverkan och stilbildande dance moves).
Dagens tur gick från vägs ände precis under t:et i Kampberget, genom dalen åt nordväst till Svarttjärn, vidare med riktning på gemena d:et i Dunderberget mot Dunderbergstjärnen, tvärs över nästa höjd till Lilla Långtjärnen och Stora Långtjärnen, på vars nordostsida i den sol som till sist tittade fram korv inmundigades. Vägen tillbaka gick över Dunderbergets topp precis under u:et i Dunderberget. Totalt en tur på mindre än en halvmil fågelvägen. Vi gick inte fågelvägen. Karta från Lantmäteriet.
En av få öar i den del av Hillen som ligger i Ludvika kommun. Här fotograferad på Juldagen 2014.
När Gårlången har runnit förbi orten Landforsen och den nu inte längre existerande forsen med samma namn* byter Gårlången namn till Övre Hillen och förser sig med både ett förorenat inlopp från Marnästjärnsbäcken, en fin badplats på andra sidan Sandviksudden och en kommungräns. Det finns mycket att skriva om Hillen, vars badplats ligger blott två kilometer från centrala Ludvika. Man kan ta upp Hillängsgruvan, i drift till en sisådär 60 år sedan, med hög manganhalt i den annars något fattiga järnmalmen, och grannen Knipgruvan precis intill badplatsen vilka både användes som beredskapsoljelager för 170 000 kubikmeter olja innan staten tyckte att beredskap kändes väldigt mycket 1980-tal och tömde dem. Man kan ta upp Hillängens idrottsplats, där Ludvika FK slog GIF Sundsvall med 6-1 och Pär Östlund gjorde hattrick 1998, och man nämna att det nuvarande namnet ABB Arena inte alls är ett lika vackert namn som Hillängens idrottsplats. Man kan peka på att Mor Annas äng är ett fint rekreationsområde trots att de har flyttat grillplatsen till andra sidan Biskopsnäset, och att sommarstugorna norr om Mor Annas äng helt klart har ett bra läge.
Stads- och genomfartsnära bad. Vägen som försvinner österut i bild går till Smedjebacken och sedermera Västerås och Stockholm. Karta från Lantmäteriet.
581 sjöar 