Kolbäcksån är Mälarens näst största tillflöde, vilket betyder att en betydande del av det vatten som stockholmare dricker, njuter av att titta på och dumpar senare uppfiskade potentiella palmevapen i i själva verket är begagnat vatten som ludvikaborna har tröttnat på. Jag skulle ljuga om jag skrev att den tanken skänker mig mycket glädje i vardagen, men nog kan jag le i mjugg vid särskilt utvalda tillfällen åt detta faktum. Kolbäcksån själv tror jag är ganska likgiltig inför det här; jag föreställer mig att den är upptagen med att gräma sig över att den bara är 199 km och inte 200 km lång. Fortsätt läsa →