sjö

Rösjön – gruv-lakvatten rakt in i DIN kran

/ Martin / 3 kommentarer

Gruvbrytningen i Bergslagen har påverkat landskapet i skogarna. Även vid relativt små gruvor syns spåren än idag, trots att det gått många år sedan gruvorna lades ner. En av alla platser som påverkats är Rösjön, en långsmal sjö högt upp i skogarna ovanför Brunnsvik. Redan på 1700-talet bröts här silver. I modern tid återupptogs verksamheten 1922–1935, och avfallet från gruvindustrin leddes ut i sjön utan rening, så som brukligt var.

Från södra stranden märks ingenting av någon tidigare gruvdrift.

En metod för att utvinna silver ur berget kallas cyanidlakning. Krossad malm får ligga i en cyanidlösning och gotta till sig, sen tillsätter man aktivt kol och kör en elektrolys för att få silvret att fälla ut. Cyanidlösningen? Den spolades ut i sjön. Dag ut och dag in. Vid ett tillfälle, berättade en fd gruvarbetare [1], var sjön under några dagar alldeles löddrig och nästan all fisk i sjön dog, flöt runt på rygg uppe vid ytan. Vid stranden, där gruvbyggnaderna låg, är växtligheten nästan 90 år senare fortfarande väldigt sparsam.

Norra stranden, där anrikningsverket stod, bär på desto fler spår av mänsklig påverkan.

En förgiftad sjö. Tyvärr inte den enda i de här trakterna. Men Rösjön sticker ut på grund av dess senare användningsområde. I mitten på förra århundradet, bara tjugo år efter gruvdriftens biprodukter slutade skickas ut i sjön, tjänade den som – dricksvattentäkt. Innan Brunnsvik och Sörvik fick dricksvatten inifrån Ludvika togs det alltså från en sjö där man blott tjugo år tidigare släppt ut gifter som dödat nästan all fisk och fått vattnet att se ut som det kokade. (I den misslyckade jakten på att verifiera den uppgiften hittade jag att en vattenledning drogs från sjön till Brunnsviks folkhögskola redan 1923, samma år som gruvan öppnade. [2])

Med gruvutsläppen i åtanke var det med viss spänning jag tog mig till Rösjön för bad nu i somras. Med mig var S2 och S2:s fiskespö för första gången på tre år. Fisken hade kommit tillbaka till Rösjön och nappade lydigt på jiggar och drag, vilket alltid gör S2 munter och får honom att prassla entusiastiskt med sin plastpåse som innehåller allt från fiskedrag till kanelgifflar. Jag blev också entusiastisk. Dög Rösjön för dagens fiskar att bo i (och gårdagens sörviksbor att dricka från) skulle det duga för mig att bada i.

Munter S2.

Jag klev i nedanför där anrikningsverket stod, där växtligheten kanske borde ha kommit tillbaka vid det här laget, och simmade ut, ställde mig raklång i vattnet. Jag såg mina bleka fötter, och, en bra bit under dem, botten. Inte heller i sjön hade växtligheten återkommit. Klart vatten är häftigt för en person från insjöarnas rike. Men bara när det uppträder som en anomali; som ni kanske minns är jag skeptisk till det här med hav. Rösjöns norra sida är värd ett besök för såväl sjö- som gruvintresserade personer. Och för dem som tycker om Super Mario Bros-graffiti (se längst ner).

Rösjön

Löpnummer: 160
Höjd över havet: 271 meter
Område: Norrvik

Väder: 20 grader, halvklart
Vattentemperatur: 20,5 grader
Botten: sten (3)
Vatten: klart men kanske inte av en bra anledning (4)
Strand: brant sluttande sten (3)
Placering: på skogen ovanför Brunnsvik (3)
Tillgänglighet: precis bredvid vägen (5)
Faciliteter: bänk utan ryggstöd, eldstad
Officiell badplats: nej
Folk: 2 personer i bil åkte förbi
Fiskesjö: nej
Närmaste andra sjö: Gussjökalven (600 meter) (del av Gussjön, vars huvuddel ligger 750 meter bort)
Återvända: kanske

[1] https://www.lekomberg.se/Silvergruvans-gruva/

[2] https://www.ludvika.se/download/18.3aacf07316cfaf12957243fc/1568122645032/KSau2018-03-27-kallelse-och-handlingar.pdf

Bonusbilder

Fyra badande i Ormtjärn

/ Martin / 3 kommentarer

Vi hade laddat med vatten ur Patronkällan längs ridstigen och stod nu redo att lämna Gravendal bakom oss. De skogsklädda bergen i Ludvikas sydvästra hörn väntade otåligt på oss, trummade med trädrötter och stampade med sandåsar i väntar på vår ankomst. Solen sken och en lätt vind fläktade finnmarken. Varför kommer de aldrig någon gång? susade sälg och sjöng pil. Tja, vi kom inte för att jag hade tappat min banan och vänt åter för att hämta den, ty bananer växer inte på träd i finnmarken. Men så – plötsligt – tågade vi fram på rad längs skogsstigen, fyra vandrare med attiraljer som sträckte sig från mina kamraters korrekta vandringskängor till mina utslitna innebandyskor och färgglada surfbräda i plast. Det här blir intressant, tänkte de skogsklädda bergen.

Fortsätt läsa →

Swimrun 581:2021 Stora Fågeltjärn den gröna

/ Martin / 8 kommentarer

Under swimruns är det viktigt med energipåfyllning har jag förstått. Jag ville inte att vi skulle vara sämre under min variant. Därför tog vi lunch och kaffe när vi sprungit fram till vindskyddet vid Stora Fågeltjärn då det ändå sammanföll med en regnskur. Springappen stod på 4,40 km, så vi hade 0 kilometer löpning kvar – men hälften av baden. Den disponeringen kan man ha åsikter om, men som jag skrev i förra inlägget är jag glad över att kunna springa över huvud taget. I hade å sin sida, av andra anledningar, inte sprungit sedan Tage Erlander var statsminister, så det var allt annat än två vana löpare som nådde fram till målet vid vindskyddet.

Konstigt uttryck det där. ”Allt annat än”? Det var det ju rakt inte. De allra flesta saker var vi ju inte alls. Vi var ju, till exempel, verkligen inte två exemplar av originalutgåvan av Mark Z Danielewskis House of Leaves, även om det nästan hade varit mindre märkligt än vad den boken är.

Fortsätt läsa →

Västra Hedtjärn, bildskön och förbisedd

/ Martin / 3 kommentarer

Västra Hedtjärn är en av de mest fotogeniska tjärnarna i kommunen. Vet den om det? Ja, absolut. Den glittrar i solljus och ligger dramatisk under regntunga skyar, alltmedan den lyhört samspelar med skuggorna från Isberget och de grönblåa nyanserna bortifrån Bråtberget. Men dess gröngula myrar intill strandkanterna beskådas av alltför få. Grusvägen som sveper förbi Västra Hedtjärns sydvästra strand är sparsamt trafikerad, och inga turister vilar vid dess stränder. Sjön skulle gärna vara lika välfotograferad som Väsman och lika välbadad som Norra Hörken men drog en ensligare lott i placeringslotteriet där för tiotusen år sedan.

Västra Hedtjärn sommaren 2021.

Därför uppskattar den när jag kommer och fotograferar den. Så har skett två gånger; vid första tillfället var den ett utvalt mål men vid det andra var jag temporärt osäker över min position och råkade därför bada i den igen. Mitt första besök ägde rum tillsammans med S 2018, en varm juliförmiddag som gjord för att gå över en talldoftande hed på jakt efter badställen. Och så låg den plötsligt där, till vänster om vägen, 21,5 grader varm och med brunt, klart vatten. Snyggt! Men hur skulle det gå att ta sig i?

Västra Hedtjärn sommaren 2018.

Fler än vi har trots allt vett att utnyttja Västra Hedtjärns skönhet. Vid stranden ligger ekor uppdragna, och bryggor underlättar för fiskaren att torrskodd stå nära sjökanten. De underlättar också att ta sig i och upp ur sjön, men saknar de stege är det inte så mycket enklare med brygga som man kan tro. Armstyrkan behöver vara större eftersom man inte gärna vill skrapa magen mot bryggkanten, på det vis man med fördel kan göra mot myrkanten. Å andra sidan är det lättare att hålla koll på kärrspindlar där brygga finns, så man inte kommer upp med en sådan på magen eller i hatten.

Sjögrönska.

Västra Hedtjärn utgjorde S och mitt sista bad på den här turen, som hade inletts dagen före med Näckbladtjärn, Sumparna, Rybergsforsen, Rytjärn och Stora Låsen. Vägen till Västra Hedtjärn från Stora Låsen gick förbi en älg, en stenig Låsen-strand och två runda tjärnar utan namn som sannolikt skapats av död-is när isen drog sig tillbaka, likt Sumparna. Jag gillar den här delen av kommunen. Det är långt mellan människorna men kort mellan tjärnarna, där de ligger vid kullarnas fötter. En kuriositet är att det finns två Äskberget varemellan Västra Hedtjärn, Östra Hedtjärn, Fisklösen och Långtjärn ligger. Vilket av dem var det som nämndeman Johannes Sigfridsson Honkainen fick tillåtelse att uppodla 1750, tro?

Röd stjärna för badställe 2018, grön stjärna för badställe 2021. Karta från Lantmäteriet.
Karta för er som inte tycker Frösaråsen är en tillräckligt stor ort att orientera sig efter. Från Lantmäteriet.
Inte behöver den filter egentligen, Västra Hedtjärn. Men nu blev det ett ändå. Viken längst till höger är den där båten på bilden ovan ligger.

Västra Hedtjärn

Datum: 2018-07-15
Löpnummer: 79
Höjd över havet: 307 meter
Område: Midnattshöjden

Väder: 22 grader, halvklart
Vattentemperatur: 21,5 grader
Strand: fin myr (3)
Botten: okänd (-)
Vatten: klart och brunt (3)
Omgivningar: tallhed (4)
Utsikt: kuperad skog (4)
Tillgänglighet: några myrmeter från stigen och vägen (4)
Placering: nordost om Fredriksberg (2)
Faciliteter: fiskebryggor, eldstad
Folk: 0
Officiell badplats: nej
Fiskesjö: nej
Återvända: kanske

Fler hedtjärnar:
Östra Hedtjärn
Nedre Hedtjärn
Hedtjärn
Lilla Hedtjärn

Bonusbild:

Stenig strand/torrlagd sjöbotten vid Stora Låsen.

En adventstur till Ljussjön där inte mycket gick som planerat

/ Martin / 7 kommentarer

Jag hade visionen klar: Vi skulle till de kuperade kullarna i norr, vandra runt i öde skogar, bada vid iskanten i de små skogstjärnarna vi passerade. Det var en bra vision.

Implementerandet av den gick sådär.

Vi kom visserligen till de kuperade kullarna i norr, det stadsnära skogsområde en mil norr om Ludvika som avgränsas av riksvägar 50 och 66 samt länsväg 644. Förvisso skulle vi också komma att vandra runt – i cirklar – i skogarna, men de var inte öde och badandet blev inte så mångsjöat som jag hade avsett. Så här hade planen lytt på förhand:

Fortsätt läsa →

Horntjärn (känd från tv)

/ Martin / 2 kommentarer

I stod med mobilkameran redo. Jag tvekade några ögonblick, där jag stod med fötterna på en smal sten belägen strax under ytan i den lilla skogstjärnen. Liggbad var aldrig behagliga, men när det nu dessutom skulle förevigas på rörlig bild fick inget gå snett. Till sist tog jag ett stadigt tag om det blåa repet och lutade mig bakåt.

Repet sitter stadigt.
Fortsätt läsa →

Mörthöjdsflynas matematik

/ Martin / 9 kommentarer

Oftast är det enkelt. En sjö har en del och ett namn i tydlig singularisform. Någon enstaka gång delar två små sjöar på ett namn, t ex Hälltjärnarna, men det är fortfarande inget problem på taket, biffen är spikad och allt sånt där, för det finns inga frågetecken om vilka, eller hur många, vattensamlingar som åsyftas. Även om det inte alltid är lättbadat är det lätt att förstå vad som ska göras.

Och så finns det Mörthöjdsflyna.

Fortsätt läsa →

Stora Låsen: tredje gången gillt (Ryberget runt 2018)

/ Martin / 7 kommentarer

”… och sen kommer vi fram till Stora Låsens nordstrand. Där kan vi slå upp tältet direkt på stranden.” Fram till den meningen hade det varit en bra plan både på papperet och i verkligheten. Dagen hade bjudit på många bad i fin natur precis som tänkt, men för avslutningen hade jag missat två viktiga aspekter. För det första innebär en nordstrand om kvällen att solen försvunnit från den. För det andra är sandstränder kalla om nätterna när solen inte längre värmer upp dem, och oavsett tid på dygnet är de hårda – som de små bitar av sten som de faktiskt består av – att sova på. 

Fortsätt läsa →