Där inlandsisen gjorde Sumparna (Ryberget runt 2018)

Idag blev det så långt och så många olika spår att vi provar oss på underrubriker.

Strandbild. Sumparna, Ludvika kommun, 14 juli 2018.

Rekapitulation

Turens första sjö, Näckbladtjärn, var ett av de sämsta baden någonsin, men nu sken solen och vi gick österut längs tallheden. Söder om oss låg Isberget, en nordsluttning som fått sitt namn för att is ligger kvar länge om vårarna, mellan de djupa skrevorna i den steniga terrängen. Så här års, mitt under värmeböljan i juli 2018, lär all snö ha smält för längesen, namnet och egenskaperna till trots.

Förväntningar – och Dr Snuggles

Apropå dåliga bad hade jag farhågor om att de två småpölarna Sumparna inte heller skulle vara så superduperbehagliga, med tanke på deras namn och allt, men här hade jag fel. Istället för två förväntade dyhål fick vi stifta bekantskap med projektets eventuellt första död-is-sjöar. Lustigt ord. Skulle gå att skriva utan bindestreck men då skulle i alla fall någon haka upp sig på ordet dödis och se det som samma typ av ord som t ex Råttis i Dr Snuggles, och det skulle vara förvillande. Apropå Dr Snuggles skulle jag behöva ha en leta-rätt-på-allt-maskin när jag är ute på mina turer och hastigt packar ner termometern i närmaste ficka och sedan inte hittar den. Men nu var det varken det eller Dr Snuggles jag skulle skriva om. Jag skulle skriva om istiden och när den slutade. Då formades nämligen Ludvika kommuns topografi så som vi känner den idag (i stora drag).

Fortsätt läsa

På spaning efter Rämens sjunkna ö

Det här blir ett lite annorlunda inlägg. Som titeln anspelar blir det också ganska långt, om än inte de 1 267 069 ord som utgör Marcel Prousts kakbok. Ni ska få följa med på en guidad tur om det som på psykologspråk kan kallas de etablerande omständigheterna kring det här projektet. Det kommer bli massor med avstickare från huvudspåret, men jag lovar att vi hela tiden kommer kunna skönja en röd tråd i det hela. Låt gå för att tråden ibland kommer ha trasslat ihop sig ganska ordentligt, att det kan vara frustrerande att reda ut sådana härvor och att det ibland bara kommer att gå att betrakta sagda tråd genom en repig plexiglasskiva. Men ändå, tråden är där, så välkomna in. Jag klipper era biljetter här. För allt i världen, lämna inte gruppen. Fortsätt läsa

Med filmare och kock till Norra Kullertjärn (del 1/3)

I förra inlägget hintade jag om att jag skulle ha med mig Södra Dalarne TV på nästa badtur. Vad jag sparade var att jag också hade med mig min gode vän H, som är kock. Det är lyxigt. Från att på höstturen 2016 tyckt att det var att slå på stort med pulvermos istället för bröd till korven gick jag till att ha med en kock som grillar kyckling bredvid öppen eld och serverar den med hempicklad lök och egengjord kombucha. Så höjer man ribban! Men kombuchan & c:o tar vi först i nästa inlägg. Vi ägnar det här åt filmandet och badandet:

Med oss till Norra Kullertjärn hade vi Johannes Graaf, filmare från Södra Dalarne TV och vinnare av ett kulturpris som jag är glad över att bara ha varit nominerad till. Johannes tiominutersdokumentär om mig och mitt badande går att se på Youtube och på Facebook! Här är vad jag tänker kalla för dess title screen, i brist på korrekt fackuttryck:

Stillbild ur filmen 581 sjöar. Foto: Johannes Graaf, Södra Dalarne TV.
Är man med på film klär man sig i sin snyggaste mössa, sina minsta badbyxor och drar in magen. Foto: H
Fortsätt läsa

Elda i regn vid Torrfastsjön

Det är någonting visst med att äta mat som en har lagat själv över öppen eld. Föregås den dessutom av ett visst mått av fysisk ansträngning är det ännu bättre. Följaktligen var den middag bestående av halloumi wrap med allehanda tillbehör mycket välsmakande, efter M:s och mina besvär med att få till en glöd att grilla över.

Tältplats.

Tältgolvet hade vi just brett ut innan regnet kom, och därefter kunde vi iklädda regnställ i lugn och ro resa tältet. Vi väntade sedan inne i tältet förgäves på att regnet skulle avta. Om det var hungern eller att jag tagit av mig mina dubbla par strumpor som var främsta anledningen till att vi slutligen begav oss ut i regnet för att göra upp eld vet jag inte.

Fortsätt läsa

Barfota mot Lilla Sömmtjärn (Torrfastsjön runt 2019)

I förra inlägget om turen runt Torrfastsjön hintade jag om en ny bekantskap vad gäller färdsätt. Det har blivit dags att avslöja denna. För M och jag hade vikit av norrut på vägen som skulle ha tagit oss till Lillmatsbyn, men vi skulle ju västerut innan dess. På kartan var nästa färdväg inprickad som stig, men ”tillfälligt vattendrag”/”icke alltid vattenförande bäck” hade varit mer informativt. På kartor brukar sådana utmärkas som ett en streckad flod.

Fortsätt läsa

581 sjöar även på Instagram!

Nu finns 581 sjöar även på Instagram. Där kommer jag att lägga ut bilder från badturerna snabbare än vad som sker här på bloggen. Till exempel har jag lagt upp en bild på mina tidigare vita strumpor från turen runt Torrfastsjön, fastän den ännu inte är färdigredovisad i skrift. Bara en sån sak. Det blir #ThrowbackThursdays och #FreakyFridays må ni tro. Ja, hade jag varit Pellefant hade jag talat om en knakelibraksuccé och sedan gått och gjort livet surt för Filur. Kontot på Instagram är öppet, så följ det gärna. Tack för att ni läser.

Öradtjärn eller Övratjärn, var var vi egentligen? (Torrfastsjön 2019)

Efter Hälltjärn gick M och jag vidare genom värmen och över ett hygge. Det obligatoriska älgpasset hade både stol och termometer.

Nästa mål för dagen var en tjärn som jag nämnt i ett annat inlägg tidigare, nämligen Öradtjärn som har en namne blott tre kilometer söderut. Eller heter de verkligen Öradtjärn, döpt efter ett dialektalt ord för laxöring? Ja, på Lantmäteriets kartor gör de det. Men bland folk som har bott i trakten, och bland de som sätter upp vägskyltar, kallas båda för Övratjärn. Det tycker jag är att krångla till det extra mycket. Hade inte en kunnat heta det ena och en det andra så att det enkelt hade gått att skilja dem åt?

Fortsätt läsa

Näckbladtjärn: Inga förmildrande omständigheter (Ryberget runt 2018)

Jag ska inte beklaga mig. Eller jo, det ska jag. Jag kanske inte borde beklaga mig, för jag var trots allt ute i skogen om sommaren med en god vän och vi hade nästan hela vår badtur framför oss. Men jag tänker beklaga mig ändå. För Näckbladtjärn var ingen vidare bekantskap alls. Visst, jag hade inga stora förhoppningar på en sjö med det namnet avseende badbarheten, men det här var ju inte nice över huvud taget. Så, på det här viset gick det till när 2018 års sämsta bad företogs:

Fortsätt läsa

Sjö nummer 100! Hälltjärn (Torrfastsjön runt 2019)

Föregående inlägg här.

Jag hade redan badat i nio sjöar i Ludvika kommun innan jag fick för mig att jag skulle bada i, tja, alla. Så lägger vi till de nio till de nittio som jag hade badat i inom projektet, innan M och jag såg Hälltjärn glittra där nere i dalen mellan tallarna, innebär det att Hälltjärn blev sjö nummer 100, knappt fyra år in på projektet.

Fortsätt läsa