Två tjärnar och en lunch senare gick vi längs den hundraåriga grusvägen och upptäckte att vattnet började ta slut. Inte vattnet i sjöarna, även om vattenståndet var lägre än normalt, men väl vattnet i våra vattenflaskor. Därför blev vi glada över att genom den stilla vinden höra porlet från en skogsbäck, som kastade sig nerför på sin väg från Brakotjärn till Stentjärn. Ett så idylliskt rinnande vatten är friskt vatten, resonerade jag, och om det var så eller om vi hade otur och tappade upp våra flaskor med vatten kontaminerat med dött djur eller spillning från dött eller levande djur lär vi aldrig få veta, men det återkommer vi till i senare inlägg. Fortsätt läsa
vandring
Svandyk i Brakotjärn (Skifsen runt 2017)
Gräset var vått men inte stigen. Himlen var mulen men inte regnig. Jag hade gummistövlar. Till och med I hade gummistövlar. Skifsen runt 2017 startade med en behaglig promenad längs Skifsenleden, en 22,5 km lång vandringsled mellan Säfsen och Skifsen. Vi skulle förstås inte gå hela leden, för den går bara direkt förbi sex sjöar och det är lite dålig utdelning för två mils vandring. Som jämförelse har jag planerat turer med det dubbla på halva sträckan. Dagens plan var alltså någonting däremellan. Brakotjärn skulle bli vårt första av sex badstopp under nio kilometer. Tja, sju badstopp blev det ju, men i sex unika sjöar. Fortsätt läsa
Skifsen runt 2017
Ibland behöver en ändra sig. Vara flexibel. Tänka om och tänka nytt. På jobbet är det inga problem för mig. Jobbar en med människor går det sällan att följa en detaljerad planering och en hittar sig ofta i situationer där improvisation är vägen framåt. På fritiden och ute i skogen är det skillnad. Har jag planerat en badtur som innebär 7,5 kilometers gång i stiglöst land, nio sjöar, sex berg och en massa barr i gummistöveln tycker jag alls inte om när verkligheten sätter käppar i hjulet för mig. Det gjorde verkligheten denna 5 augusti, när I och jag hade planerat att följa upp fjolårets Motvindsbad med en tur med betydligt behagligare väder. För vädret hotade med att inte vara ett dugg behagligare och den stiglösa skogen var nyregnad och tanken på att sova i tält under skyar som verkade kunna öppna sig när som helst lockade inte särskilt mycket. Fortsätt läsa
Motvindsbad 4: Varg och besvikelser på Stora Kullerberget (del 1)
Efter tre kalla bad (här, här och här) i hög blåst ska jag ta er med på avslutningen på en dag där mycket gick fel och än mer oss emot. Ni ska få följa med ner till projektets absoluta bottennivå, trots altituden, och se hur litet som krävdes för att ta sig upp därifrån igen. Ta på er något vindtätt och ät ordentligt så går vi.
Motvindsbad 2: Säfssjön – besynnerliga rör och normala kantareller
Precis som Älgsjön ligger Säfssjön i Fredriksberg och har en officiell badplats (dock inte kommunal), vilket ger en badplats på 304 invånare vilket sannerligen inte är illa. Vi, I och jag, var dock inte på väg till dagens andra iordningställda badplats. För en sjö med en så märklig geografisk formation som Tjärmanen skulle givetvis bebadas från udden i fråga. I sjöns norra ände är en istappliknande spets fäst, 400 meter lång och ibland så smal som några få meter, och jag ville förstås se hur den såg ut inte bara på kartan utan även i verkligheten.
Dunderberget 3: Brobygge till ö i Lilla Långtjärn
Resumé: S2 och jag har lämnat bilen för strax över två timmar sedan, jag har badat i två ogästvänliga sjöar med en sammanlagd temperatur på 28 grader, vi är båda blöta om fötterna och solen har skinit i några minuter. Det är juni och tolv grader varmt. Fortsätt läsa
Ludvikas dolda sandstrand finns vid Storsjön*
Om du korsar en dalahäst med en giraff, vänder den upp och ner och tittar på den från sidan ser du ungefär samma form som Storsjön har. Om inte det är skäl nog att besöka sjön har den också en fin sandstrand där chanserna att du får vara i fred är bland de största i kommunen. Stranden ligger nämligen en kilometer stiglös skog från närmaste väg. Hit begav oss S2 och jag en mulen julieftermiddag i jakt på bad- och fiskevatten. Fortsätt läsa
Lejbergstjärn
Vad är det första man gör när man har nått sitt mål, efter en och en halv timmes promenad i stiglös terräng, rakt ut i vildmarken? Man ringer ett videosamtal till sin fru för att bevisa att man är framme. I alla fall om man är min vän F. Målet för dagen var Lejbergstjärn, och från förra veckan minns ni den fantastiska cliffhangern som hintade om att ni skulle få reda på vad som är så unikt med den. Tiden är nu mogen för dess avslöjande: Fortsätt läsa

