Efter Dödtjärn och Höjdtjärn finns en av finnmarkens märkligaste platser. Mitt ute i skogen, en fågelkilometer från närmaste byggnad, fem kilometer från närmaste bit asfalt och tretton kilometer med bil från närmaste affär finner vi – en femvägskorsning. Om ni då tänker ”vad är det för speciellt med det” vill jag att ni tänker efter hur många femvägskorsningar det finns i närheten av där ni bor, eventuellt i en av de där städerna med mer än hundra tusen invånare. Ni kanske kommer på en eller annan. Kanske har korsningen i fråga en rondell i mitten. Men de är inte många ens i större städer, femvägskorsningarna, och här stöter vi alltså på en i obebodd skog, där det inte ens historiskt har funnits mer än ett boställe inom den närmaste kvadratkilometern. Om ni fortfarande tänker ”ja, men vad är det för speciellt med det”, ja, då finns det ingenting jag kan göra för er. Ända sedan jag upptäckte den på kartan har jag velat besöka den, fotografera mig i den och ta kort på alla riktningar som vägarna tar utifrån dess mitt. Nu har jag gjort det. Det känns bra. Fortsätt läsa
vandring
Bloggstatistik 2018
Medan Sverige avnjuter kebabpizzor i blåsten blickar jag tillbaka. Ett år till med Sveriges sjöigaste blogg ligger bakom oss, och det medförde bland annat en unik sommar som gav unik statistik. Fortsätt läsa
Svensksjön en sval kväll
Omväxling i naturen.
Fler bilder sist i inlägget! Alla fick inte plats bland den löpande texten.
Vi hade gått på en tallhed hela dagen, men nu ändrade skogen karaktär. Tall ersattes av gran, vitmossa gav vika för grönt gräs, den platta heden för några små uppförsbackar.
Jordkällare alternativt garnityr tillhörande skogstroll. Svensksjön, Grangärde församling.
Dagens mål, Svensksjön, låg nära, och att detta en gång i tiden hade varit bebyggda trakter skvallrade resterna av en jordkällare om. Som en tandrad i uppförstoring stack den upp ur grönskan strax öster om Svensksjöåns nordlopp. Fortsätt läsa
Trädgårn, Grand och Hedtjärn
Dagens inlägg berör tre platser i Ludvika kommun. Hedtjärn, ute i skogen åt väster, samt Grand och Trädgårn som delar på samma cirkel mitt inne i stan.
När jag i början av 00-talet just hade blivit myndig och fick komma in på krogen utan att min äldre vän T behövde snacka in mig (på ett ställe med 23-årsgräns, icke desto mindre. Detta var på den tiden jag var nöjd med att misstas för sex år äldre) fanns det två ställen att välja på i Ludvika. Det ena var Trädgårn, som var ett sunkigt ställe i korsningen Fredsgatan-Carlavägen, och det andra var Grand, som var lite fräschare och låg på Storgatan. Grand hade en klibbig kortklippt heltäckningsmatta i baren och var trots detta det fräschare etablissemanget. Båda ställena är stängda nu. Trädgårn rev de till och med, för säkerhets skull. Fortsätt läsa
Över heden nedåt Lilla Hedtjärn
Den aktuella heden heter Tuppmossheden och ligger intill Tuppmossen som vi stiftade bekantskap med vid besöket till Krusentorpas hål.
På hitsidan var det ont om iklivningsställen.
Och om de tre senaste baden bjudit på positiva överraskningar var det här dags för ett mediokert, dock inte utan överraskning*. Samma sorts svårgångna skog som omgav (södra) Vittjärn återfanns även vid Lilla Hedtjärn, så det var något av en lättnad när den gav vika för myrmark. Skor togs av, badtofflor togs på – och så kom överraskningen. Att en sjunker när en bit i myren och får klafsa sig fram längs strandkanten är inget nytt. Men att myren är så kall att en fryser om fötterna händer sällan när sjön bredvid åtminstone är 17 grader varm. Men här hände det. Termometern visade vid myrvattenmätning 10 grader! Kanske gick här samma källåder som rinner ihop med Storsjöån. Klart är att ett område på tiotals kvadratmeter höll källtemperatur. Sjön i sig var som nämnt i alla fall normalvarm; termometern orkade upp i 17,5 grader. Vi fick gå runt en del av tjärnen för att hitta kombinationen strandnära träd (till repet) och hyfsat djup så vi kunde ta oss i och upp. Upplevelsen som helhet lockade inte till merbad eller återvändo.
Vem var Krusentorpa och vad skulle hen ha tyckt om att jag badade i hens hål?
Majeftermiddagen gick mot tidig kväll medan vi något tvekande tog av från skogsvägen och klev ut i ”sankmark, skogsbevuxen”, ett område som gjorde skäl för sin beteckning på kartan. Vi hade många meter med sannolikt ganska blöta fötter framför oss; två vattenfyllda fördjupningar i Tuppmossen var vårt mål. Fördjupningarna bar namnet Krusentorpas hål. Här skulle badas.
Överraskningen i Vittjärn (Svensksjön 2018)
En av de stora drivkrafterna med att så i detalj utforska en kommuns geografi är viljan att bli överraskad. Att hitta den där platsen som är sevärd och njutbar men som inte är utmärkt som sådant på kartan och som inga skyltar visar till. Som inte ens Tomas Ljungs utmärkta Strövtåg i Ludvika nämner i den minsta fotnot. I och jag hittade ett sådant ställe i förra inlägget, där kallkälla och å gjorde gemensam sak och bjöd på en säregen badupplevelse. Någon kilometer längre ut på tallheden kom nästa! Fortsätt läsa
En å och en källa på köpet
Efter knappa tio år och bara ett fall från skrivbordet och blott en händelse med olyckligt placerade magneter som orsakade rökutveckling valde min dator att ge upp. Bara så där. Helt oförutsägbart. Därför skrivs det här inlägget på en telefon, och därför blir det kortare än vanligt. Att det heller inte har kommit förrän nu beror på omvärldsomständigheter som min dragelse till att följa olika sammansättningar av yngre män som sammanstrålat på utvalda platser i Ryssland för att motionera tillsammans.
Över gammal åkermark ner till Nordsjön
Åker med gles skördningsfrekvens.
Efter tystnaden vid Harkullhöjden gick vi längs den västra sidan av Skifsen i ordnad granskog, planterad på mark som en gång i tiden mödosamt röjts fri från sten för att bli nästan lika mödosamt odlad. Fortsätt läsa
Den genomsnittliga sjön (Kviddtjärn; Skifsen runt 2017)
Hallonhygge. Skärsjön eller Mörttjärn i bakgrunden.
Efter Stentjärn satte vi av rätt upp i en skog som inte längre fanns. Hygget var bra för utsikten och för hallonsnåren. Solen tittade också fram. Det var bra så länge vi stod stilla och åt hallon*. När vi började röra på oss igen, uppåt och uppåt, blev det varmt, för efter Stentjärnsbadet hade vi satt på oss regnbyxor eftersom det var blött i skogen och några stänk hotade om mer vertikal väta. Till sist, efter fyrtiofem höjdmeter och åttahundra längdmeter i ostigat hygge och ostigad skog, stod vi och tittade på Kviddtjärns solglitter. Som väntat låg den mitt ute i skogen utan någon bebyggelse i närheten. Som oväntat låg det en båt på andra sidan, och inte långt ifrån den något som såg ut som en brygga. Hitsidan av sjön var inte badvänlig, så vi gick till bryggan. Fortsätt läsa
581 sjöar 