Hösten 2019 blev året då allmänheten fick chansen att bli varse om att det finns en man som ska bada i alla 581 sjöar i Ludvika kommun: I september gjorde Naturmorgon i P1 en intervju med mig om mitt badande, och bara någon vecka efter det fick jag yttra mig i samma ämne för Tilde de Paula i direktsändning i TV4. Besökarantalet på bloggen siktade mot trädtopparna, missade och försvann i atmosfären någonstans ovanför Ickorrbotten.
Fortsätt läsavandring
Kristi Himmelsfärdsbad 2019: Hällsjön
När jag skriver det här i december är det plusgrader, blåsigt och regn utanför fönstret. Ungefär samma väder, om än något varmare, var det för ett halvår sedan när datumet skrevs 30 maj. Det var långhelg och I och jag hade bokat in en dagsbadtur. Vi hade inte bokat in 10 grader och lätt regn hela dagen men det fick vi ändå. Här skulle badas!

Med filmare och kock till Norra Kullertjärn (del 2/3)
Efter förevigat bad vid Norra Kullertjärn (det inlägget är uppdaterat med fler bilder, gå gärna dit igen och titta) gick vi tillbaka mot bilen. Det lilla flacka vattenfallet som vi skymtat från vägen fick en närmare påhälsning. Det forsade bra – undrar hur det ser ut vid vårfloden?

Medan vi sa hejdå till Johannes som stått för filmandet kom en jägare som varit ute och förberett inför jakten. (Anledningen till att vi över huvud taget kunde få till en tur så här sent var att älgjakten började ovanligt sent i år, 14 oktober.) Han undrade om vi hade fått några fina bilder. Jag berättade att det var jag som stod i blickfånget eftersom jag ska bada i alla 581 sjöar i kommunen. Jägaren satt i sin bil, så han kunde inte rygga tillbaka, men annars hade han nog gjort det inför ett sådant märkligt påstående. Det syntes verkligen på honom att det var bland det sista som han förväntade sig höra. Kul!

H och jag var nu alltså på väg uppför Stora Kullerberget. Som jag nämnde i förra inlägget har jag varit där tidigare, och det kommer bli fler gånger. Utsikten är milsvid. De böljande kullarna av mörkgrön barrskog i alla riktningar, med för säsongen insprängda gulnande björkar, bryts bara av av det viktiga för mig: sjöarna. Klicka på bilden här nedan (jag har gått loss i MS Paint igen):

Uppe på toppen av berget har den lokala skoterklubben byggt en ny klubbstuga. Där uppe åt vi lunch, ty nu är den färdigbyggd och öppnad för allmänheten och inte bara för dem med nyckel, som I och jag upptäckte 2016. Det var bra, för som bekant blåser det på toppen och därtill kommer det visst regnskurar också. Kock H bjöd på linssoppa – värmd över öppen eld – grillad halloumi samt finskt hårt bröd med äkta smör. En fullträff i Finnmarken!










På vägen till toppen går man förbi den sista byggnaden från vad som en gång i tiden var en by tillräckligt stor för att ha skola. Jag fotograferar byn Kullerns sista hus varje gång från ungefär samma vinkel. Nu har en vägg rasat, och frodiga granar visar ingen som helst respekt för privat sfär. Står huset upprätt nästa gång vi kommer?




I nästa del berör vi matlagning bredvid öppen eld!
Med filmare och kock till Norra Kullertjärn (del 1/3)
I förra inlägget hintade jag om att jag skulle ha med mig Södra Dalarne TV på nästa badtur. Vad jag sparade var att jag också hade med mig min gode vän H, som är kock. Det är lyxigt. Från att på höstturen 2016 tyckt att det var att slå på stort med pulvermos istället för bröd till korven gick jag till att ha med en kock som grillar kyckling bredvid öppen eld och serverar den med hempicklad lök och egengjord kombucha. Så höjer man ribban! Men kombuchan & c:o tar vi först i nästa inlägg. Vi ägnar det här åt filmandet och badandet:
Med oss till Norra Kullertjärn hade vi Johannes Graaf, filmare från Södra Dalarne TV och vinnare av ett kulturpris som jag är glad över att bara ha varit nominerad till. Johannes tiominutersdokumentär om mig och mitt badande går att se på Youtube och på Facebook! Här är vad jag tänker kalla för dess title screen, i brist på korrekt fackuttryck:


Förberedelser inför hösttur
Innan vi lämnar över skogarna till jägarna för säsongen är det dags för höstbad! Vanligtvis skriver jag inte inlägg inför badturer, men nu var det två månader sedan senaste badet och fyra månader sedan senaste badet som det bloggats om, så i entusiasmen över att snart vara ute i skogen igen skriver jag ändå några rader.
Det speciella den här gången är att jag kommer att ha sällskap av Johannes Graaf, filmare från Södra Dalarne TV, som ska dokumentera min badtur. Om ni på förhand vill kolla in hans stämningsfulla filmer, företrädelsevis från Dalarnas skogar, rekommenderar jag ett besök på Södra Dalarne TV:s Facebooksida eller Youtubekanal.
Fortsätt läsaStora vs Lilla Prästtjärn, ABB vs Brunnsviks folkhögskola
Nu när Torrfastsjön runt 2019 är redovisad (startsida här) backar vi bakåt ett år och knyter ihop säcken för T2:s och min badtur en varm, men inte het, augustidag 2018. Idag handlar det om sjön Stora Prästtjärn.
Fortsätt läsaElda i regn vid Torrfastsjön
Det är någonting visst med att äta mat som en har lagat själv över öppen eld. Föregås den dessutom av ett visst mått av fysisk ansträngning är det ännu bättre. Följaktligen var den middag bestående av halloumi wrap med allehanda tillbehör mycket välsmakande, efter M:s och mina besvär med att få till en glöd att grilla över.

Tältgolvet hade vi just brett ut innan regnet kom, och därefter kunde vi iklädda regnställ i lugn och ro resa tältet. Vi väntade sedan inne i tältet förgäves på att regnet skulle avta. Om det var hungern eller att jag tagit av mig mina dubbla par strumpor som var främsta anledningen till att vi slutligen begav oss ut i regnet för att göra upp eld vet jag inte.
Fortsätt läsaBarfota mot Lilla Sömmtjärn (Torrfastsjön runt 2019)
I förra inlägget om turen runt Torrfastsjön hintade jag om en ny bekantskap vad gäller färdsätt. Det har blivit dags att avslöja denna. För M och jag hade vikit av norrut på vägen som skulle ha tagit oss till Lillmatsbyn, men vi skulle ju västerut innan dess. På kartan var nästa färdväg inprickad som stig, men ”tillfälligt vattendrag”/”icke alltid vattenförande bäck” hade varit mer informativt. På kartor brukar sådana utmärkas som ett en streckad flod.
Fortsätt läsaÖradtjärn eller Övratjärn, var var vi egentligen? (Torrfastsjön 2019)

Nästa mål för dagen var en tjärn som jag nämnt i ett annat inlägg tidigare, nämligen Öradtjärn som har en namne blott tre kilometer söderut. Eller heter de verkligen Öradtjärn, döpt efter ett dialektalt ord för laxöring? Ja, på Lantmäteriets kartor gör de det. Men bland folk som har bott i trakten, och bland de som sätter upp vägskyltar, kallas båda för Övratjärn. Det tycker jag är att krångla till det extra mycket. Hade inte en kunnat heta det ena och en det andra så att det enkelt hade gått att skilja dem åt?
Fortsätt läsaNäckbladtjärn: Inga förmildrande omständigheter (Ryberget runt 2018)
Jag ska inte beklaga mig. Eller jo, det ska jag. Jag kanske inte borde beklaga mig, för jag var trots allt ute i skogen om sommaren med en god vän och vi hade nästan hela vår badtur framför oss. Men jag tänker beklaga mig ändå. För Näckbladtjärn var ingen vidare bekantskap alls. Visst, jag hade inga stora förhoppningar på en sjö med det namnet avseende badbarheten, men det här var ju inte nice över huvud taget. Så, på det här viset gick det till när 2018 års sämsta bad företogs:
Fortsätt läsa


