Tacksamheten har visserligen en egen högtid, eller till och med två, för den dag som i Sverige kallas Tacksägelsedagen är visst inte samma sak som amerikanska Thanksgiving, har jag lärt mig i höst. Men jag kanske kan få uttrycka lite tacksamhet så här i juletider också?
Fortsätt läsavandring
Stora Ångtjärn utan avdrag
För inte så längesen lärde jag mig att om man bor i Ludvika får man en regional skattereduktion om 1675 kr per år för att Ludvika är glest befolkat. Jag har surat lågintensivt över det sedan dess. Det är ju jag som borde få ersättning för att jag bor där jag gör. För att jag behöver stå ut med att mina barn säger beeeige istället för bäige. Ska jag även behöva lida ekonomiskt, jag som bor i en landsdel där man behöver förklara såväl gustafskorv som mörksugga? Där kommunen ännu inte infört hushållsnära källsortering så att jag måste transportera förpackningarna till parkeringen vid Ica och allt som oftast ta hem plasten igen för att den behållaren är full? Där en slumpmässigt kastad snöboll träffar ett nybyggt flerfamiljshus med tvivelaktig arkitektur istället för en näringsfattig skogssjö?
Fortsätt läsaDammsjön i ett väldigt dåligt klimat
I Dammsjön väster om Järnsta blev det ett nära vägen-bad. Dessa är värdefulla ur ett allmänbildningsperspektiv, känner jag. Precis som S och jag visade upp svensk sed för ett holländskt par vid Klosstjärn bjöd F2 och jag en sannolikt inhemsk förare av en äldre Golf på insikten att det visst finns folk som står i enbart handduk intill en till 99 % istäckt sjö i början av april, ifall hen till äventyrs skulle ha förnekat det tidigare.
99 % istäckt ja. Den sista procenten är viktig och återfinns så här års inne vid land, där smältvattnet fyllt på sjön. Nerför en brant och stenig strand tog jag mig till en lika stenblockig sjö. Den tunna ishinnan gick lätt att pilla sönder med fötterna och vattnet där inunder uppmättes faktiskt till hela tre grader varmare än förra sjön. Jag klev uppfriskad upp för slänten och noterade både tussilago och slaggsten i marken. Återvändande liv och påminnelse om tider som har flytt. En fin aprilupplevelse!
Lyssnar man annars på internätet kan man få intrycket att Ludvika verkligen är ett ställe man borde hålla sig borta ifrån om våren. Titta bara här:
Denna fantastiska autogenererade information hämtar jag från nar-och-vart.se. ”Glöm inte att klä dig!” Alldeles riktigt. Mössa, foppatofflor och badbyxor måste man ha i månaden april i Ludvika.
Precis som ett nära vägen-bad kan ha en pedagogisk inverkan på omgivningen vill jag också ta tillfället i akt att använda geografin i de här trakterna för mer pedagogik. För visst ställer ni er alla frågan ”Var går gränsen mellan en tjärn och en sjö?” en till flera gånger om dagen? Det ska vi fördjupa oss i nu.
Tyvärr finns det ingen klar gräns. Ibland används en godtyckligt satt gräns om en hektar i statistik över sjöar, men då inte nödvändigtvis som en definition över vad som är en sjö utan snarare vilka sjöar vi ska inkludera i just den aktuella statistiken (som här i SMHI:s artikel om Sveriges sjötätaste landskap). Men vi kan väl ändå vara överens om att en sjö är större än en tjärn, eller hur? Beklagligt nog – för vän av ordning – stämmer inte ens det alltid. Och det här kan vi alltså jättepedagogiskt illustrera med de två senaste inläggens sjöar. Kolla:
Lövtjärn är 10 hektar stor medan Dammsjön bara är 6 hektar, så här har vi en sjö som är tydligt mindre än en tjärn. Säger namnet någonting om omgivningen runt vattnet då? Ligger en tjärn till exempel kanske lite mer sankt till? Nej, någon sådan skillnad hittar jag inte heller i mina skogar. Men om vi arbetar oss nedåt i storlek hittar vi ju under tjärnarna flyna, som allt som oftast är mindre än tjärnar. Och, faktiskt, alltid mindre än vattensamlingar med sjönamn, åtminstone i Ludvika kommun. Dock finns det ett fly, Digerskyttflyet, som är 1,2 hektar stort och därmed kvalar in i sjöavgränsningen ovan. Ett fly är ett öppet vatten i en sankmark och ett typiskt inlägg om ett bad i ett sådant finns här. På andra håll i landet säger man göl eller myrgöl istället för fly. Fly ska inte blandas ihop med gungfly som är flytande växter invid kanten av ett fly (eller tjärn eller sjö), som kanske eller kanske inte håller att gå på. Jag har varit med om både och. Det är bättre när de håller.
Vid Dammsjön var strandkanten fri från gungfly och det gör ju ingenting vid vårbad. Imorgon avslutar vi vårbadturen med ett ännu bättre dopp i Stora Ångtjärn.
Dammsjön (väster om Järnsta)
Datum: 2021-04-02
Löpnummer: 129
Område: Norhyttan
Väder: 6 grader, halvklart
Vattentemperatur: 4 grader
Höjd över havet: 192 meter
Botten: storblockig sten (3)
Vatten: u.a. (3)
Strand: starkt sluttande, troligtvis konstgjord udde med slagg och stenblock (3)
Placering: 2 mil nordväst om Ludvika (3)
Tillgänglighet: alldeles intill vägen men brant ner till sjön (4)
Utsikt: lätt kuperad skog, en gård på andra sidan (3)
Omgivningar: småkuperad och tjärnrik skog med några små gårdar (4) (jo, jag vet att det gäller för en stor del av kommunen)
Faciliteter: –
Officiell badplats: nej
Folk: 0
Fiskesjö: nej
Återvända: nej
Lövtjärn, +1°
I början av april ligger isen fortfarande på de flesta mindre sjöar i kommunen. Men smältvattnet som börjar rinna till gör att det är lättare att hitta öppet vatten än en månad tidigare, och framför allt kan terrängen vara lite mer lättgången på vägen till det öppna vattnet. Jag ska inte säga att jag har blivit bekväm av mig när det gäller sånt, men jag är rädd om mina följeslagare. För mycket snår och sankmark idag och de börjar hitta på ursäkter i framtiden. Särskilt F2, tidigare känd från aprilbadet 2017, skulle lätt kunna skylla på att han ska blästra en Bubbla eller byta fönster eller tröska en harv eller något annat handarbete. Men den här gången gjorde han inte det, och jag bjöd till så gott jag kunde så att han ska resonera likadant nästa gång.
Fortsätt läsaFrisk vind från Finnsjön
Vi lämnade civilisationen, som här får representeras av sommarstugeområdet Vallen vid Hällsjön, och begav oss ut i hemtama trakter: Skog utan stig, en udde och inte de allra behagligaste badmöjligheterna. Ni har läst om det förut. I och jag har upplevt det förut. Det var dags igen.
Fortsätt läsaYtterligare ett kallt badplatsbad: Hällsjön
Hällsjöns badplats i det sydöstra hörnet av Ludvika kommun är säkert en härlig idyll om högsommaren. Jag kan tänka mig att barn sammanstrålar med sina sommarkompisar som tillfälligt bor i de andra fritidshusen i byn och leker i och ur vattnet hela dagarna. När I och jag besöker badplatsen i vår tur runt Hällsjön en regnig majdag är både stranden och vattnet tomt. Faktum är att den enda person som vi möter i hela byn är en trevlig kvinna vid tennisbanan. Hon ryggar inte tillbaka nämnvärt när vi berättade att vi var där för bad, och då var det här ändå innan kallbad blev en trend under pandemin.
Fortsätt läsaArkitektur vid Holmtjärn
Den som någon gång åkt vägen mellan Abborrberg och Nittkvarn har sett den. En liten stuga som ligger på en ö i en sjö öster om vägen. Ön ser så liten ut att tankarna går till Sven Nordqvists illustrationer i böckerna om Pettson. Kanske är det en liten bostad för mucklorna som ligger där ute i sjön?
Ur en vinkel ser det ut som att det lilla huset knappt får plats på ön, som om man byggt ut ön för att kunna palla upp huset. Tja, det funkade ju med hela Nederländerna, så varför inte en ö i en tjärn? I själva verket är ön över 300 kvadratmeter ”stor”, så nog får huset plats och utgör säkerligen ett fint smultronställe för en lycklig ägare.
Gettjärn och ett glömt bad
Jag följer en blogg som heter Exakt på gränsen mellan lycka och överlevnad, för alla borde följa åtminstone en skåning som jobbar inom Dalarnas kollektivtrafik. Lars Grahn delar med sig av betraktelser av vardagen på ett alltid tänkvärt, ibland vemodigt sätt, nästan alltid med en nyfikenhet på mot- och medmänniskor. Ett av mina favoritinlägg berör det allmängiltiga behovet av att ha en egen busstation. Det är det, och den där nyfikenheten på folk som vi med största sannolikhet bara interagerar med en enda gång i livet, som har inspirerat det här inlägget.
Fortsätt läsaFinnmarkens minsta sandstrand: Grantjärn
För sex år sedan utsåg jag Holmsjön i Säfsens socken till innehavare av finnmarkens minsta sandstrand. Det kan ha varit förhastat. Ty vid Grantjärn hittade S2 och jag en aspirant på den titeln.
Fortsätt läsaFurubergs-Mosstjärn och en bok med posten
Visst minns ni att jag var med i Naturmorgon häromhösten? Jag tyckte det var en väldigt behaglig upplevelse – klart mer så än när man i Aftonbladet TV ombad mig visa hur jag tog mig i besvärliga tjärnar utan att ha en tjärn att visa på. Naturmorgons programledare Mats Ottosson hade en stor del i att det blev ett bra inslag, för som C uttryckte det efter att ha hört programmet: Han fattade vad det handlar om.
Fortsätt läsa
581 sjöar 