Kristi himmelsfärdbad 2019: Kalven, men inte med badare som på grönbete

Redaktionen har vittjat extra mycket flaskpost ur Gårlångens strida vatten efter det förra inlägget, där jag berörde mina erfarenheter av lifehacks från 90-, 00- och 10-talet. “Skriv någonting mer om din och Ludvikas nutidshistoria”, ber läsekretsen nästan samstämmigt, “och koppla samman det hjälpligt med nästa sjö att redovisa”. Nästan samstämmigt, ja. En trogen flaskpostskickare, som enträget påpekar att jag använder “ord som inte finns”, nämnde som vanligt inga önskemål om framtida ämnen. I det här fallet, upplyste brevskrivaren mig genom det prydligt ihoprullade tabulatorpapperet, som hämtat ur skrivaren till en Amiga 500, att ordet “ambitiösade” inte finns. Jag skickade mitt standardsvar till vederbörande, att från början fanns inget ord över huvud taget, men så småningom hittade någon på dem, ett efter ett, och nu hade det blivit tur för “ambitiösade” som ett verb i preteritum, vad hen än tyckte om saken.

Fortsätt läsa

Östra Hedtjärn … men först Västra, tydligen

I entrén till Ludvika lasarett fanns det på det glada 90-talet en televerksbrandgul mynttelefon i ett bås. Det fanns två bås, och jag tror att det fanns en telefon som tog nymodigheter som telefonkort i den till höger, men jag minns inte säkert. Det viktiga här är mynttelefonen, för den gick det nämligen att ringa från även utan mynt. Om man lyfte luren och direkt slog fyrkant fyrkant hände det att man kunde få kopplingston och ringa utan att ha lagt i mynt. Av någon anledning hördes det inte vad man själv sa men man kunde höra den man ringde till. Ganska värdelöst för kommunikation men fullt tillfredsställande för att busringa. Hur någon från början kom på det här går mig dock förbi.

Fortsätt läsa

Pappersbruket, Långtjärn och knotten

Det är inte alltid självklart var man börjar en badberättelse. Oftast tar jag det kronologiskt, men ibland kastar jag ner läsaren i vattnet det första jag gör. Både inledningarna funkar, så vad ska vi börja med den här gången? Det vi absolut inte ska börja med är att berätta om vårt besök i Fredriksbergs nedlagda pappersbruk, eftersom dylika aktiviteter är strängeligen förbjudna på grund av öppna schakt, rasrisk och starkt förorenad mark, varför detta givetvis aldrig ägde rum.

Fortsätt läsa

Marsbad 2021: Nedre Hedtjärn

”Vi kan gå tillbaka samma väg vi kom. Går vi åt andra hållet får vi se nåt nytt men det blir å andra sidan ungefär en mil längre. Ni får välja ni som är lite äldre.”

Fem års psykologistudier och nio års praktiserande av dem har lärt mig så pass mycket om människor att jag i vissa, enskilda fall kan vara ganska säker på att få som jag vill fastän det utåt sett ser ut som att jag lämnar över valet till någon annan. Så var fallet denna tidiga, soliga marsdag när D2, som gjorde badtursdebut för att se och lära, H och jag sammanstrålade vid Övre Hedtjärn längs riksväg 66 norr om Nyhammar i Ludvika kommuns norra del. Att H är stark som en oxe och D2 springer långt, långt på elitnivå står sig slätt mot det faktum att de är födda på 70-talet medan jag är en ung 80-talist. Men vi backar bandet och tittar på dagens badtur:

Fortsätt läsa

En adventstur till Ljussjön där inte mycket gick som planerat

Jag hade visionen klar: Vi skulle till de kuperade kullarna i norr, vandra runt i öde skogar, bada vid iskanten i de små skogstjärnarna vi passerade. Det var en bra vision.

Implementerandet av den gick sådär.

Vi kom visserligen till de kuperade kullarna i norr, det stadsnära skogsområde en mil norr om Ludvika som avgränsas av riksvägar 50 och 66 samt länsväg 644. Förvisso skulle vi också komma att vandra runt – i cirklar – i skogarna, men de var inte öde och badandet blev inte så mångsjöat som jag hade avsett. Så här hade planen lytt på förhand:

Fortsätt läsa

Sjöstatistik 2017. Tillägnad Margot.

Idag kör vi ett annorlunda inlägg. Det är min blogg.

Härom morgonen gick diskussionen varm här på redaktionen på 581 sjöar. Jag satt förstås coronaensam på kontoret, men mina kollegors upprörda röster fick datorhögtalarna att skorra på en volym som påminde om tackropen när Rickard bjöd på kassler med ananas till frukost en helt vanlig torsdag förra hösten. Jag höjde blicken från skärmen, såg bort mot Riddarfjärden, stålgrå i februarigryningen. Det där vattnet kommer från Lilla Låsen, tänkte jag förstrött, eller i alla fall en mycket liten del av det. Lilla Låsen var en trevlig bekantskap. Dess knottfauna mindre så. Undrar vad J gör just nu? Lagar säkert turbon på Saaben, det är väl en lågoddsare, tänkte jag förnumstigt.

Fortsätt läsa

Tanstjärn och naturminnen

Inte långt från Tanstjärn i Ludvika kommuns nordligaste delar står resterna av Dalarnas läns första naturminne. Naturminnen har samma juridiska skydd som naturreservat men utgörs av enskilda naturenheter som stenar eller, vanligtvis, träd. Naturminnet på vägen till Tanstjärn tillhör det senare slaget. Det var den 12 oktober 1915 som Karl Erik Forsslund, författare och vid den tidpunkten fd föreståndare vid Brunnsviks folkhögskola, vann gehör för behovet att skydda en mäktig fura öster om vägen upp mot Brynberget, Predikstolen och Tanstjärn. En dikt skrevs till och med till trädets ära, vilken fortfarande står att läsa på en skylt invid trädet. Hundra år efter naturminnesförklaringen står resterna av tallen fortfarande upprätt, numera bara tolv meter hög efter att ha brutits av för trettiotalet år sedan, men fortfarande med den värdighet som det anstår Dalarnas första naturminne.

Fortsätt läsa