(Den Mellansjön som nämns i det här inlägget är den som ligger strax söder om Kullen i Grangärde finnmark. För sjön med samma namn vid Fredriksberg, se här.)
Ni vet hur ni ibland känner att ni vill ta hjälp av en 18-åring som levde för 110 år sedan för att beskriva er vardag? Denna känsla är viktig att bejaka, så idag får Dan Andersson åter beskriva skogen strax norr om Norhyttan dit min fru och jag begav oss en solig julidag.
Duggregnet upphörde och S2 och jag
trampade genom sank skog, förbi hjortonblommorna som om ett par månader skulle ha förvandlats till brandgula skapelser som vissa, men inte jag, kallar delikatesser. Stora Långtjärn, i norra änden av samma myr som Lilla Långtjärn, där vi fick lov att bygga en bro, var nästa mål. Kanske verkade den större av tjärnarna något mindre svårbadad – en viss tröst så här på den sena junieftermiddagen. Vi hade tillryggalagt tre tjärnar på tre och en halv timme och två och en halv kilometer* och befann oss alltså lika långt från en bra bit ut i ingenstans – vilket ju var där vi hade parkerat bilen. S2 hade fått exakt ingenting i utdelning på sitt fiskande och längtade förmodligen till en put-and-take-sjö. Kanske var det också därför som han höll extra utkik över sjön, för plötsligt ropade han till. Fortsätt läsa
Jag drömde i natt om en ny produktmärkning som skulle introduceras på den svenska marknaden. Märkningen skulle gälla alla produkter – från vykort via tomater till bensin – och visa konsumenten hur estetiskt tilltalande produkten var. Syftet med märkningen var, förstås, att kunden inte själv skulle behöva bedöma detta, utan tryggt kunna lämna ifrån sig denna tidskrävande och ångestframkallande syssla. Märkningen skulle utföras av ett företag i Kina, och logotypen skulle bestå av en svartvit blomma med lite pixliga kanter, vänd åt höger, ovanför en avlång rad med fem stjärnor mot en röd bakgrund. Så här, för något som har fått tre stjärnor (fast blomman var vissnare i drömmen): Fortsätt läsa
Resumé: S2 och jag har lämnat bilen för strax över två timmar sedan, jag har badat i två ogästvänliga sjöar med en sammanlagd temperatur på 28 grader, vi är båda blöta om fötterna och solen har skinit i några minuter. Det är juni och tolv grader varmt. Fortsätt läsa
Vi kan slå fast det med en gång: Stora Tossatjärn har ingenting attraktivt att erbjuda den landburne badaren. Trots mycket god tillgänglighet med en vacker skogsväg, ljuslila i mitten av midsommarblomster, längs hela nordsidan, var den här badupplevelsen sämst sedan Mellantjärnen, och då räknar jag med lågsäsongsbaden också. Tjärnen lurade mig totalt genom att till synes ha en fullgod, fast botten – ni vet en vanlig, naturskräpig sjöbotten med småpinnar och bark och annat. Därför var det med stor förvåning och mycket förtret som jag tog ett första steg och sjönk ner till knäet i dy. Stängselmosstjärnen gjorde sig påmind, likaså Lilla Käringtjärnen. Van dybadare som jag är vid det här laget visste jag att ett dopp i det här skulle innebära att hela jag skulle bli dyig – och det blev jag ju också, eftersom det inte fanns på kartan att avbryta badet. Vattnet i sig var inte obehagligt med sina 22 grader, men dyn och det som tjänade istället för botten och det snåriga buskaget som utgjorde strand var verkligen inte min kopp te, kaffe eller kombucha. Fortsätt läsa
430 meter över havet, på en platå som bryter av fint mot den annars kuperade terrängen, möttes S2 och jag av Dunderbergstjärn. Med sina felplacerade klippor (de låg bredvid och sluttade ner i myren istället för i sjön), halvgrunda dybotten trots lång gungfly som borde ha möjliggjort djupare vatten samt knott och mygg fanns det klart förbättringsutrymme gällande tjärnens wowfaktor. Men ibland kan ju förkunskaperna man har om en plats förändra upplevelsen av den, liksom förkunskaperna om en låt och dess artist kan förändra upplevelsen av att lyssna på låten. Som i fallet med Brian Wilsons cover av Righteous Brothers-hiten ”You’ve Lost That Lovin’ Feeling”. Fortsätt läsa
Hittills har jag redovisat (nästan) alla sjöar i kronologisk ordning. I sommar tänkte jag prova ett nytt grepp och hoppa mellan redovisningarna av S1:s och min resa i ett sommarvarmt Dalarna under midsommarhelgen och S2:s och min resa i ett vintervarmt Dalarna två helger tidigare. Jag tror att det kommer att ge en dynamisk och spännande upplevelse. Så, tänk Pulp Fiction framöver (fast utan våldsverkan och stilbildande dance moves).
Dagens tur gick från vägs ände precis under t:et i Kampberget, genom dalen åt nordväst till Svarttjärn, vidare med riktning på gemena d:et i Dunderberget mot Dunderbergstjärnen, tvärs över nästa höjd till Lilla Långtjärnen och Stora Långtjärnen, på vars nordostsida i den sol som till sist tittade fram korv inmundigades. Vägen tillbaka gick över Dunderbergets topp precis under u:et i Dunderberget. Totalt en tur på mindre än en halvmil fågelvägen. Vi gick inte fågelvägen. Karta från Lantmäteriet.
Vi har kommit till den sista delen av 2015 års sjöstatistik och kastar oss raskt in i flottyrmunkdiagrammets förlovade värld. Diagrammet nedan illustrerar information som du omöjligt kan vara utan, nämligen fördelningen av sjöar per hundrametersintervall avseende höjd över havet. Där ser vi att den största delen av alla bebadade sjöar hittills ligger mellan 200 och 299 meters höjd och att blott en är belägen mer än 500 meter över havet. 2015 års lägst belägna sjö var Botjärnen på 219 meters höjd medan den som tronar över alla andra i kommunen, Lejbergstjärnen, ligger 511 meter över havet. Det finns ett stort antal sjöar på 100-199 meters höjd, men dessa har inte begåvats med ett besök ännu. Däremot finns ingen sjö under 100 meter över havet; kommunens lägsta punkt ovanför marken är sjöarna Gårlången och Övre Hillen, som ligger på 138 meters höjd enligt senaste uppgifterna från Lantmäteriet (när jag växte upp var angivelsen minsann 137 meter, och så snabbt borde inte landhöjningen ha gått; alternativt är jag mycket äldre än vad jag tror).
Min badsäsong började redan första helgen i april, men det går ju inte att sticka under stol med att det är behagligare när det är tvåsiffriga grader i både vatten och luft. Helgen som gick tog jag hjälp av inte bara S2 på badutflykten, utan även D, som har erfarenhet från bad i jämtländska fjällsjöar i regn och blåst (medan S2 har erfarenhet av att titta på när D badar i jämtländska fjällsjöar i regn och blåst). Med dem som ciceroner kom vi till Bredsjöns sydstrand i lördags eftermiddag. 
”Bredsjön”, tänker ni nu, ”har han inte redan badat där?” Fortsätt läsa
Vi fortsätter sammanställningskavalkaden med sådana genrer som bäst utsikt, knottigast, obehagligast, behagligast, nesligast och bästbildigast 2015!
Bäst utsikt
Utsikt är väl kanske inte det viktigaste attributet hos en badsjö. Men ett bad i rekreationssyfte behöver ha en vacker fond för att vara riktigt rekreerande. Därför kan jag med långsamt upptinande hand efter vårens första bad rekommendera sjöarna på den här listan. De har alla fått en fyra i betyg på den femgradiga skalan. Den springande punkten (the running dot) för dig handlar om din inställning till barrskog. Om du inte tycker om barrskog till dess yttre kommer du inte hålla med mig i min bedömning.
581 sjöar 