En långgrund, enslig sandstrand. En spegelblank skogssjö. Avsaknad av blodiglar, något min far annars hade varnat för, för när han badade där på 50-talet fanns det minsann sådana där. En ljummen sommarkväll i finnmarkens mitt. Vad kunde gå fel? Ledtrådarna finns redan, men jag ska förklara. Fortsätt läsa
Vittjärn och andra mustiga finska platsnamn
För en sisådär 400 år sedan, när finnarna började kolonisera skogarna väster om Ludvika, upptäckte de de hundratals sjöar och tjärnar som ligger utspridda i skogarna. De gavs förstås namn. Flertalet, särskilt i trakterna runt Skattlösberg, har fortfarande namn med den finska ändelsen -lamm (-tjärn). (Det har bara funnits en sjö i Ludvika kommun med det finska ordet för sjö, järvi, som ändelse, nämligen Soasjärvi, som försvann när Lisjön bildades. När väl Lisjön bebadas kommer dess historia att gås igenom, säkerligen i mer detalj än vad många anser nödvändigt.) Några enstaka finska förled lever kvar i dagens namn på Ludvika kommuns sjöar, däribland det smågömda vitt-, som i skrift lätt kan tolkas som vit- om det sitter ihop med -tjärn, vilket det gör. Men Vittjärnen uttalas Vitt-tjärn(en). Detta är ett vanligt namn på fisklösa småsjöar; det finns åtminstone tre i kommunen. Dess svenska betydelse får du om du Fortsätt läsa
Bredsjön, där F lyfter en bänk
Det var hög tid för en kopp te, men Östertjärns omgivningar lockade inte till tedrickande, trots grillplats. Vi begav oss till nästa sjö, Bredsjön, som precis som Östertjärn också har en namne i kommunen, i Bredsjöns fall några mil österut. Den här är den större av de två. När vägen delade sig i två tog vi höger, för enligt kartan fanns det ett hus åt vänster och vi bedömde det som osannolikt att husinnehavarna skulle uppskatta att två främlingar badade på deras tomt, i och med att de valt att bosätta sig mitt ute i skogen i det enda huset vid en enslig sjö. Fortsätt läsa
Östertjärn och minnen från när det var varmt i Väsman
Efter att den tänkta lunchen på Lejberget blivit inställd på grund av knott (läs mer här) besökte F och jag Pizzeria Jägarn i centralorten Fredriksberg på väg mot civilisationen igen. Närmaste konkurrent inom branschen (pizzeria, inte civilisation) ligger 32,5 kilometer bort och för att komma till denna, Långbans pizzeria i Lesjöfors, måste man korsa länsgränsen till Värmland. Dessa omständigheter skulle i en sämre värld ha kunnat innebära Fortsätt läsa
Lilla Lejen
På väg till Lejbergstjärn passerade vi ett vackert område med utsikt över en örik sjö som på kartan visade sig vara Lilla Lejen. Den sitter ihop med Stora Lejen och Norra Lejen och är för övrigt den sjö som Lejbergstjärn rinner ut i. Eftersom Lejbergstjärn var dagens huvudmål fick Lilla Lejen vänta till hemvägen, då den plockades. Botten var betydligt bättre, knottansamlingen inte fullt så rik, vattnet lite varmare och tillgängligheten från vägen gjorde den på det stora hela betydligt mer användarvänlig. Fortsätt läsa
Lejbergstjärn
Vad är det första man gör när man har nått sitt mål, efter en och en halv timmes promenad i stiglös terräng, rakt ut i vildmarken? Man ringer ett videosamtal till sin fru för att bevisa att man är framme. I alla fall om man är min vän F. Målet för dagen var Lejbergstjärn, och från förra veckan minns ni den fantastiska cliffhangern som hintade om att ni skulle få reda på vad som är så unikt med den. Tiden är nu mogen för dess avslöjande: Fortsätt läsa
Stängselmosstjärnen
Projektet inleddes med dramatik då det visade sig att jag hade placerat handduken i en myrstack. Jag, och myrstacken, var när detta uppenbarade sig belägna på en minimal tuva en bit ut i tjärnen, och detta krävde att många beslut fattades på kort tid. Lyckligtvis för min skull, men inte för lösnummerförsäljningen, fattade jag så pass kloka beslut att jag kom i land utan att åter trilla i. Dessutom vann jag striden om handduken. Fortsätt läsa
581 sjöar 