Med 542 tjärnar kvar går det inte att sjåpa sig bara för att november står för dörren och bultar och kräver att få komma in i värmen. Därför begav sig min vän S2 och jag oss ut till den ensamt belägna Sönntjärn, en vattensamling som med Douglas Adams ord bäst kan beskrivas som i stort sett menlös. S2 är inte av det sjöbadande slaget, men följde glatt med som säkerhetsaspekt och leverantör av sarkasmer (Jag: ”Det här var ju inte så farligt, jag känner mig ganska varm!” S2: ”Det kallas hypotermi.”). Trots ovanstående dialog var vattnet tillräckligt kallt för att det skulle vara svårt att röra sig i det, och en av alla saker jag har lärt mig det här första, lärdomsrika terrängbadande året är att om man prompt ska i en tjärn när det är allhelgonahelg bör man välja en som är lätt att ta sig i och ur. Eftersom den lärdomen inte hade inträffat förrän just den här dagen stod jag alltså nu vid vattenkanten av ett gungfly med tjärnen långsamt sipprande in i foppatofflorna, som skänkte en trevlig men snabbt övergående våtdräktskänsla, och funderade hur i all sin dar det här skulle gå till. Fortsätt läsa
friluftsliv
Stora Käringtjärnen, dialekter och knott
Som tidigare har nämnts är Ludvika fortfarande mitt hem trots att jag inte bor där. Det betyder inte att min nya stad inte har satt några spår hos mig. Vissa saker med den nya staden har jag tagit till mig och ser numer som normalt och icke avvikande, medan motsvarande saker i Ludvika nu ses som det som avviker från normen. (Dit hör inte färgen på bussar. Även om jag rent logiskt borde tycka att det är väldigt trevligt med färgglada bussar i grönt och gult ska en buss vara vit med mörkblåa och röda detaljer, och allra helst med en ful stiliserad häst*.) Fortsätt läsa
Hur man får in ABB, Dan Andersson, The Beach Boys och Kenta Nilsson i ett blogginlägg om en sjö
Dan Andersson, Grangärde finnmarks store poet, tillbringade vintern 1914/15 på Brunnsviks folkhögskola en knapp mil norr om den skogssluttning ner mot den långsmala sjön i vilken byggandet av mitt föräldrahem skulle planeras en sisådär 60 år senare. Den claim-to-fame:n saknar en del wowfaktor, det kan jag hålla med om. Men jag kan lugnt luta mig tillbaka och föreställa mig era miner när ni läser nästa sats, ty den lyder: Min farmors mormors far byggde orgeln som stod i skolhuset i Skattlösberg när Dan Andersson föddes, och på vilken hans far, byskolläraren, spelade. Fortsätt läsa
Krabbsjön
Ganska precis en mil norr om Norrvik, en av Ludvikas nordvästligaste förorter, ligger Krabbsjön, en långsmal, vindlande sjö vid Näsbergets fot. Det är en av få sjöar, hittills, som jag kan tänka mig att även personer utan märkliga badprojekt skulle kunna finna tillfredsställelse i att ta sig till och bada i. För medan Lejbergstjärnen ligger långt bort i tok, Mellantjärnen mest består av dy och Klosstjärnen upplevs helt sakna botten, ligger Krabbsjön hyggligt lättillgängligt, är tillräckligt djup för att du inte ska behöva bekanta dig så mycket med botten (som ändå finns där bara utifall) och ett vatten som kanske är lite klarare än ditt genomsnittliga skogssjövatten. Det skadar heller inte att sjön kantas av barrskogsklädda sluttningar och har en tallbarsströdd sjökant med en liten eldstad med kvällssol.
581 sjöar 