Jag drömde i natt om en ny produktmärkning som skulle introduceras på den svenska marknaden. Märkningen skulle gälla alla produkter – från vykort via tomater till bensin – och visa konsumenten hur estetiskt tilltalande produkten var. Syftet med märkningen var, förstås, att kunden inte själv skulle behöva bedöma detta, utan tryggt kunna lämna ifrån sig denna tidskrävande och ångestframkallande syssla. Märkningen skulle utföras av ett företag i Kina, och logotypen skulle bestå av en svartvit blomma med lite pixliga kanter, vänd åt höger, ovanför en avlång rad med fem stjärnor mot en röd bakgrund. Så här, för något som har fått tre stjärnor (fast blomman var vissnare i drömmen): Fortsätt läsa
Grangärde finnmark
Stora Tossatjärn: the dybotten in disguise
Vi kan slå fast det med en gång: Stora Tossatjärn har ingenting attraktivt att erbjuda den landburne badaren. Trots mycket god tillgänglighet med en vacker skogsväg, ljuslila i mitten av midsommarblomster, längs hela nordsidan, var den här badupplevelsen sämst sedan Mellantjärnen, och då räknar jag med lågsäsongsbaden också. Tjärnen lurade mig totalt genom att till synes ha en fullgod, fast botten – ni vet en vanlig, naturskräpig sjöbotten med småpinnar och bark och annat. Därför var det med stor förvåning och mycket förtret som jag tog ett första steg och sjönk ner till knäet i dy. Stängselmosstjärnen gjorde sig påmind, likaså Lilla Käringtjärnen. Van dybadare som jag är vid det här laget visste jag att ett dopp i det här skulle innebära att hela jag skulle bli dyig – och det blev jag ju också, eftersom det inte fanns på kartan att avbryta badet. Vattnet i sig var inte obehagligt med sina 22 grader, men dyn och det som tjänade istället för botten och det snåriga buskaget som utgjorde strand var verkligen inte min kopp te, kaffe eller kombucha. Fortsätt läsa
En Knottdödare vid Igeltjärn
”Aaargh!” K viftade i halv panik med handen framför ansiktet och uttryckte sig nedlåtande om den flygande plågan genom att benämna hela varelserna med namnet på en enda i deras fall mycket liten kroppsdel. F2 och jag bestämde oss för att lindra K:s plåga och blandade en Knottdödare åt K, som vägrade ta emot den, varpå knotten fortsatte att attackera honom. Detta tog vi som ytterligare ett bevis för att den legendariska dalska drycken, uppfunnen där och då, hade effekt, men kanske hade den vetenskapliga slutsatsen inte ens godkänts av Paolo Macchiarini. Fortsätt läsa
Bloggstatistik 2015
Ni vet de där julavsnitten som sitcoms och tecknade satirserier brukar visa? När de tänker tillbaka på tidigare händelser och sedan visar små snuttar ur program som ni redan sett? När Seth MacFarlane sitter framför brasan och pratar om Family Guy? Som ni tänker ”Hade de inte bara kunnat göra ett vanligt avsnitt istället?” kring? Här är min bloggs version av detta. 2015 är slut och 581sjoar.wordpress.com fyller 5 månader och 3 veckor. Så här var året på bloggen: Fortsätt läsa
Julbad 2015: Kviddtjärn
Förra söndagen kom vädret jag egentligen hade velat ha. Tolv grader varmt om än lite blåsigt. Det höll förstås inte i sig en vecka, så nu blev det fyra grader varmt, och mycket blåsigt, istället. Det blåste så mycket att isen på andra sidan tjärnen tog med sig en infrusen tuva och blåste bort till vår sida för att se vad i herrarns namn vi höll på med egentligen. Fortsätt läsa
Ludvikas dolda sandstrand finns vid Storsjön*
Om du korsar en dalahäst med en giraff, vänder den upp och ner och tittar på den från sidan ser du ungefär samma form som Storsjön har. Om inte det är skäl nog att besöka sjön har den också en fin sandstrand där chanserna att du får vara i fred är bland de största i kommunen. Stranden ligger nämligen en kilometer stiglös skog från närmaste väg. Hit begav oss S2 och jag en mulen julieftermiddag i jakt på bad- och fiskevatten. Fortsätt läsa
Hur man får in ABB, Dan Andersson, The Beach Boys och Kenta Nilsson i ett blogginlägg om en sjö
Dan Andersson, Grangärde finnmarks store poet, tillbringade vintern 1914/15 på Brunnsviks folkhögskola en knapp mil norr om den skogssluttning ner mot den långsmala sjön i vilken byggandet av mitt föräldrahem skulle planeras en sisådär 60 år senare. Den claim-to-fame:n saknar en del wowfaktor, det kan jag hålla med om. Men jag kan lugnt luta mig tillbaka och föreställa mig era miner när ni läser nästa sats, ty den lyder: Min farmors mormors far byggde orgeln som stod i skolhuset i Skattlösberg när Dan Andersson föddes, och på vilken hans far, byskolläraren, spelade. Fortsätt läsa
581 sjöar 