Grangärde

Elda i regn vid Torrfastsjön

/ Martin / 7 kommentarer

Det är någonting visst med att äta mat som en har lagat själv över öppen eld. Föregås den dessutom av ett visst mått av fysisk ansträngning är det ännu bättre. Följaktligen var den middag bestående av halloumi wrap med allehanda tillbehör mycket välsmakande, efter M:s och mina besvär med att få till en glöd att grilla över.

Tältplats.

Tältgolvet hade vi just brett ut innan regnet kom, och därefter kunde vi iklädda regnställ i lugn och ro resa tältet. Vi väntade sedan inne i tältet förgäves på att regnet skulle avta. Om det var hungern eller att jag tagit av mig mina dubbla par strumpor som var främsta anledningen till att vi slutligen begav oss ut i regnet för att göra upp eld vet jag inte.

Fortsätt läsa →

Dan Andersson-veckan 2019

/ Martin / Lämna en kommentar

(Det här inlägget är inte badrelaterat. Oroa er inte, det är inget som kommer att förekomma särskilt ofta.)

Från idag och fram till lördag 3 augusti 2019 pågår Dan Andersson-veckan i Ludvika och omgivande byar. Poeten firas och koms ihåg med visuppträdanden, konstutställningar och andra kulturella yttringar. Veckan avslutas (eller kulminerar, om ni frågar mig) med Luossafesten i Skattlösberg lördag 3 augusti kl 14.00. Dan Andersson, som bodde i Luossastugan mellan 1911 och 1915, inledde sin författarkarrär under sin tid där. Stugan är öppen som museum under sommaren och veckan efter Dan Andersson-veckan, 5-10 augusti, är det jag som är på plats och guidar er med en resa genom hans liv i ord och musik. Lördagen dessförinnan, alltså 3 augusti, fungerar jag som konferencier på Luossafesten. Det vore roligt om ni kom dit. Det blir uppträdanden och utdelande av priser. Och det serveras kaffe ur porslinskoppar på ett gårdstun mitt ute i finnskogen, bara det är värt ett besök.

Länkar:

Program för DA-veckan 2019: https://danandersson.online/

Hemsida för Skattlösbergs bygdegille, som sköter om Luossastugan: http://www.skattlosberg.se/

Dan Andersson-sällskapets hemsida: http://dansallskapet.hemsida24.se/

Barfota mot Lilla Sömmtjärn (Torrfastsjön runt 2019)

/ Martin / 8 kommentarer

I förra inlägget om turen runt Torrfastsjön hintade jag om en ny bekantskap vad gäller färdsätt. Det har blivit dags att avslöja denna. För M och jag hade vikit av norrut på vägen som skulle ha tagit oss till Lillmatsbyn, men vi skulle ju västerut innan dess. På kartan var nästa färdväg inprickad som stig, men ”tillfälligt vattendrag”/”icke alltid vattenförande bäck” hade varit mer informativt. På kartor brukar sådana utmärkas som ett en streckad flod.

Fortsätt läsa →

581 sjöar även på Instagram!

/ Martin / 5 kommentarer

Nu finns 581 sjöar även på Instagram. Där kommer jag att lägga ut bilder från badturerna snabbare än vad som sker här på bloggen. Till exempel har jag lagt upp en bild på mina tidigare vita strumpor från turen runt Torrfastsjön, fastän den ännu inte är färdigredovisad i skrift. Bara en sån sak. Det blir #ThrowbackThursdays och #FreakyFridays må ni tro. Ja, hade jag varit Pellefant hade jag talat om en knakelibraksuccé och sedan gått och gjort livet surt för Filur. Kontot på Instagram är öppet, så följ det gärna. Tack för att ni läser.

Öradtjärn eller Övratjärn, var var vi egentligen? (Torrfastsjön 2019)

/ Martin / 7 kommentarer
Efter Hälltjärn gick M och jag vidare genom värmen och över ett hygge. Det obligatoriska älgpasset hade både stol och termometer.

Nästa mål för dagen var en tjärn som jag nämnt i ett annat inlägg tidigare, nämligen Öradtjärn som har en namne blott tre kilometer söderut. Eller heter de verkligen Öradtjärn, döpt efter ett dialektalt ord för laxöring? Ja, på Lantmäteriets kartor gör de det. Men bland folk som har bott i trakten, och bland de som sätter upp vägskyltar, kallas båda för Övratjärn. Det tycker jag är att krångla till det extra mycket. Hade inte en kunnat heta det ena och en det andra så att det enkelt hade gått att skilja dem åt?

Fortsätt läsa →

En svensk, en finlandssvensk och Finndammen

/ Martin / 4 kommentarer

Finndammen, den av de tre dammarna i närheten av Gamla Prästhyttan som ligger närmast riksväg 66, är intressant ur ett namnperspektiv (japp, det blir ett sånt inlägg). Vad döps en plats till? Något som utmärker den, som gör den lätt att särskilja från andra platser*. Därför kan vi av namnet Finndammen och det närbelägna Gamla Finntorpet dra slutsatsen av att så här långt österut sträckte sig inte Finnmarken.

Fortsätt läsa →

Slaget om Siljan

/ Martin / 1 kommentar

De senaste två åren vid den här tiden har termen Slaget om Siljan just använts klart för ishockeysäsongen. Termen syftar på när Leksands IF fåfängt försöker hänga kvar eller ta sig upp i högstaligan SHL genom en matchserie mot rivalen Mora IK. Vore man väldigt lokalpatriotisk som ludvikabo skulle man inte förstå varför en sådan liknelse görs då Siljan är en liten göl invid riksväg 66 blott 275 meter söder om kommungränsen mot Gagnef och inte gjort sig förtjänt av något slag överhuvudtaget, men även denna person får ju faktiskt ändå erkänna att det finns en ganska ordentligt tilltagen sjö lite längre upp i länet med samma namn. Fortsätt läsa →

Sista vilan vid Björken

/ Martin / 5 kommentarer

Det här inlägget kommer tätare på det förra än vad som har varit brukligt på 581sjoar. Det beror på att bloggen i juni har varit mycket sparsamt uppdaterad, först på grund av jobb, sedan på grund av fotbolls-EM. När fotbollen väl tog en paus mellan gruppspel och slutspel sammanföll det med midsommar och allt vad det innebär med att sova med sju sorters kakor under kudden för att drömma om ens framtida diabetes. Med åtminstone jobb och midsommar avklarade utnyttjar jag nu spelavbrotten i matcherna för att komponera ifatt. Fortsätt läsa →

Allhelgonabad 2015: Sönntjärn

/ Martin / 16 kommentarer

Med 542 tjärnar kvar går det inte att sjåpa sig bara för att november står för dörren och bultar och kräver att få komma in i värmen. Därför begav sig min vän S2 och jag oss ut till den ensamt belägna Sönntjärn, en vattensamling som med Douglas Adams ord bäst kan beskrivas som i stort sett menlös. S2 är inte av det sjöbadande slaget, men följde glatt med som säkerhetsaspekt och leverantör av sarkasmer (Jag: ”Det här var ju inte så farligt, jag känner mig ganska varm!” S2: ”Det kallas hypotermi.”). Trots ovanstående dialog var vattnet tillräckligt kallt för att det skulle vara svårt att röra sig i det, och en av alla saker jag har lärt mig det här första, lärdomsrika terrängbadande året är att om man prompt ska i en tjärn när det är allhelgonahelg bör man välja en som är lätt att ta sig i och ur. Eftersom den lärdomen inte hade inträffat förrän just den här dagen stod jag alltså nu vid vattenkanten av ett gungfly med tjärnen långsamt sipprande in i foppatofflorna, som skänkte en trevlig men snabbt övergående våtdräktskänsla, och funderade hur i all sin dar det här skulle gå till. Fortsätt läsa →