Vi besökte en ö ute i havet häromveckan. Ön borde heta Äland, eftersom den ligger mellan Åland och Öland, men si så enkelt hade inte kartograferna gjort det för sig. Vi var på Äland Gotland i syfte att vila upp oss på det vis bara en fyrbarnsfamilj i en stuga på trettio kvadrat kan. I folkbildandets anda bebadade jag det omkringliggande havet för att ge er, kära läsare, en jämförelse med Ludvikas sjöar. Östersjön vs Östertjärn om ni så vill.

Då man har förklarat för mig att havet är något annorlunda beskaffat beroende på var någonstans man kliver i det – Thule och Thailand skiljer sig visst åt, till exempel – ska jag vara noga i min redogörelse för plats. Det här förstår jag är viktigt. Hemdammen är ju helt omöjlig att ta sig i västerifrån, men från myren på östra sidan är det ju inga problem alls. Jag kan tänka mig att något liknande gäller för havet.

Så: Dagens bad skedde vid Digerhuvud, som är Fårös största raukområde. (Fårö är alltså en ö utanför ön vi var på, tänk Grankalven och Granön i Väsman fast med bilfärja.) Min familj var de enda som badade vid de välbesökta stenformationerna, för hur skulle det se ut om vi vid något tillfälle skulle råka bete oss som en normal familj?

Jag var småskeptisk till havsbotten när jag klev i, utifrån allt jag hört ska finnas där, som sjöborrar och skeppsvrak. Just här fanns två sorters sjögräs/tång/alger – välj önskad nautisk term själv. Den ena hade samma färg som ett dyrt Formosa Oolong och den andra såg ut som en tallrik misosoppa:

För att vara vattenväxter fick de godkänt. De slingrade sig inte runt benen som näckrosor kan göra.

Efter det jag hört om havet var det ändå en liten besvikelse att det fick bli ett liggbad, som i de mindre nogräknade tjärnarna hemmavid. Men det var extremt långgrunt och jag hade bråttom till eftermiddagsföreställningen i bilen på temat Skolbarn bråkar om vilken hamburgerkedja vi absolut inte kan tänka oss att äta middag på, så ett liggbad fick det bli.

Havet var överraskande varmt, får jag ge det. Men det blir väl så när det är så grunt. Man har dock berättat för mig att det är djupare på andra ställen. Jag tyckte, liggbad till trots, att det ändå var ganska behagligt. Jag guppade omkring ett bra tag i Formasan och misosoppan innan jag reste mig och vinkade till turisterna.

På kvällen gick jag på återbesök, för solen hade en fin vana den här veckan att bli alldeles apelsinröd innan den försvann ur bild ner i vattensamlingen, och det tänkte jag fotografera.

Här var jag med om en grej jag måste ta upp, känner jag, trots att man inte ska sparka neråt. Men faktiskt, jag måste lyfta en sak med er som identifierar er som havsvurmare. Jag vet att ni ju bara har ett enda hav medan jag har 581 sjöar, så bara där är det ju ojämnt från början. Men det är väldigt, väldigt sällan ni nämner någonting om ruttnande tång, och jag tycker det är att sopa centrala saker med havet under mattan. Förväntas jag inte låtsas om de långa stråken längs stranden som redan på hundra meters avstånd luktar som en sjöjungfrus utedass? Är det som med sushi, att det tar tio gånger innan jag tycker om det? Kommer jag sitta som gammal och sniffa i mig förruttnelsen och förläget skrocka åt hur okultiverad jag var den sommaren när jag inte hade vett att uppskatta nedbrytningsprocesser och klagade på det på en rikstäckande blogg? Må så ske, men jag vill ha till protokollet att Lilla Käringtjärns sumpbotten var som en frisk bris i jämförelse.

Öarna i sig har jag mycket gott att säga om. Även landskapet som ser lite mer ordinärt ut än vid ett raukområde är sevärt. En torr sommar som den här påmindes jag om vår roadtrip genom Arizona (sånär som på att den hade väldigt få inslag av barn som inte kunde enas vilken hamburgerrestaurang vi skulle äta på, med anledning av att de inte var födda då). Rätt som det var försvinner det ut en grusväg med exotisk färg i den karga buskvegetationen. Eftersom jag inte hittar något bra sätt att avsluta det här inlägget på vill jag att ni tänker er att ni står på landsvägen och ser mig och det här blogginlägget försvinna i dammet mellan enbuskarna på just en sådan grusväg:

Nu har dammet lagt sig, och på asfalten ser ni något jag tappade när jag tog av ut i bushen. Ni plockar upp det. Det är en papperslapp med en jämförelse:

Östersjön vs Östertjärn (delvinnare i fetstil)

Datum: 2023-06-26 vs 2015-07-04
Löpnummer: 0,801 vs 3

Väder: 26 grader, halvklart vs 26 grader, halvklart
Vattentemperatur: 25 grader vs 25 grader
Höjd över havet: 0 m vs 398,1 m
Botten: tångbeklädda stenar (3) vs grund dy, djupt vatten (2)
Vatten: klart och fint (4) vs u.a. (3)
Strand: sten (3) vs myr (2)
Placering: öster om Östergötland (1) vs öster om Fredriksberg (2)
Tillgänglighet: en rauklabyrint ifrån (4) vs kort stig från parkeringen (5)
Utsikt: hav och raukar (3) vs kuperad barrskog (3)
Omgivningar: karg, turisttät vildmark (3) vs vildmark (3)
Faciliteter: grill, dass vs grill, dass, brygga
Officiell badplats: nej vs nej
Folk: alldeles för många vs 0
Fiskesjö: ja vs ja
Återvända: ja, för temperaturen i så fall vs ja, för temperaturen i så fall