Släktfunderingar vid Öratjärnsdammen

Innan Internets ankomst, när det krävdes energi och entusiasm för att släktforska, började vår släkt på pappas sida med min farmors mormors far, som kom från Skinnskatteberg. Det var länge vårt narrativ. Det var på sätt och vis behändigt ur fantasisynpunkt, för beroende på vart tankarna ville ta sig kunde hans förfäder i sin tur vara såväl valloner som svedjefinnar som vikingar. Med tanke på mitt intresse för Dan Andersson och dennes skrivna alster om just den finska invandringen såg jag mest framemot att hitta tidiga nybyggare från Finlands östra landskap i släkten.

Fortsätt läsa

Nedre Noren på väg till Luossafest

Varje år sedan 1944 arrangerar Skattlösbergs bygdegille Luossafesten till minne av finnmarksskalden Dan Andersson. Luossafesten är som Uppsala reggaefestival fast med slokhattar istället för rastaflätor och något färre polisingripanden för brott mot narkotikalagstiftningen. Dessutom hålls den mitt ute i skogen och inte i Sveriges fjärde största stad. När Dan Anderssons popularitet var som störst befann sig 3 000 personer på Luossastugans tun. Det var den första söndagen i augusti 1988 och har världen någon gång varit nära att nå en kritisk massa av slokhattar på ett och samma ställe så var det där och då. Sedan dess har det gått närmare trettio år. De har slagit hårt på Luossafestens målgrupps förmåga att vandra de 800 kuperade meterna från parkeringarna på slåtterängarna uppe i byn ner till stugan, där Dan Andersson bodde under några år på 1910-talet. Det hindrar inte att parkeringen fortfarande behöver bemannas för att hindra att trafikstockningar uppstår på den mötesfria* byvägen. Men svunna är de dagar när en arbetsstyrka på tolv tretton personer sprang över stenrösena och pratade i komradior inte bara för att det var häftigt utan för att det behövdes för att inom loppet av ett par timmar lotsa in många hundra bilar i byn där det under lågsäsong inte bor mer än tjugo personer. Fortsätt läsa

Långgrunt i Ludvika: Kyrkviken i Norra Hörken

20160725_134457

Dagens sjö är Norra Hörken, som besitter Ludvika kommuns bästa badstrand vid Kyrkviken 7 km väster om Grängesberg (se kartor sist i inlägget). Stranden är 250 meter lång och 10 meter bred och den fina sandbottnen är så långgrund att vattnet vid slutet av den nästan 90 meter långa bryggan fortfarande bara når till midjan på mig. Det finns kiosk (uppdatering: sommaren 2025 öppen från 16 juni kl 11-16 varje dag) och lekplats, tc och stor parkering, grillplatser och omklädningsrum. Stranden ligger i vikens norra del, så den förhärskande vindriktningen från sydväst i sommar-Sverige blåser in varmt ytvatten längre utifrån. Det är med andra ord ohyggligt familjevänligt, och anhängare till grannsjön Södra Hörken har känt sig tvungna att starta en Facebookgrupp för dem som faktiskt tycker att Södra Hörken är bättre, i dagsläget tydligen 35 personer.*

Fortsätt läsa

Vinterbad 2016: Laxsjö-Flatnan

”Det är lugnt, där finns det gott om granruskor. Så lägger vi stenar bakom hjulen och knuffar en meter i taget.” S2 hade redan tänkt ut lösningen ifall vi inte på tillbakavägen skulle komma upp för den istäckta backen som låg framför oss.

”Jo men jag vet inte om jag vill köra fast igen över huvud taget. Förra gången åkte det förbi skoterförare och skrattade åt oss. Jag tyckte inte om det.”

”Så halt är det väl inte? Du har väl vinterdäck på bilen?”

20161229_100126

Halt.

”Mellaneuropeiska*. När vi stannade gled vi i sidled några decimeter.”

S2 ryckte på axlarna. ”Visst, du kör så du bestämmer,” sa han men han menade ”tråkmåns”. Fortsätt läsa