Ett av mina tidigare minnen än Smaktanten. Smaktanten jobbade i charken på Ica Matmäster vid Marnäs torg. Jag minns inte hur gammal jag var när det här begav sig, men jag minns att jag satt i barnsitsen på kundvagnen som mor min körde. När Smaktanten jobbade och mamma köpte rökt skinka eller vad det nu kunde vara fick jag smaka någon trevlig charkprodukt. Det godaste jag bjöds på var en paprikaost. Vi köpte aldrig den och jag har inte smakat paprikaost sedan dess.

På andra sidan Marnäs torg låg Servus. Där fanns ingen smaktant men väl en gråhårig kassörska som jag minns. Servus bytte senare namn till Fakta och då slutade vi handla där. Många år efter att lokalen upphört att husera mataffär luktade det fortfarande karaktäristiskt mataffärsaktigt runtomkring torget från byggnadens fläktsystem. Jag förknippade lukten med falukorv och kan ibland fortfarande känna den för min inre näsa. Det luktade 1980-tal, Marnäs och hemma. Idag ligger Röda korset där och senast i somras köpte jag ett par läckra skor där för 60 kr.

Den enda av mataffärerna från min barndom som finns kvar är Hemköp, som nu heter Willys och tillfälligt har stängt. Hemköp hade sin ingång på sidan ut mot Gamla Bangatan på den tiden, och gick man rakt fram, förbi kassorna som stod på samma ställe då som nu, och in i en liten mörk del av butiken stod där en röd Porsche, en sådan som man lägger i en slant i och så rör den sig fram och tillbaka i någon minut. Ibland fick jag en slant till den, oftast inte. Jag tror att det där oftast intet har påverkat mig. Jag applicerar samma sak på mina barn när de ber om något liknande. Oftast inte. Men ibland. Och då är det desto roligare.

Vi tog oftast bilen till affären. På den tiden var det en grön Passatkombi från 1980, men något år senare skulle den ersättas av en vit Jetta. Jag tyckte bättre om Passaten, för den hade termometer och papperskorg där vi kunde slänga glasspapper om sommaren. Båda bilarna är sedan länge skrotade. Jettans registreringsnummer har tagits över av en Volvo V70 och Passaten är återfödd som en Citroën Xsara Picasso.

Framme vid Paskalamm, ungefär trettiofem år senare, satt vi på en liten klipphäll och mellanmålade med utsikt över tjärnen. Det var fint väder och trevligt sällskap och badet hade varit bra, men det låg över mig att min bil som stod obrukbar några kilometer bort i värsta, värsta fall kanske skulle behöva göra Passaten och Jettan sällskap på de sälla jaktmarkerna där asfalten är slät, farten fri och stenarna ickeexisterande. Vad visste jag om hur hårt, och vad, stenen hade träffat? Kunde motorblocket ha spruckit? Oljan hade i alla fall runnit ut väldigt fort. Ibland är jag bra på att tänka bort sånt som inte ligger precis framför mig, ibland inte. Den här gången var det mest inte, för efter helgen skulle vi på semester med sagda bil och just där och då hade jag ingen riktig lösning på hur det skulle gå. Paskalamm kommer från de finska orden paska och lampi som betyder skit och tjärn.

Paskalamm (vid Gällingen)

Löpnummer: 166
Datum: 2024-06-24
Höjd över havet: 262 meter
Område: Strömsdal

Väder: 21,5 grader, klart
Vattentemperatur: 21 grader
Botten: okänd (-)
Vatten: u.a. (3)
Strand: myr (3)
Placering: nordväst om Strömsdal (2)
Tillgänglighet: precis intill vägen (4)
Faciliteter: –
Officiell badplats: nej
Folk: 0
Fiskesjö: nej
Närmaste andra sjö: Några odöpta sel i Gällingsälven (300 meter), annars ganska dött lopp mellan Lilla Hittjärn, Smalsjön och Gällingen (650 meter)
Återvända: nej