Idag, 4 juli 2025, är det precis tio år sedan F och jag gav oss ut på den där allra första badturen som la grunden för vad som komma skulle. Idag ska vi i fri form blicka tillbaka på de tio år som har gått. Ni får hålla tillgodo med det nästan ostrukturerade kåseriet; det var först igår som tanken slog mig: ”Var det inte i dagarna tio år sedan första sjön?” Jo, det var det. Här är första delen av två av Martin Minns Mtillbaka. Blir ni inte nöjda får det bli ett annat upplägg vid 20-årsjubileet.

Tio år in i projektet är utgångspunkten fortfarande detsamma – ta mig till en sjö och bada mer eller mindre njutningsfullt i den – men detaljer har skruvats på för att optimera det hela. Främst är det inte längre lika bråttom. Då, 2015, skulle jag göra det här så fort som möjligt. Följaktligen brände jag av fem lättillgängliga sjöar första dagen, med biltransport mellan dem (dock, ska det sägas, även Lejbergstjärn, som fortfarande tio år senare är den sjö som det har tagit allra längst tid att nå fram till). Nu, 184 sjöar senare, har jag hittat ett hållbart tempo och ett fungerande tillvägagångssätt i stort, men detaljerna finjusteras fortfarande. Vissa saker har prövats och övergetts, som torkat kött. Några har blivit stabila inslag som jag har svårt att se att jag kommer klara mig utan, som den färgglada lilla surfbrädan som hjälper mig i och ur bottenlösa tjärnar. Ytterligare några aspekter har jag fortfarande kvar, som att hitta en ryggsäck jag är helt nöjd med och lära mig tycka om att sova i tält.

Så om jag har sjunkit ner i ett långsammare tempo, när kommer jag då bli klar med det hela? När kliver jag upp på stranden till den 581:a och sista namngivna vattensamlingen i Ludvika kommun? I takten jag hållit hittills skulle det bli exakt kl 05:45 den 30 januari 2047. Min tanke är dock att bli klar 3,5 år tidigare, lagom till min sextioårsdag. Vilken fest vi ska ha då! Sista sjön är redan utsedd, ramarna kring tillställningen är uppritade i stora drag.

Vad har varit bäst med projektet så här långt? Det svaret är enkelt. Att jag fått en anledning till att göra utflykter över en dag eller två med människor som jag gillar att umgås med, och på så vis fått tillbringa tid med dem i större utsträckning än vad jag tror att jag annars skulle ha gjort. Ibland stannar jag upp och reflekterar över hur förhållandevis enkelt det har varit att få med sig i övrigt sansade människor på det här. ”Ska du med och bada i ett halvdussin tjärnar som verkligen inte är superlämpliga som badsjöar? Vi kommer gå mer än en mil, ibland helt utan stig. Skogen är helt vanlig produktionsskog och vi måste boka in det här långt i förväg så jag har ingen aning om hur vädret blir.” Det är ju inte riktigt så jag uttrycker det, men de som varit med mer än en gång – och ni är runt ett dussin – har ju vetat att det ligger ganska nära verkligheten när ni tackat ja gång nummer 2 och framåt. Tack för att ni hänger med på de här galenskaperna.

Vad har varit värst hittills? Här går vi ner på en enskild, men utdragen, händelse, en natt vid Stora Låsen pandemiåret 2021. Jag sov i tält – vilket jag alltså har svårt med i sig och aldrig tycks bli bra på. Tältet delade jag, trots rekommendationer om två meters avstånd, med knott i mängder jag aldrig varit med om. Jag försökte dra åt sovsäckens huva så att bara näsa och mun stack fram, men då koncentrerade de sig just på de delarna i stället. Dessutom stängdes ett stort antal knott in i sovsäcken. Utanför föll regnet och gjorde luften kall och fuktig. Där och då funderade jag allvarligt på att sluta med övernattningar på de här turerna.

Det kanske häftigaste vattenrelaterade fenomenet jag stött på i kommunen finns på tallheden mellan Ulriksberg och Skattlösberg. För er som inte är bevandrade i kommunen är det här väldigt centralt geografiskt men väldigt perifert demografiskt. Mitt i en stor skog mitt i kommunen, med andra ord. Här sitter en kallkälla ihop med en å. När vi var där i maj 2018 var det 17 grader i ån och 7 i källan. Att stå på botten i det varmare vattnet och ta ett steg framåt var som att gå in i en kall, våt vägg. Mycket sällsamt.

Slut på del 1! Återkommer med del 2 inom kort.